1999

Det snöar i Indianien

I en glänta intill en forsande flod ligger byn Indianien. Där bor Kewanee, en pojke som är precis så stor att han når upp till manken på sin häst Blixten. Hans bästa vän heter Kikapoo (Mylaine Hedreul), en flicka i hans egen ålder. Hennes storebror Styva Linan (Linus Wahlgren) och hans kumpaner är inte goda vänner. De gör narr av Kewanee för att han inte delar deras intresse för jakt, sport och vapenövningar.

Hövdingen Wah-Wah-Gott (Erik Blixt) är en matglad man och han är särskilt förtjust i buffelstek. Det får han sällan, men varför det? På andra sidan floden betar buffelhjordarna och någon av stammens krigare borde kunna fälla en buffel. Något konstigt pågår. Trots tappra försök kan inte ens Medicinmannen Bäska Droppen (Hasse Pihl) förklara detta.

Byborna i Indianien har alltid levt i god sämja med Toffelindianerna i grannbyn, men nu verkar det ändra sig enligt hövdingens rådgivare Skarpa Sillen (Mikael Syrén). Byns stolthet, den berömda totempålen, försvinner och utan den kan de inte få besök av Vinter-Anden.

Sedan totempålen försvann förvärras läget i byn. Kewanees pappa Nattuggla (Figge Norling) är spanare och måste ingripa. Kewanee söker tröst hos gamla Silverskugga (Gunvor Pontén), en av byns äldsta kvinnor. Fågeln Glappande Näbben (Carl-Magnus Dellow) berättar vad som händer i världen och om framtiden. Tyvärr är han inte så noga med att skilja på väsentliga nyheter och skvaller.

Frågan är om faran hotar utifrån eller inifrån? Och kommer de att få reda på det innan dagen då Vinter-Anden väntas komma till byn?

Kajsa Ingemarsson, Hasse Pihl och Mikael Syrén skrev manus. Hasse Pihl och Mikael Syrén regisserade. Musiken gjordes av Dilba och Martin.

Radioproducent: Bosse Ternström
Bild: Catarina Kruusval