1 av 2
Foto: Thord Nilsson
2 av 2
Niilas Ingas renskötselmarker kan förvandlas till stora dagbrott. Då tvingas han sluta med renskötsel, ett yrke som gått i arv i generationer. Foto: Magdalena Martinsson
Malmens makt

Miljarderna försvinner - skiten blir kvar

Det är gruvboom i Sverige! Men medan miljarderna försvinner utomlands, stannar risken för miljökatastrofer kvar – generationer framåt.

Vår gruvnäring och vårt järnmalm är ju för oss vad oljan är för norrmännen. En fantastisk rikedom en möjlighet att bygga framtidsinvesteringar, framtidsutveckling och det tycker vi är viktigt att vi på olika sätt hjälper till att förstärka.

Statsminister Fredrik Reinfeldt när han nyligen presenterade regeringens miljardsatsning på utbyggnad av väg och järnväg i Norrbotten, för att gruvbolagen snabbast möjligt ska kunna transportera ut råvarorna till Kina och resten av världen.  

Vi är beroende av metaller till det mesta vi har omkring oss, i allt från huset till bilen och telefonen. Kinas och Indiens metallhunger har fått  metallpriserna att skena till historiska nivåer. En lång rad nya gruvor är på väg att öppnas i Sverige, en fördubbling väntas på tio år, till 30 aktiva gruvor. De som redan finns mångmiljardinvesterar för att öka produktionstakten, och breder ut sig mera. Kaliber inleder idag serien Malmens Makt.

Här bredvid en myr så står det här stora borraggregatet och så står det en stor maskin  här och så en blå arbetsbod och så är det avspärrat här på myren: obehöriga äga ej tillträde.

För 20 år sen släppte Sverige prospekteringen fri, och öppnade för företag från hela världen att komma hit, sätta spaden i marken och exploatera naturresurserna. Nu märks effekten. Idag är 100 olika företag ute och letar malm och de heter saker som Beowulf, Northland, Avalon och Blackstone nickel, och ägarna sitter i många fall i andra delar av världen.

– Här har vi ju ett skövlat borrställe. Det ser man ju här också vars de har kört med sina borrmaskiner. Backen är ju död där. Man ska komma ihåg att det här är på arktis. Den åverkan som sker här, marken är ju så känslig och så tunn och så ömtålig, så att det räcker att man kör en två gånger så är det förstört.

I fjällområdet mellan Kiruna och Kebnekaise borrar det australiensiska företaget Hannans massor av djupa borrhål i en järnfyndighet. De vill starta flera nya gruvor, och förvandla Niila Ingas renskötselmarker till stora dagbrott: 

– Vi har ju sagt redan från första träffen vi har haft att vi är emot det här. Men de verkar inte förstå det, de verkar inte förstå heller varför vi är emot det. De säger till oss att förstår inte ni att vi är ju här för att hjälpa er, vi ska ju förbättra er livssituation. Men de förstår inte att de stjälper ju. De tar ju död på oss. Inte hjälper man oss genom att komma och ta all vår mark och kanske ge någon krona i ersättning. Renen lever inte av pengar. Vi behöver marken, inte pengarna, inte arbetstillfällena. Vi har arbetstillfällen i vår egen näring.

De historiskt höga metallpriserna gör också att gamla gruvor som stängdes på grund av olönsamhet nu öppnas igen. Till exempel återinvigde Kungen i somras Dannemora järngruva i Uppland som lades ner för 20 år sen.

Så med dessa ord vill jag önska den nyinvigda Dannemoragruvan allt gott för framtiden.

Gruvindustrin i Sverige räknar med att anställa minst 5 000 personer de kommande fem åren. Men såhär har det inte alltid varit. 1982 var det domedasstämning:

Nu ska vi till Kiruna där det händer nåt märkligt idag. Malmfälten har ju drabbats av beskedet från LKABs ledning att 900 anställda ska avskedas från LKAB. Många betraktar det som dödsdomen för hela den här bygden. Det som händer just nu i Kiruna är att kyrkoherde Evert Aronsson håller förbön, för Kiruna och för dess gruvarbetare.

”Särskilt ber vi idag för arbetssituationen här i Malmfälten. Avvänd det hot om arbetslöshet  som hänger över oss. Giv frimodighet, kraft och initiativförmåga åt företag och anställda, åt fack och kommun, att skapa arbetstillfällen för de många som saknar arbete. ”

Då börjar vi räkna ner! 5 – 4- 3 -2 1- 0 –boom!

Så lät det i förra veckan när startskottet gick för en helt ny gruva.

Gratulerar! Hahaha… Tack!

Luxemburgföretaget Northland Resources sprängde den första salvan i dagbrottet i Pajala. Fem miljarder har investerats för att få igång gruvan. Företaget räknar med att den ska börja ge vinst om ungefär ett år och ge utdelning till riskkapitalister runt om i världen.

Gruvboomen har överraskat beslutsfattarna. Och nu håller Sverige för första gången på att ta fram en mineralstrategi som ska bli klar kring årsskiftet. Den handlar om hur gruvexplosionen ska hanteras, till exempel om att det ska gå snabbare och smidigare att få miljötillstånd och om de tusentals tunga malmlastbilar som är på väg ut i trafiken

Statssekreterare Håkan Ekengren från näringsdepartementet:

– Den här mineralstrategin borde ha varit framme för fem år sen eftersom boomen som har skett den började ju för några år sen och nu smäller den till och vi har liksom inte riktigt hängt med, för att alla har ju sett att det börjat men ingen har kanske riktigt trott på det. Så att vi ligger lite efter här det gör vi va, men nu ska vi jobba in det här, vi ska se till att saker och ting funkar.

Sverige är något av ett lågprisland för de multinationella gruvbolagen. Ett lågskatteland när det handlar just om gruvdrift. Det visar en omfattande kartläggning som Världsbanken gjorde 2006. Där jämfördes olika kostnader för att driva en gruva i 20 olika länder. Och Sverige toppar listan som billigast och med högst avkastning till utländska ägare, i jämförelse då med länder som Australien, Chile, Kina, Sydafrika och Kanada. Och det oberoende forskningsinstitutet Fraser Iinstitute presenterar varje år en ranking över världens mest attraktiva gruvländer. Och där ligger Sverige i toppskiktet, en sjunde plats i de senaste mätningarna. Där betygssätter gruv- och prospekteringsbolag världen över Sverige som ett mineralrikt och gruvvänligt land med snabba beslut om tillstånd.

När Sverige ändrade minerallagen och öppnade landet för all världens gruv- och prospekteringsföretag så var förhoppningen att få in utländskt kapital till att starta gruvor och skapa jobb. Staten öppnade också arkiven med information om var fyndigheter finns: 

– Den är från 1915 den här borrkärnan. Om du känner på den så känner du hur vågig den är.

Sverige har förmodligen världens största offentliga borrkärnearkiv med stenstavar uppborrade från berggrunden. Och företag från hela världen vallfärdar hit till lappländska Malå där 3,5 miljoner meter av den svenska berggrund den ligger samlad tillsammans med kartor och analyser. SGU som har hand om arkivet uppskattar värdet på det till omkring 5 miljarder, det är alltså vad det skulle kosta att göra om alla undersökningar, borrningar och analyser.

– Pretty amazing this archive, you know we don’t have to come along and pay anyone or anything like that. It´s available for us to look at. Cause I´ve been working in Australia for the last few years and it´s not like that at all cause all datas is owned by companies. Here a lot of it is available for people just to walk in and have a look. And discover something new.

Lewis Wild är geolog på ett australiensiskt företag. Och han tycker att arkivet är fantastiskt. Så mycket tillgänglig information, gratis. I Australien ägs all sån information av företag. Här är det fritt fram att gå in och upptäcka nånting nytt, säger han.

De höjda råvarupriserna får nu land efter land att införa en gruvskatt för att låta skattebetalarna få del av vinsterna från landets naturresurser. Finlands regering utreder en gruvskatt just nu. Miljöministern Ville Niinistö tror att skatten kan ge 100 miljoner euro per år som skulle kunna gå till både lokala myndigheter och staten för att bland annat kompensera för miljöproblem och kostnader som gruvnäringen vållar.  

Australien införde i somras en gruvskatt på 30 procent för de multinationella gruvbolagen. Också Polen har beslutat att införa en skatt på gruvbrytning. Men de fyndigheter företagen hittar här i Sverige är nästan gratis. Ersättningen är 1,5 promille av malmvärdet till markägaren och en halv promille till staten.

Många av de nya och planerade gruvorna har en livslängd på mellan fem och 20 år innan de är slut. Men de kan orsaka miljökatastrofer i framtiden - om 100 år. Det är avfallet som är problemet, gruvdriften skapar enorma mängder avfall som läggs på hög och en stor del av avfallet har såna egenskaper att det riskerar att läcka ut svavelsyra och tungmetaller som kan förgifta mark och vatten.

För några år sen, 2008, gjorde Naturvårdsverket en kartläggning av gamla gruvområden och hur mycket pengar som skulle behövas för att sanera och då beräknades priset till mellan två och tre miljarder varav en stor del måste bekostas av staten. Och en som är orolig för regeringens planer på att det ska gå snabbare att få miljötillstånd för en gruva är David Berggård, han är gruvexpert på Länsstyrelsen i Norrbotten, och tror att miljön kommer att få ta stryk av tidspressen. För en gruva är den mest miljöpåverkande verksamhet som finns, säger han:

– En gruva, där har man till och med tagit bort marken, allting i princip, en så fullständig omdaning av landskapet, det är svårt att hitta nån motsvarighet. Vattendrag ska ledas om, sjöar ska tömmas, ja allt möjligt, det är den yttersta miljöpåverkan vi kan hitta idag för en miljöfarlig verksamhet, det blir ett månliknande landskap. Och det är klart att det är inte vackert att se i alla avseenden men vi har en lagstiftning idag i Sverige där vi tillåter omfattande gruvverksamhet och det innebär också att det är många frågor som måste lösas under den här prövningsgången.  För annars har vi miljöproblematik som kan komma upp åtskilliga decennier eller i värsta fall sekler efteråt.

Hur stora miljökatastrofer skulle det kunna ställa till med de här läckande gamla gruvorna sen i framtiden?

– Ja, det som är problematiskt med avfall är just att det pågår liksom en långsam process hela tiden. Gemene man upptäcker inte det här förrän den dan ett vattendrag – det finns ingen fisk i det, det finns kanske inga djur, det kan vara åtskilliga år efteråt. Så det är en smygande process som är svår att upptäcka. Det är vanligtvis den arten av långsiktiga problem som vi har att hantera.

I samband med miljöprövningar av en gruva ska företaget avsätta en summa pengar för att kunna städa upp i framtiden.

Det har ju visat sig problematiskt att i vissa fall, som exempelvis man haft nyligen i Västerbotten, så är inte de här ekonomiska åliggandena tillräckliga, de räcker inte till att återställa. Då får samhället träda in och städa upp. Då får pengar användas till sånt i stället för skola, barnomsorg, åldringsvård.

Marie Persson är tvåbarnsmamma och egen företagare i Tärnaby. En bit utanför, i Rönnbäcken, planeras tre nickelgruvor vid Umeälvens källflöden. Marie har startat Nätverket "Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen” och har ägnat mer än två år åt att sätta sig in i frågan.

Hon är orolig just för vad gruvan ska göra med miljön, och att utsläpp ska förorena älven.

–  Vad händer efteråt? Vad får vi efteråt? Vad har vi kvar då?

Får man ett miljötillstånd är det i sig ingen garanti för att inte olyckor sker, utsläpp sker. Och här får det inte ske, i ett vattensystem. Hela procesen är uppbyggd för att prospekteringar ska gå igenom och miljöbiten är den enda stoppklossen i sista led. Alltså det är ingenting som har med en demokratisk process att göra. Alltså vad är det för pris för de här arbetstillfällena?

Det är bråttom att försöka hänga med i det här. För jag tror att folk kommer att vakna upp annars och få sig liksom en kalldusch. När man börjar ha de här prospekteringana överallt.

Ett utländskt företag som varit igång under några år är Dragon Mining som driver en guldgruva mellan Lycksele och Storuman. De har gjort vinster i hundramiljonersklassen de senaste åren. Ingen av de 20 största aktieägarna är svenska. Samtidigt har företaget släppt ut gifter i de västerbottniska bäckarna. Nu har åklagare Christer Jarlås stämt företaget i Lycksele tingsrätt för miljöbrott och yrkar på minst 1,5 miljon i böter. Under 2,5 år har företaget släppt ut 577 kilo nickel, 119 kilo arsenik och 737 kilo zink i klarningsdammen, det är enligt företagets miljörapport. Och det är omkring 40 gånger mer än vad riktvärdet för utsläpp tillåter:

– Dessutom så är det ju extremt farliga ämnen som det handlar så att, ja jag tycker ju det är anmärkningsvärt att det fått pågå under så pass lång tid, så att jag kanske kan tycka att tillsynsmyndigheten också borde ha reagerat tidigare. Men till slut så har man ju ändå reagerat och gett in en anmälan här. Och jag tycker framför allt att företaget borde ju ha tagit det här på allvar och gjort något långt tidigare för att stoppa det.

Det är ju inte bra på nåt sätt när det handlar om den här typen av ämnen och att det kan hålla på under så pass lång tid.

Dragon Minings vd Josh Stewart vill inte kommentera rättssaken. Men han säger att trots att företaget själva fick bestämma utsläppsvillkoren så var de omöjliga att följa. Nu har företaget ansökt om nytt miljövillkor så att de får lov att släppa ut mer tungmetaller

I show this slide primary to people in the UK and Ireland because one of the big, the major questions I get is: What will the local people gonna go ahead and say about this project?

I Jokkmokk har brittiska företaget Beowulf Mining nyss fått tillstånd att provbryta järnmalm. När styrelseordföranden Clive Sinclair-Poulton berättade om projektet under en internationell gruvkonferens i Stockholm så fick han en fråga om vad lokalbefolkningen tycker om gruvplanerna. Då visar han upp en bild på en skog och sa: Vilken lokalbefolkning?  

Ja, många i Jokkmokk blev upprörda. I Sverige finns inget system för att lokal- eller urbefolkningen ska få del av gruvvinsterna. I Kanada är det däremot ett krav att företag som utvinner naturresurser betalar en del av vinsterna till urfolken i de områden som de bryter i. Pengarna avsätts till fonder och folket får royalty på brytningen. Duane Smith som leder inuiternas organisation ICC tycker att systemet fungerar bra.

–  They have to develop an agreement with us that meets the satisfaction of the inuite organizations. That`s  the solution they have come up with to address how they should be compensated from those activities.

De nya gruvorna krockar med flera intressen. På rymdbasen Esrange i Kiruna är man orolig över alla prospekteringar som pågår inom raketskjutfältet och skriver i ett brev till regeringen att rymdbasen kan tvingas stänga om gruvplanerna går vidare.

Till och med kommunalrådet i Kiruna, socialdemokraten Kristina Zakrisson tycker att även om det skapar jobb så kan det bli för mycket gruvor:

– Det finns mer än gruvverksamhet i Kiruna. Vi har rennäringen som är en gammal viktig näring, vi har besöksnäringen som vi jobbar hårt med att bygga ut, vi har miljöforskning,  vi har rymdforskning.  Det är inte alldeles säkert att jag som kommunalråd eller någon annan i kommunledningen alltid tycker att halleluja om man kan öppna en till gruva. För om det är en väldigt kort tid, om det är 10 – 15 år man kan bedriva den gruvan så kanske den gruvan har mer negativ effekter på övriga näringar än den har positiv effekter totalt. Så jag skulle egentligen önska att nu när regeringen jobbar med mineralstrategi så borde man fundera på att om det ska öppnas en ny gruva så borde man göra en samhällsekonomisk  konsekvensanalys, och jag tycker att man måste titta mer på hur det påverkar samhället under en längre tid än att bara titta på om det blir ett antal arbetstillfällen under en kortare tid. Man kan inte bara utgå från att  det alltid är pluseffekter.

Vad finns det för risk då för till exempel turismen ifall  man utvecklar gruvnäringen mera?

Vi har ju trots allt ganska mycket orörd natur och det är ju rätt exklusivt. Det är ju också det vi kan sälja besöksnäringen på väldigt mycket . Och ju mer vi exploaterar ju större är ju risken att vi inte kan det. Så att därför menar jag att det är oerhört viktigt att man tittar på miljöaspekterna innan man säger ja eller nej.

– Du ser det rinner en liten bäck här. Runt den bäcken och runt sjön och fram till den andra sjön där baki, det kommer att försvinna.

Vi står emellan Kirunagruvan och Kalixälven där ett australiensiskt företag borrar för nya gruvor. Här är det redan idag trångt för renarna att passera mellan vinterbetet och sommarbetet. Och renskötaren Niila Inga bedömer att dagbrotten skulle spärra av området helt och hållet.

–  Renen kommer inte att kunna passera här och det omöjliggör renskötseln i Leavas sameby, den kommer att försvinna. Jag skulle få lägga av och hela min historia, jag har ju tagit över efter min far som har tagit över efter sin far osv så hela min historia bakåt i tiden försvinner, och framtiden försvinner också. Kommande generationer, mina syskonbarn till exempel och mina egna kommande barn kommer inte att kunna fortsätta.

Vad tänker du om det?

– Speciellt på kvällarna och nätterna alltså det är fruktansvärt man gråter sig till sömns med de här tankarna att ett bolag, ett gruvbolag som vill gräva upp malm och tjäna pengar på det ska kunna ta död på mitt liv, det är hemskt. Rennäringen är ju ändå en näring som har funnits i tusentals år och som lever av naturen. Det är en långsiktigt hållbar näring. Som en gruvnäring, när malmen är slut eller om det kommer en lågkonjunktur så är det över, utan rennäringen finns här. Och ska få finnas i framtiden också. Vi är ju väldigt många som samarbetar om det här. Vi samarbetar med sportfiskarna, besöksnäringen, världsnaturfonden, naturskyddsföreningen, älvräddarna, gruvfacken. På något vis måste vi försöka få bolaget i sig, men svenska staten, att förstå vilka otroliga ingrepp som sker i våra liv.

–  Det här är ju då borrkärnor från Rakkurijokifyndigheten hål nummer 12 227. Jag tar upp en bit här. Det är tungt och fint.

Det är det australiensiska företaget Hannans som vill start ny gruvverksamhet i Kirunaområdet. Magnus Arnqvist som är chef för projektet tror att den kan ge mellan 300 och 400 jobb.

–  Jag förstår naturligtvis att det finns många som är oroliga, vi är ju lite nya här i trakten. Men vi jobbar ju på att få ut information, vi ska följa svenska regler och förordningar.

Vad tycker du att det är som gör att er gruva skulle få gå före rennäringen?

– Jag är ju part i målet så att jag vill ju naturligtvis bygga gruva. Om vi kan visa på att det är ett bra ekonomiskt case att bygga en livskraftig industri kring det här då hoppas vi naturligtvis att domstolar och myndigheter ska liksom ta det till sig. Och sen så ligger det ju på oss då, att om det blir så, så ska vi försöka hålla de andra sakägarna så skadeslösa så mycket som möjligt.

Hur då?

Ja, alltså vi får ju försöka se att hur kan vi lösa det här för att liksom kunna samsas på den här ytan och försöka få till en lösning som inte jag vet vilken den är idag.

Vad är det som gör att utländska intressen ska få gå före rennäringen, turismen och friluftslivet i det här området?

Ja, det är inte jag mannen att svara på, frågan gäller ju som hela gruvindustrin så att säga. Att ställa utländskt ägande mot lokala intressen. Det beror ju på alldeles vilken väg vill Sverige som nation, gå vill vi ha utveckling av dyr gruvindustri eller vill vi det inte. Frågan är större än mig.

Sverige är ett generöst gruvland. Medan flera andra länder nu inför en gruvskatt tycker Sverige att det räcker med att det skapar jobb. Det väntas en fördubbling av antalet gruvor, 15 ska bli 30.

Branschorganisationen Svemin presenterade i förra veckan en rapport om att gruvnäringen kan skapa 50 000 nya jobb fram till 2025. Om bara staten satsar mer på gruvindustrin och snabbar på med miljötillstånden så kan det bli en trefaldig ökning av gruvproduktionen fram  till 2025, enligt Svemins rapport. 

Från alla gruvor som fått tillstånd från år 2005 och framåt får staten en mineralersättning på en halv promilleav malmvärdet, utöver den vanliga bolagsskatten. Förra året blev det 350 000 kronor.

Hur bra affär är det här för Sverige egentligen? Vi frågade nationalekonomen Linda Wårell på Luleå tekniska universitet.

– Jag tror att man hamnar på plus. Jag tror ändå att det är en fördel för att resursen har ju inte ett värde, förrän någon faktiskt plockar upp den, det är ju då den får ett ekonomiskt värde. Och om det inte fanns investerare som var beredda att göra det tidigare då har kanske ändå staten vunnit på att låta utländska investerare komma hit. Oavsett om vinsterna någonstans försvinner så gör ju de investeringar i regionen som generarar arbetskraft även om det kanske är till en viss del tillfälligt om nu livslängden på gruvan är 15-20 år så genererar det ju mer pengar under de åren åtminstone. Det ökar ju landets bruttonationalprodukt.

Och hur var det nu med statsminister Fredrik Reinfeldts parallell till den norska oljan?

Vår gruvnäring och vårt järnmalm är ju för oss vad oljan är för norrmännen.

Kan man jämföra betydelsen av Norges olja med Sveriges malm?

– Nja, det tycker jag väl inte riktigt stämmer. Det är klart att det är viktigt med de naturresurser vi har. Men jag vet inte om jag skulle vilja gå så långt som att säga att  det är som den norska oljan.

I norska oljefonden finns 3 765 miljarder norska kronor.

– Det är klart att det nånstans kanske skulle var positivt att de svenska medborgarna får ta del av vinsterna av de naturresurser som vi har. Men det är ändå en ganska ny situation i Sverige och det finns skäl att kanske inte bara jubla utan det finns skäl att faktiskt vara lite försiktigt optimistisk och försöka tänka på det här att det finns ökade risker med utländska investerare och ökade risker att de kanske går i konkurs, vem ska då betala för de här, efterarbetet för att återställa miljön  exempelvis.

– LKAB gör ju jättemiljardvinster, låt hellre dem leva och utvecklas, men man behöver faktiskt inte bjuda upp, bjuda in alla hit och gräva upp allt som finns i backen. Sen då vad ska vi göra sen när vi har grävt upp allting? Vad ska vi leva av då?

Producent: Ragnhild Herminge ragnhild.herminge@sverigesradio.se

Exekutiv producent: Eskil Larsson eskil.larsson@sverigesradio.se

Reporter Magdalena Martinsson

Foto: Sveriges Radio

kaliber@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista