1 av 4
Fjärilarna gillar tibastblommans nektar. Foto: Kirsten Jensen
2 av 4
Knipholk. Foto: SR
3 av 4
Det moderna jordbruket är problematiskt för flera fåglar. Foto: SVT Bild
4 av 4
Kornknarr. Illustration: Johann Friedrich Naumann

Utan lärkor ingen vår

Tufft för jordbrukslandskapets fåglar.

Förra veckan pratade vi om pärlugglans minskning i programmet. Johan Nilsson tycker också att man bör nämna bostadsbristen i sammanhanget. Såhär skriver han:

Jag brukar snickra en holk då och då och sätta upp på hemmamarken. Sedan brukar jag titta runtomkring i bygden om det är någon mer som satt upp holkar men man blir ofta lite besviken. Visst finns det holkar... men bara för mesar! Det är inte vanligt med t ex starholkar och när det gäller ännu större holkar är det bara någon trasig knipholk man kan hitta om man har tur.
Jag har haft glädjen att kunna bo granne med ett skogsskifte som i stort sett varit som en naturskog och där fastigheten legat "vilande" under mycket lång period... men nu är det slut på det, härom året blev tretåiga spettens sluttning kalhygge, och den andra halvan av skiftet gallrades igenom totalt. Den slutna skogsmiljön är som bortblåst!
Det kändes dystert, kan jag lova och dessutom står gården tom och öde idag. Hur som helst saknas bostäder för pärluggla med flera arter, förutom att gnagarcyklerna har blivit färre förstås.

Denna påskafton handlade Naturmorgon till stor del om lärkor. De bygger sina bon på marken, vilket gör dem väldigt utsatta. Många lärkbon förstörs när jordbruksmaskiner kör över dem. Såhär skriver signaturen Janne i Emmaboda:

Helt förödande är väl den numera extremt tidiga vallslåttern. En dag i början av juni förra året kom vi förbi ett fält där man körde i andra yttervarvet med traktor och slåttermaskin och vilka hängde efter ett bit upp i luften, jo två lärkor, drillande med korta sångbitar. De hade väl nya ungar så dags, hade alltså. Detta var i norra Skåne men är nog tyvärr inget ovanligt.

En annan tragisk berättelse kommer från Mats Lindberg i Askersund:

Tidig slåtter tog "min" kornknarr! Den tidiga slåttern är sannerligen ett problem. Förra året hörde jag för första gången i mitt liv den mystiska kornknarren som jag som barn hörde talas om så mycket och som var nästan utrotad av det "moderna" jordbruket. Jag var ute natt efter natt och kunde inte höra mig mätt i juninattens halvskymning. När jag kom en kväll var åkern slagen, tidig vallslåtter, och allt var tyst. Jag sörjer fortfarande.

Signaturen Lennart i Enköping skriver om de krossmaskiner som används på gröngödslingsvallarna. "Rena lustmordet på lärkor", anser Lennart. Nils Lagerblad i Skultorp påpekar att det finns andra faror också:

Inte bara harven är farlig för tofsvipans ägg utan kråkan fixerar också vipans bo och tar äggen, tyvärr.

När kylan slår till såhär på våren är det många som börjar mata fåglarna igen. Björn Sundblad i Nyköping räknade ut att han har serverat cirka 1,5 miljoner solrosfrön under fyra vintermånader. Det blir en del i längden.

Apropå fågelmatning skriver Bengt Bertilsson såhär:

Offrade påskbrödet då fågelfröna är slut men det var nog fel sort. “Aktivt Råg” stod det på påsen, och det blev aktivitet bland fåglarna. Tidigare har de samsats vid fågelmatningen, nu slogs de om smulorna.

Vi berättade också om tibasten, eller Daphne mezereum som det vetenskapliga namnet lyder. Mezereum kommer av det arabiska ordet för död eller att döda, och växten är mycket riktigt starkt giftig. Men nektaren är trots detta en god föda för många insekter. Kirsten Jensen har ofta nässelfjärilar på sina tibastbuskar:

Hej!
Sedan jag flyttade
till Lundsbrunn har våra två små tibastbuskar i skogen här blivit mitt vårtecken nr. 1. 
Men giftiga är de, och det vet rådjuren, buskarna överlevde som de enda i sin storlek snövintren 2009/2010 och 2010/2011.
 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".