selfie
1 av 2
Vår selfietradition är inte så ny. Foto: Jessica Gow/TT
kvinna på parkbänk
2 av 2
Margareta Gynning har länge studerat människans bildtradition. Foto: Cajsa Bengtsson/Sveriges Radio
Skåne

Våra selfies går tillbaka till antiken

Margareta Gynning: Då blir vi handikappade i en bildkultur
10 min

Margareta Gynning är konsthistoriker och feministisk forskare som är expert på hur man har velat bli sedd genom århundradena, från gammeldags porträtt till dagens selfies.

Själv tar hon ytterst sällan selfies men är väl medveten om dagens selfiekultur.

– I sociala medier så ägnar sig människor nu åt att bygga upp en image och marknadsföra sig själv men det har man ju gjort genom porträtt i flera tusen år, säger Margareta Gynning. 

Hon tror att vi lever i en bildtradition där den äldre och den nya porträttkulturen beblandas.

– Det är viktigt att inte se historien som något som ligger långt borta utan historien är här och nu, säger Margareta Gynning.

Förr var det främst eliter som avbildades. Bildkulturen handlade mycket om makt och hierarkier och gör det i stor utsträckning fortfarande.

– I grunden till det som var början på selfietraditionen så handlar det om duckfaces och stonefaces. Det är det opererade idealet, ett klassicistiskt ideal det går tillbaka till, säger hon.

Det är viktigt att inte se historien som något som ligger långt borta utan historien är här och nu.

Margareta Gynning berättar om att människor sedan antiken har eftersträvat ett symmetriskt ansikte i sina avbildningar trots att ingen egentligen har det och att det i vår tid blivit alltmer populärt att ta till skönhetsoperationer för att försöka efterlikna dessa ideal.

Hon tycker inte bildtraditionen är negativ men att det beror mycket på hur vi förhåller oss till den.

– Hur kan man hitta andra ideal? Hur kan vi komma ifrån det här att det ska vara ett ideal som man opererar in och istället se att det är mångfalden som är det intressanta, säger hon.

Under en selfieutställning som Margareta Gynning höll på Nationalmuseet fanns det bilder som diskuterade vilka som avbildades och hur de såg ut. Det visade sig att det i hög grad är den vita människans ideal som sågs som en sorts grund trots att det inte hör ihop med verkligheten.

– Om man tittar på antikens skulpturer visar det sig att de var fyllda av en oerhörd mångfald. De målades i olika färger beroende på vilka människor det var som avbildades. De klassicistiska skulpturerna har inte varit vita från början. Det gör man på 1700-talet, man tvättar dem så att de ska se vita ut. Som om antiken vore vit, säger hon.

Ikväll håller Margareta Gynning ett föredrag om hur människor velat bli sedda genom århundradena på Christinehofs slott.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".