1 av 4
2 av 4
3 av 4
4 av 4

Naturmorgon 10 februari: Panelen svarade på frågor

Lördagen den 10 februari samlades Naturpanelen och svarade på mängder av kluriga frågor.

Klicka här för att se några av de bilder som undrande lyssnare skickat in.

Lördagen den 10 februari samlades Naturpanelen i Lund för första gången i år och första gången i P4. Det hade redan i förväg kommit in mängder av frågor. Till exempel vill Åke Sundborn i Smygehamn veta mer om trädkryparen. Han hade en fullständigt orädd hemma i sin trädgård.

Frank Martin hade fotograferat en underlig varelse och undrar om det kan vara en sländlarv av något slag. Per Douwes kunde berätta att det rör sig om en nattfjäril som heter ekorrspinnare. Namnet har den fått för att larven är ganska lik en ekorre, särskilt när den blir skrämd och fäller upp bakdelen över kroppen.

Sven Stauffer och Kerstin Strid i Sörmland hittade de här småkrypen i en planteringskruka i  trädgården. En dag såg de en hel hop med kryp som bara sprang och sprang, i en lång ”gåsmarsch”, utan att stanna. Vad kan det ha varit? Jo, stövsländor! Som vi för övrigt berättar mycket mer om den 17 februari.

Agneta och Einar hittade en konstig lingonkvist vid en promenad i Sandsjöbacka naturreservat. Naturpanelens botanist Lennart Engstrand avslöjade att det förmodligen rör sig om en mutation.

Anki Arvidsson i Skärblacka ville ha hjälp med att identifiera den här växten, som hon hittade vid ingången till ett gammalt kalkbrott söder om sjön Glan i Östergötland. Svar: det är svartbräken.

Det fanns alltså en hel del för Naturpanelen; Lennart Engstrand, Per Douwes och Susanne Åkesson att svara på. Gunilla Mellin fick t ex veta att det var en sprutgurka som  exploderade i handen på henne i Grekland. Den bygger upp ett enormt tryck inne i frökapseln och kan på det sättet sprida sina frön 7-8 meter bort från moderplantan. Men man ska vara försiktig, för sprutgurkan är giftig!

Ekologen Susanne Åkesson berättade bland annat om den tretåiga hackspetten som Gunilla Hjelmquist i Östersund fått se. I äldre fågelböcker beskrivs den som ganska vanlig, men idag minskar den som de flesta hackspettsarter eftersom den vill ha gamla träd. Ett säkert tecken att tretåiga hackspettar varit i farten är runda ringar i barken. Då har de varit där och sugit sav.

Panelen berättade också om hussvampen som rör sig snabbt i jakten på trä, om grävlingens matvanor och om aspvedbockarna som Agneta Gussander hittade i ett vedträ. Larverna bor och äter flera år inne i aspveden innan de kläcks till en praktfull skalbagge.

Vi kan också passa på att nämna att även om grävlingen enligt vissa litteraturuppgifter ska kunna väga upp mot 25 kilo och ännu mer på hösten när galtarna ätit sig feta, så väger grävlingar i allmänhet sällan mer än 10-14 kilo.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".