Fildelning

Vems yttrandefrihet värnar fildelningsförespråkarna?

Efter många turer kunde regeringen i går presentera det hett diskuterade förslaget till ny lag om illegal nedladdning av filer, den så kallade Ipred-lagen. Film -och skivbolag och musiker kommer nu att kunna vända sig till domstol för att få ut uppgifter om namn på den som står bakom en viss ip-adress. Men då krävs det omfattande nedladdning. Den som bara laddar ner några få filmer berörs inte. Det här lagförslaget gav omedelbart upphov till mer debatt, socialdemokraternas talesman var avvaktande och flera ungdomsförbund är direkt kritiska. Mikael Timm kommenterar.

Ny teknik har lett till generationsmotsättningar, fraktionsbildning inom regering och opposition och påtaglig oro i det politiska etablissemanget. För vem vill bli förbisprungen av framtiden? Fildelarna verkar ju ha den på sin sida.

Om det gällde videokassetter, DVD eller CD-skivor med samma material - skulle verkligen ett stort antal politiker deklarera att det är OK att människor vanemässigt går in i butikerna, stoppar på sig varor och går ut, utan att betala.

Skulle tjuvarna verkligen kunna publicera debattartiklar på temat att stöld av DVD-skivor har med yttrandefrihet att göra? Skulle politiker hävda att det egentligen är butikinnehavarnas fel att folk snor deras varor. Skulle regeringen uppmuntra butiksinnehavare att sätta upp en egen poliskår istället för att låta kriminalpolis och åklagare sköta brottsbekämpningen. Skulle unga politiker antyda att stölderna är OK eftersom varorna ägs av internationella storbolag. Skulle tjuvarna stolt framträda i media och hävda att deras verksamhet sker i framtidens tjänst?

Kanske det, men i så fall skulle vi nog leva i ett helt annat samhälle.

Vad man än tycker om fildelarna måste man medge att de förnyat den politiska debatten. Moderaterna brukar kräva fler poliser, socialdemokraterna brukar tala om skärpt lagstiftning mot ekonomisk brottslighet. Men vad gäller nedladdning av filmer, texter och musik gäller inget av detta. Hela det politiska systemet har gått i baklås därför att tvisten handlar om något man inte kan ta på, något som bara finns på skärmen. Och framförallt därför att fildelarna lyckats lura i motståndarna att framtiden är på deras sida.

I själva verket är det tvärtom. Den yttrandefrihet fildelarna värnar började i det ögonblick det industriella samhället gjorde det möjligt att leva på vad man skrev, fram till dess berodde yttrandefriheten på statsmakters och mecenaters välvilja. Det är kulturens förvandling till marknad som gjort det fria ordet möjligt, som givit utrymme för åsikter och konst ingen från början velat stödja.

Den nya lagen har förvisso svaga punkter, men det som verkligen skrämmer är bristen på historiskt perspektiv i debatten. Jag förstår att fildelarvännerna inte blir övertygade om jag jämför med Diderot och Voltaire. Man får väl tillgripa lite aktiv fildelning av fildelarnas egna bankkonton, omregistrera deras bilar på sig själv, sno deras debattartiklar och publicera dem under eget namn för att få dem att förstå upphovsrättens värde. Historien lär oss nämligen att det inte går att ta framtiden på entreprenad. Inte ens med den snabbaste nedladdningen får fildelarna fri redigering av framtiden.

                                                             Mikael Timm
                                                      mikael.timm@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista