En liten sorkliknande lämmel med mörk päls i en mossig skog
Skogslämmeln är en art som lever ett undanskymt liv och sällan visar sig för oss människor. Foto: Jan-Peter Lahall
Lördag 25 mars 2017

"Mossbjörnen" är en riktig doldis

Sören Larsson: "Jag haft turen att se levande skogslämmel två gånger"
4:50 min

Skogslämmeln är en skygg granskogsart. Där lever den i och av mossa och det är ganska ovanligt - få organismer klarar att leva på de både antiseptiska och näringsfattiga mossorna.

Sören Larsson från Västmanlands ornitologiska förening, som guidar Naturmorgons fältreporter i Hälleskogsbrännan i Västmanland denna morgon, berättar att orsaken till att man så sällan ser skogslämmeln är att den har så strikt nattliga vanor.

- Den är aktiv bara när det är svart ute.

Han har själv bara sett levande skogslämlar vid två tillfällen, och då handlade det om djur som hade råkat ramla ner i gropar och inte kunde ta sig därifrån.

Döda skogslämlar har han däremot sett hundratals gånger, särskilt under goda gnagarår, senast 2014 när man såg mängder av överkörda lämlar på småvägarna i Västmanlands skogsbygder.

Enligt böckerna skulle skogslämmeln inte ens finnas så långt söderut som i Västmanland men i samband med det stora uggleprojekt som pågått i landskapet upptäckte man att verkligheten och böckerna inte stämde överens.

- När man sätter upp holkar ser man vad de kommer med för byten. Och vi såg att ugglorna ofta kom med skogslämlar, det var häftigt. Sen har det visat sig att de är vanliga här.

Skogslämmeln är vacker, säger Sören Larsson, glänsande blågrå som den är i färgen.

- Tänk om vi hade tagit efter norrmännen och använt samma namn som de gör, de kallar den mossebjörn, jag tycker det passar bra.

Varför den äter något så näringsfattigt som mossa är det ingen som riktigt vet, menar Sören.

- Där de finns kan man se att mossan är hårt avbetad i topparna. Här hos oss är det främst kammossa och husmossa de käkar. De kan också äta örter.

Lyssnaren Elvira Birgitta Holm i Skenshyttenäs utanför Borlänge skrev in till programmet och frågade varför så många av de skogslämlar hon hittat döda saknar huvud.

Sören Larsson som åtskilliga gånger har sett pärlugglehanar komma med skogslämlar till ungarna, har noterat att hanen ofta själv har ätit upp huvudet innan han lämnar resten vidare till sin avkomma. Sörens teori är att det helt enkelt är huvudet som är mest näringsrikt, och att det därför äts upp först. Och när det är riktigt gott om lämmel, som under goda gnagarår, så tas bara det bästa på djuren, och resten lämnas.

 

Reporter: Lena Näslund

Programledare: Mats Ottosson

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".