1 av 8
Sparvuggla. Lyssnarfoto: Claes-Åke Nygren
2 av 8
Kattugglan häckar i ladan i Hästveda. Lyssnarfoto: Dick Arvidsson
3 av 8
Kattuggla. Lyssnarfoto: Lasse Pettersson.
4 av 8
Slaguggla. Foto: Lena Näslund
5 av 8
Pärluggla. Foto Lena Näslund
6 av 8
Fjälluggla. Foto Felix Heitzenberg.
7 av 8
Lappugglans teckning är ett bra kamouflage. Foto: Emma Fell
8 av 8
Sparvuggla. Lyssnarfoto: Göran Östh i Linsell, Härjedalen.
Lördag 22 februari 2014

Lyssnarna och ugglorna

Ove Stefansson: "Lappugglan har blivit en miljöflykting"
8:06 min

Naturmorgon fokuserar på ugglor - och det fascinerar! Vi har fått mängder av respons av er lyssnare. Här finns bilder på några av de vanligaste ugglorna, några av lätena, och massor av berättelser och frågor från lyssnarna. Det går bra att kommentera artikeln om du har svar på någon av frågorna! Lyssna också på norrländska uggleexperten Ove Stefansson om lappugglor i ljudklippet.

Naturmorgons lyssnare har mycket att berätta och fråga om ugglor.

Göran från Hallandsåsen berättar att han brukar höra kattugglan i januari, men i år hörde han den första den 17 februari.

Bengt Bertilsson i Berghem berättar om nyårsafton 2013: "Nyårsafton om kvällen började jag ana ugglor i mossen trotts jag inte är någon nattuggla. Satt sent om kvällen där ute på min farstutrappa och hör två ugglor konverserade med varandra. Den ene satt norr om min observationsplats och den andre satt söder om mig och jag satt där mitt i mellan och ugglade och lyssnade."

Han misstänkte att det var två hannar han hörde. "För från båda hållen hördes nämligen dallrande hoo ... ho, ho, hoo-hoo-hoo-hoo vilket sägs vara mest vanligt hannen utropa. Honan brukar visst göra ke-vitt-ljudet."

Martin Tunström i Växjö berättar hur han på mellanstadiet, runt 1985-86, kämpade i träslöjden med att bygga en uggleholk: "Jag minns hur jag bar hem den från skolan och gav den till min pappa i födelsedagspresent. Inte utan problem satte vi upp den i en gran i norrläge vid vårt hus i Mangskog, Arvika kommun, i västra Värmland efter råd från grannarna. Och tänk vilken glädje. Året därpå hade en uggla bosatt sig i holken. Hur hittade den? Vi såg den i skymningen då den flög runt tomten. Och jag var så lycklig. Med ugglor skulle förekomsten av möss, råttor och ormar minska, hade jag lärt mig. Holken höll i vart fall i 20 år. Häromåret när jag tog en promenad i skogsdungen såg jag att den sett sin bästa tid. Och nu borde jag nog snickra i hop en ny holk."

Aina Thörnqvist utanför Borås berättar om sin finaste uggleuplevelse, en oktobereftermiddag i trädgården för några år sedan. Hon såg i ögonvrån "hur något brunspräckligt flög in i det hönsnät, som stänger ute rådjuren från mina domäner, och föll ner på marken. Jag gick bort till den lilla fjäderhögen, som såg ut som en björktrast, och utbrast något i stil med "Men lille vän, hur gick det"??? Då vänder den lilla högen uppe ett näpet ansikte och tittar storögt på mig - det var en sparvuggla!" Aina efterlyser också en bra tillverkningsbeskrivning av en inte alltför tung uggleholk att dela med sig av - kanske någon lyssnare har?

Dick Arvidsson i Hästveda berättar att kattugglor häckar i en gammal lada han har. "Två år i rad har häckningen varit vällyckad med en unge varje år. Ungarna har uppfört sig närmast identiskt. I skymningen hoppar de ned på en fågelholk under ingångshålet (se bilden ovan i bildspelet) och sitter och spanar en stund innan dom försvinner ner i skogen. Kommer tillbaka i gryningen. Fjolårets unge använder fortfarande ladan men han-ugglan har börjat göra sig hörd så ungen blir nog snart utkörd." Dick Arvidsson undrar om man kan skilja på han- och honläten hos ungarna, och om varför ungen stannar i ladan. "Efter vad jag har läst så lämnar ungarna boet strax innan dom blir flygfärdiga. Är det vanligt att dom stannar kvar som i detta tillfället?"

Barbro Nylander i Järfälla har ett torp i Holmsund i Västerbotten. Där har hon fågelholkar. "I den ena har jag en trevlig och söt pärluggla. Jag kan aldrig se mig mätt på den", säger hon.

Ylva Sandberg berättar att hon hör kattugglan - "ett magiskt ljud", när hon går upp och ner för Billingens fritidsområde i Skövde.

Ellen Flygare skriver att hon har kattugglor i stereo hemma: "När jag kommer hem på kvällarna hör jag dem först i det högra trädet, sedan i det vänstra."

Monasofi Wallinder berättar om en sparvuggla som "slog ned på min altan i fjol vinter och när jag öppnade dörren för att se om den var skadad så lyfte den med en gulsparv nästan i sin egen storlek. Jag stod kvar storögd och förvånad."

Emil Viktor Nilsson har fångat två berguvar på band utanför Västervik: "Strax efter 17:30 började en berguvshane ropa lite lojt. Efter ett tag kom honan igång också, det är med på inspelningen (dock lite lågt), och jag undrar om det inte var parning på gång!" Inspelningen finns här nedan och heter "Berguv i Västervik".

Ulla Gustafsson i Mörby gård berättar om kattugglor som ropar om kvällarna. "Härligt att höra i kvällsmörkret på sista kvällsturen med hundarna. Måsta också berätta att vi har en stare här nu på gården som verkar trivas tillsammans med koltrastarna".

Lotta Ahlin på Bjärehalvön har en uggleholk på tomten och där har en kattuggla bott i många år. "Det tog slut i april för två år sedan, jag vaknade på påskdagens morgon av högljutt varnande koltrastar. När jag tittar ut, bort mot holken, ser jag en mård i full färd med att kliva ur holken med ett ägg i munnen. Detta upprepade den två gånger, uppför stammen, in i hålet och ut igen med ägg i munnen. Koltrastarna väsnades förskräckligt mycket nedanför mitt fönster och då jag följer riktningen på deras uppmärksamhet ser jag att kattugglan sitter i en buske på fältet, attackerad av en duvhök! Vi har ett duvhöksbo längre in i skogen, jag har senare förstått att duvhökar verkligen kan ge sig på kattugglor. Jag öppnade fönstret och lyckades skrämma bort duvhöken, kattugglan försvann längs marken "flygtumlandes". Sedan dess har vi inte sett någon kattuggla, tyvärr, och jag undrar dels om vi kan vänta oss nya kattugglor i holken, dels hur vi kan hjälpa dem från mårdangrepp (vi kan ju sätta upp något "hinder" på trädstammen men den kanske kan "svinga" sig över via andra träd?). Antar att duvhökarna är ett annat problem för ugglorna som vi ju förstås inte kan hjälpa till med. Det hade varit toppen om någon med ugglekunskaper kunde ge ett svar/kommentar!"

Sigrid Sjögren i Göteborg berättar om en uggle- och reflexpromenad med 20 barn i åldrarna 1,5-5 år och deras föräldrar."Det var härligt att se alla ge sig iväg i mörkret utrustade med pann- och ficklampor och leta efter reflexugglor. Men det mest fantastiska denna kväll var att alla fick höra kattugglans hoande, inte bara en utan flera gånger. Den hördes även under korvgrillningen. En mycket lyckad kväll!!" Barnen ingår i en Skogsknytte- och skogsknoppgrupp i Friluftsfrämjandets regi och håller till på Hisingen i en liten ädellövskog mellan två villaområden. Där finns det grodor, salamandrar, pärluggla, fladdermöss, storrams, myskmadra med mera.

Ewert Nilsson i Hörby berättar: "Någon gång på 60-talet,jag hade köpt filmkamera. Far visste om ett rävgryt där han sett rävungar något år tidigare så glada i hågen gav vi oss dit,några rävar syntes inte till så jag stack ner huvudet i grytöppningen o skulle lukta om det var bebott då möttes jag av en jorduggla, jag fick en örfil av ugglans ena vinge så mössan flög av.Numera är jag mer försiktig med sådana tilltag."

Lennart Lindfors i Haparanda hittade en kattuggla i uthuset utanför Haparanda på 1950-talet. "Den ville inte flyga ut så vi sköt den. Jag skickade in den för uppstoppning till Vapendepoten i Falun. Samtidigt gick jag i Läroverket och fick lära mej att kattugglan inte finns så långt upp som Norrbotten. Gränsen för den gick på den tiden ungefär vid Sundsvall. Min lärare uppmanade mig att skriva en artikel om detta fynd till tidningen Norrbottens Natur. Det gjorde jag och framemot sommaren kom ordföranden för Norrbottens Naturskyddsförening och redaktör för tidningen och ville se denna fågel. Den var monterad på en liten gren av björk och med namnskylt som angav kattuggla Strix Aluco. Han kommenterade bara att det var den "rostbruna" varianten och att det var ett mycket ovanligt fynd.
Jag undrar varför den flugit så långt upp. Jag tror inte att kattugglan ska finnas så här långt upp numera heller."

Lars Wærnhoff i Sankt Anna skärgård berättar att han i mobiltelefonens barndom fick sätta sig på flaggstångsberget för att få bra täckning. "Vid ett sånt tillfälle satt jag och babblade skönt lutad mot stången, när jag vände mig om för att gå in i stugan stirrade en pärluggla på mig alldeles nära från en stängselstolpe, den hade under samtalet helt ljudlöst satt sig där för att spana in mig!"

Ann-Helén Nyberg i Gävle har en fråga om kattugglor och slagugglor. "Vid vårt torp i Dalarna (fritidshus) har vi i många år haft kattugglor i vår holk som vi byggt, och varje vår i  cirka 15 år har vi fått se kattuggleungarna i holköppningen, även år då det sagts att det inte funnits några ugglor p g a matbrist. På kvällar och nätter har vi njutit av deras olika ljud, och många morgnar har vi sett dem sitta på en gren nära stammen i en tall och halvsova. Samt sett när föräldrarna matat ungar vid skymning, härligt. Men förra våren bröts denna tradition, en slaguggla intog holken, den var för stor för holken så man såg att den fick knöla ner sig och någon del av kroppen, oftast stjärtfjädern stack antingen ut genom holköppningen eller att den stack upp så man såg den i bakstycket av holken. Inga ungar såg vi i öppningen men den låg och ruvade i många veckor. Vi såg den inte röra på sig från holken utan det enda vi såg var när den rörde sig i holken och när huvudet sakta lyftes upp över holkkanten och den såg sig omkring, ofta på morgnar och förmiddagar.

Den var väldigt tystlåten, vi hörde bara någon enstaka kväll ett ljud som vi kan tro kom från den eller den andra "maken". Ett ljupt hotfullt skrockande.

Det var tråkigt att inte höra kattugglornas olika ljud en enda gång, varken från tidig vår eller under hela sommaren, och inte se en enda skymt av någon kattuggla." Ann-Helen undrar om slagugglan intagit reviret så inga kattugglor finns där längre, fast det var alldeles för trångt i holken? Har de olika sorters ugglorna olika revir? Detta svarade Conny Philipsson på i programmet, att det troligtvis är slagugglan som drar längsta strået och att den intar holken beror troligtvis på att det finns för få boplatser i skogen i dag.

Bengt Nilsson säger angående ökande svängningar i kattugglepopulationen: "Det var precis det som Calle Norlen tog upp i Spannarna igår. Hans spaning var att allting blir bara mer och mer extremt!"

Anneli Lindgren i Stenkvista, Eskilstuna har haft lyckan att bo vid ett kattugglerevir i 15 år. "Alltid i januari, februari får jag höra kattugglan utanför mitt sovrumsfönster. De senaste åren har ugglan låtit ringrostig i början, men kommit igång ordentligt efter ett par dagar. Den har sjungit upp sig. Men i år var det ett bedrövligt skralt läte, knappt igenkännbart, och jag kände som jag lyssnade på en gammal trött till o med slut kattuggla eller var det en nybörjarkattuggla?"

Göran Östh i Linsell, Härjedalen skickar en bild på en sparvuggla som satt vid fågelbordet förra veckan.

Nils-Göran och Berit Rostedt i Dalum berättar om en uggleupplevelse i kanten av tomten där de satt upp en uggleholk. "Första året bosatte sig en kattuggla i holken där den fick en unge. Skatorna var hela tiden på den så fort den visade sig. En dag fick vi se att uggleungen hängde upp och ner i en buske. Vi trodde den fallit ur boet och hämtade en stege och lade upp den igen. Om någon dag hängde den där igen och vi skulle lägga upp den igen, men då flög den iväg ut för en slänt och över ån. Vi blev alldeles förskräckta för vi såg att flygfärdigheten inte var stor och till vår förskräckelse föll den ner i ån. Vi stod med tårar i ögonen och såg den lilla dunungen med huvudet över vattnet flyta med strömmen och döm om vår förvåning när den flöt rakt mot oss och kunde rädda den. När vi var nära bot flög den upp i ett träd och där satt mamman. I det här trädet satt de tre dagar innan de flög iväg. Vad vi inte visste var att uggleungar hänger så här upp och ner när de lämnar boet. Är det så?"

Gunborg Nilsson skriver: "Härligt med ugglor.Vande mig redan som barn vid kattugglors hoanden.Lite mystiskt,urgammalt och spännande!"

Stewe utanför Gävle skriver: "Lyssnade på er nu på
morgonen, ville bara berätta att vi hörde första kattugglan redan andra veckan
i februari."

Björn Rösch skriver: "Lyssnade i morse på programmet om ugglor. Vi har själva satt upp fem kattuggleholkar. Min fråga är var kan man investera i en sådan uggleflöjt som er gäst i programmet använde." Conny Philipsson svarar att det var en leksaksflöjt han använde för att locka på sparvugglan, medan kattuggleflöjten var en flöjt han köpt i en musikaffär.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".