Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Tar upp alla aspekter av naturen, från njutning till forskning.
Lördag 4 november 2017

I vinterkullornas vingliga spår

Publicerat lördag 4 november 2017 kl 07.10
Anders Wirdheim: Det är nästan som att daggmaskdieten är lite berusande
(4:58 min)
Morkulla med näbb och halva huvudet i snön
1 av 2
Till sin förvåning upptäckte Anders Wirdheim att morkullor övervintrar i Sydsveriges kusttrakter. Foto: P-G Bentz
Avtryck i tunn snö efter en morkullas fötter och näbb
2 av 2
Ovala hål i marken avslöjar var morkullan under natten har letat daggmask. Foto: Anders Wirdheim

När Anders Wirdheim förstod att morkullor övervintrar i Sydsveriges kusttrakter började ett ihärdigt smygande och spårande för att förstå vad de nattaktiva fåglarna har för sig.

En kall vinter för ett antal år sedan fick Anders Wirdheim i Halmstad tillfälle att undersöka en morkulla som flugit in i ett fönster och dött. Han hade förväntat sig att fågeln skulle vara mager och utmärglad, det stred mot all erfarenhet att en fågel av den arten ens skulle befinna sig i Sverige mitt i vintern, det måste handla om nån sorts olycksfall i arbetet, tänkte han. Därför blev han förvånad när fågeln visade sig vara hur fet och välmående som helst.

Upptäckten blev startpunkten för det envetna privatspanarprojekt som Anders Wirdheim berättar om i inslaget.

– Det kändes som ett outforskat område, när man upptäcker något sånt blir man ju så barnsligt glad.

Det visade sig att en hel del morkullor övervintrar i södra Sveriges kustområden. Det är deras nattliga vanor som gjort att detta gått obemärkt förbi. På dagen ligger morkullorna och trycker blick stilla vid en liten bäck i ett skogsområde, ofta mitt bland bebyggelsen. Först när mörkret faller beger de sig ut på daggmaskjakt i trädgårdar och golfbanor.

Anders Wirdheim, tidigare redaktör för tidningen Vår Fågelvärld och informationsansvarig på Sveriges Ornitologiska Förening (Birdlife Sverige), lärde sig snart känna igen morkullans karaktäristiska spårlöpor.

– Det är precis som att de mäter sig fram; de sätter den ena foten precis framför den andra, och så håller de på så. Och de går aldrig helt rakt utan lite vingligt, man skulle nästan kunna tro att den här daggmaskdieten är lite berusande eller så.

Ovala stickhål i snön visade exakt var morkullorna borrat ner sin långa näbb i marken för att komma åt daggmaskar. Om det blev kallt och tjäle i marken kunde Anders Wirdheim följa på spåren hur morkullorna ofta födosökte alldeles intill byggnader där värmen från huskroppen tinar jorden.

Programledare: Mats Ottosson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".