1968

Klart spår till Tomteboda


Efter 1967 års succé med Teskedsgumman var förväntningarna stora inför 1968 års adventskalender. Skulle Svante Semafor (Hans Lindgren), hans hustru Susanna (Inga Gill) och deras gode vän, den pensionerade lokeldaren Sigge Sot (Arne Källerud), bli lika omtyckta som gumman?

Handlingen i "Klart spår till Tomteboda" utspelar sig på Tomteboda järnvägsstation. Det är en liten station så de flesta tåg passerar utan att stanna. Detta är tråkigt för stinsen Svante som har höga tankar om sitt yrke och sin egen värdighet. Hans uttryck "att vara stins är ingen dans på skenor" visar sig under december månad stämma. Mycket bisarra ting händer, jultomten kräver att få ett specialbyggt lokomotiv till julafton. Annars hotar denne jultomte med pretentioner att inte komma.

Till den stillsamma stationen kommer dessutom många besvärliga besökare, som Cirkus Knallenburg och professor Boett som är expert på tidsbesparande maskiner. Professorn vill "sätta sprätt på tiden, därför att den går för sakta". En ytterst kräsen köttätande planta kommer som resgods och vill endast bli matad med oxfilé, rostbiff och svampsoppa. Det visar sig också att den sätter i sig både skruvar och muttrar från lokomotivet som byggs till tomten...

Manus är skrivet av Karl-Aage Schwartzkopf och han berättar sin historia med många galna poänger. Hans figurer har ett modernt och vitsigt språk. "Ångpanna på er!" utbrister Svante när han blir upprörd. Susanna anser att han inte bör säga så men gläder sig åt att Svante tycker att "hans mage slår frivolter av glädje över hennes pepparkakor".

Denna historia angreps hårt av pressen. Den var långt ifrån en idyllisk julhistoria och det påpekades att den var alltför svår att förstå för de små barnen. Kanske var författaren för tidigt ute med sina munviga upprorsmakare och halsbrytade skämt kring den mest barninriktade helgen på året.

Svårigheten att skapa en julkalender som tillfredställer alla smaker och åldrar hade bara börjat och skulle komma att fortsätta även under de kommande åren ända fram till våra dagars julkalendrar. Det är en av de svåraste utmaningarna med ett julkalendermanus, att träffa rätt hos så många som möjligt.

Bild: Erik Palmquist