RECENSION - TEATER

Ett självmords anatomi - modigt, skakigt, mörkt

2:36 min

RECENSION. Var börjar och slutar ett självmord? Kan och måste det ärvas? Den brittiske dramatikern Alice Birch frågor tolkas av regissören Suzanne Osten i Malmö

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Ett självmords anatomi
Av: Alice Birch
Översättning: Anna Kölén 
Scen: Malmö Stadsteater - Intiman
Regi: Suzanne Osten 
Scenografi och kostym: Rike Juleland
medverkande: Sandra Stojiljkovic, Karin Lithman, Monica Wilderoth, Jörgen Düberg mfl 

Som barn till två psykoanalytiker verkar Alice Birch inte tveka om var självmordet bor. I livmodern, i minnet, i överjaget, i det undermedvetna, ibland omtalas det till och med som ett foster av glas fästat i långa tjocka håriga trådar, synligt till och med i drömmen.

En bebi, en bebi… en bebi…en bebi… 

Föräldrasjälvmord, här mammors, sätter spår, nej mer än spår, de knådar ett barns hela väsen enligt denna text.

Men var slutar ärftligheten? När slutar ett självmord pågå?

Det undrar tre kvinnor: hemmafrun Carol från 60-talet, dottern, sökaren och knarkaren Anna på 80-talet och hennes dotter, läkaren Bonne från nu. De spelar sina liv parallellt, instängda och befriade av varsin ledad metallkvadrat bredvid varandra på scenen, tänk ett svängande fönster åt fel håll, en lekhage, en cell. Ut och in i varandra går deras monologer och dialoger med världen, ibland nästan i kanon, om den stora meningslösheten där allt börjar hos Carol den som sedan ynglar av sig som osäkerhet och ilande sorg i barn och barnbarn.

Den fyller det det stora huset också där allting hände, där mamma gjorde det, en miljö som också ärvs.

Både texten och Osten kräver ilsnabba, nästan dansande skådespelare. Det är svårt att driva repliker i ett så tätt broderi av tidslager, men ofta, tillräckligt ofta ser man kartan över självmordets anatomi. Carols bottenlösa sammanbrott framför barnvagnen, djuphålet av ansvar kallat en bebi, en bebi… en bebi…en bebi… en bebi… en bebi…en bebi…en bebi… en bebi…en bebi…

… vad gör jag med den?

Vad gör jag med den?

Den högpresterande läkaren, tredje generationen självmord, har förvandlat sig till en sorts stängsel och nu undrar om kniven placerad någon annanstans än mot strupen kan bryta arvet.

Om självmord varit ett tabuämne tar Birch och Osten här och sular ut det i ljuset. Rytmiskt och orytmiskt på en gång.

Helt klart modigt.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista