Variga sår och banala bananer: Johan-Mathias Sommarström, Istanbul

3:26 min
Utrikeskrönikan 4 november 2021.

Istanbul, torsdag.

Det finns sår så djupa att de aldrig riktigt läker.

Inte helt.

Sedan finns det bananer.

Såren fortsätter att sippra obehaglig sårvätska livet ut och det finns inget man kan göra för att stoppa det.

Alla som förlorat en nära anhörig, en kär, vet vad jag menar.

Först blir allt svart och rörigt, som att man dras ner i en gyttjig sörja.

Sedan ser man ljuset sippra in, det blir lättare men såret finns alltid där.

Som när man en fredag under en millisekund vill bjuda hem sin lillebror på middag innan man inser att han ju inte längre finns kvar.

Eller när man vill ringa sin pappa och delge en god nyhet bara för att snopet komma på att det ju inte går.

För många är det så här, ingen kommer undan sorgen.

I krig och konflikter dödas tusentals, det går inte att komma ifrån.

Dödssiffror rapporteras som idrottsresultat.

Men inte heller i krig eller terrordåd är anhöriga immuna mot sorg, vare sig det är civila eller soldater som dör. Det finns sår som aldrig läker.

"Det var guds vilja" får jag ibland höra när en mamma berättar om sin son som stupat i kriget. Svårt för en reporter från världens mest sekulära land att ta in, så jag gör min egen tolkning. Tänker att det är trösten. Som om det skulle finnas en mening med smärtan, såret.

Men sedan finns det också sår som är onödiga och banala.

Som bananer.

Bananer är banala.

Nu är banan ett av de mest trendande orden här i Turkiet.

Det började med en intervju i turkisk tv. En syrisk kvinna intervjuas på flytande turkiska om att flyktingarna i landet absolut gör rätt för sig. I bakgrunden frustar åhörare om att Syrier och Afghaner tar deras jobb. En växande åsikt i Turkiet.

En man vittnar om hur han minsann sett syrier handla kilovis av bananer, medan han själv inte har råd med det.

Därefter kom en bombmatta av bananskämt.

Syrier postade videor i sociala medier ätandes bananer, någon hade klistrat in en banan istället för månskäran i den turkiska flaggan och det postades humoristiska klipp med bananer.

Men bananer, hur banalt det än må låta, kan såra.

11 syrier greps av polis och hotas av utvisning för att ha förolämpat staten med sina bananklipp.

En syrisk journalist som gjorde en rapport om banankonflikten greps också han kan utvisas, trots att han har ett pris på sitt huvud av både regimen och islamistrebellerna i Syrien.

Nationalistiska politiker i Turkiet menar att syrierna ska vara tacksamma mot Turkiet istället för att håna samhället och förolämpa flaggan. En partiledare sa att bananskämtarna orsakat sår i den turkiska själen.

De som hotas av deportering menar att de bara skämtade.

Så kan också en banan bli ett sår. För stolthet och säkerhet.

Knappast livslångt och oläkbart men för de som nu deporteras för en banan, blir bananen det som tvingar dem tillbaka till krigets variga sår igen. Och det är ett sår som vätskar länge och kanske aldrig läker.

Johan-Mathias Sommarström, Istanbul
johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se