Rödhake och ett fönster
Såväl de största som minsta av naturupplevelser kan rymmas utanför ett fönster. Foto: Josefin Nilsson
Lördag 9 september 2017

Hyllning till utsikten från ett fönster

"Det är dramatik i sin stillhet"
3:47 min

När skogens stigar är för långt bort så kan de vardagsnära naturupplevelserna stå för det största. Det tycker Josefin Nilsson i veckans kråkvinkel.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

En sommar bodde jag bakom betongen. Det var en plats där jag knappt såg himlen från mitt fönster. Jag minns att jag lutade mig så mycket att jag nästan trillade av köksstolen. Men trots det så var himlen bara mer som någon sorts avlägsen strålkastare högt högt ovanför taken.

Och jag kände något som jag aldrig hade känt innan.

Att jag saknade himlen. Och kanske framförallt; att jag saknade de där vardagliga naturupplevelserna som kan rymmas precis utanför ett fönster.

Det kan vara småfåglarnas smågnabb vid talgbollarna. Det kan vara hur löven i ett träd liksom tycks dansa in i färgerna när kylan kommer.

Allt kan hända utanför ett fönster och allt händer faktiskt precis utanför ett fönster. Kollar man riktigt noga får man vara en del av det.

Och det tog ett tag. Men till sist fick även betongen utanför mitt fönster liv. Mitt i en gulblekt tegelvägg hade ett gråsparvspar nämligen hittat en spricka som var stor nog att bli deras hem. Den där sommaren följde jag hur gråsparvarna bokstavligt talat flög in i väggen dag ut och dag in.

Jag följde dem med spänning. Jag hejade på föräldrarna som hade lyckats med något som jag själv först hade misslyckats med. Att hitta liv mitt bland betongen.

För naturen och livet finns överallt. Eller rättare sagt; naturen den försöker finnas överallt. I en spricka i en fasad. I ett hörn av asfalten. I allt som kan tänkas rymmas i utsikten från ett fönster. Och när stigarna i skogen är för långt bort är det den där vardagsnära naturen som kan stå för det största.

Ofta behövs det inte så mycket för att uppmuntra den. Några nektarrika blommor. Bostäder åt bina. Mat åt de ständigt hungriga talgoxarna. Om naturen i vår närhet blir vildare blir också vår vardag vackrare. Och större.

Nu ser jag inte längre den där betongen från mitt fönster. Men jag tänker fortfarande på gråsparvarna. Jag undrar om de fortsatt att flyga in i väggen där. Jag har en annan utsikt nu. Det finns en syrenberså där. Den ramar in ett hörn av himlen. Under grenarna smyger en rödhake snabbt fram. Ibland ser jag den. Ibland anar jag den bara.

I luften pågår något annat. Rallarrosens frön blänker till som såpbubblor i solen. De har börjat sin resa igenom vinden. De är på väg mot en ny destination och mot ett nytt liv. Allt det där pågår utanför mitt fönster. Det bästa är att man aldrig vet vad som kommer att hända där. En dag blixtrar det till i grönskan. En rödstjärt blir ett rött streck i luften när han flyger förbi. I skuggorna verkar det alltid stå en koltrasthona och se på. Lite reserverat.

Det är dramatik i all sin stillhet.

Det är stort i all sin litenhet.

Det är utsikten från ett fönster.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".