Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Tar upp alla aspekter av naturen, från njutning till forskning.
Lördag 25 november 2017

Spindelblyge Thomas blev lockespindelfantast

Publicerat lördag 25 november 2017 kl 07.15
Det började med en som hade tappat alla ben utom två
(12 min)
En man på en veranda lyser med ficklampa på den faluröda ytterväggen.
1 av 6
Favoritlokalen, den egna faluröda ytterväggen, bjuder ikväll på både broklocke och mörk smålocke. Foto: Mats Ottosson/Sveriges Radio
Närbild på en lockespindel. Mörk smålocke, Oligolophus hanseni.
2 av 6
Mörk smålocke, hane (Oligolophus hanseni) Foto: Thomas Holmgren
En lockespindel - en broklocke, Leiobunum gracile, hona.
3 av 6
Broklocke, hona (Leiobunum gracile) Foto: Thomas Holmgren
Närbild på lockespindel på faluröd trävägg
4 av 6
Mörk smålocke är en de mer kortbenta lockespindelarterna. Här en hona (Oligolophus hanseni) Foto: Thomas Holmgren
Gråskäggig man i röd fleectröja på veranda
5 av 6
Thomas Holmgren i Svalboviken i Sörmland har på kort tid gått från spindelblyg till spindelfantast. Foto: Mats Ottosson/Sveriges Radio
Närbild på en lockespindel, Igelkottslocke (Lacinius horridus)
6 av 6
Igelkottslocke (Lacinius horridus) heter förstås som den heter på grund av sin allmäna taggighet. Foto: Thomas Holmgren

Trots kyla och mörker är säsongen inte alls slut för lockespindelfantasten Thomas Holmgren. Flera gånger varje kväll fingranskar han sin favoritlokal: husets faluröda yttervägg.

För bara några år sedan tyckte Thomas Holmgren att spindeldjur var otäcka. Det var kanske inte den värsta sortens spindelfobi, men spindelblyg var han definitivt.

– Spindlar var väldigt obehagliga djur för mig. Men jag började fotografera dom och för att få vettiga bilder måste man ibland få dom att flytta på sig och det verktyg man harär ju fingrarna. Det där gjorde jag omedvetet till att börja med, men sen kom jag plötsligt på: vad hade jag gjort?

Och därmed var det dags för Thomas Holmgren att sluta betrakta sig som spindelblyg och erkänna att han var spindelintresserad. Väldigt spindelintresserad. På bara några år har han nu blivit så kunnig att folk från hela landet tar hjälp av honom för att artbestämma spindeldjur. Dels vissa grupper av vanliga spindlar, till exempel krabbspindlar. Dels lockespindlar, de där ofta väldigt långbenta åttabeningarna som brukar sitta på husväggar och grunder och ibland även förirra sig in i våra hus. Och det är just lockespindlar det handlar om när Mats Ottosson hälsar på hos Thomas och de fyra hundarna Märta, Greta, Bibbi och Hjördis.

För trots att det är november är säsongen långtifrån över. Höstarter som broklocke och mörk smålocke är fortfarande ute och knallar på kvällarna.

Sitt intresse för spindlar och lockespindlar utövar Thomas Holmgren nästan bara här, inom ett område med kanske tvåhundra meters radie runt huset som ligger omgivet av skog i utkanten av byn. Här har han på bara några år sett gissningsvis hundrafemtio olika spindelarter. Och så nio av landets drygt tjugo lockespindlar.

Det handlar alltså om två olika småkrypsgrupper som båda ingår i en större grupp som heter spindeldjur. Den tydligaste skillnaden är att kroppen på en vanlig spindel består av framkropp och bakkropp med en tydlig midja emellan, medan kroppen på en lockespindel är en enda till synes homogen klump. Sen har lockespindlarna också oftast vääääldigt långa trådsmala ben. Därav smeknamnet Pappa långben.

Alla spindeldjur har åtta ben. Men när det kommer till kritan ser man ofta lockespindlar med färre. Det som hänt då är att djuret fastnat med ett ben nånstans, till exempel i gapet på ett rovdjur av något slag.

– Då släpper de ett ben helt enkelt för att komma undan, på samma sätt som en kopparödla kan släppa sin svans.

Det var just vad som hänt, flera gånger om, med den broklockehane som väckte Thomas Holmgrens känslor för lockespindlar från första början. Den hade bara två ben kvar efter ett förmodligen mycket händelserikt liv. Men den tog sig fram ändå.

– Jag tittade till den varje dag när jag gick förbi. Den gick från ena brännässlan till den andra, den var på laduväggen ibland och i hallonsnåret ibland. Om ett djur som ska ha åtta ben klarar sig med två så pass länge, då börjar det bli spännande. Och sen var det ju kört för sen började jag se lockespindlar överallt.

 

Reporter: Mats Ottosson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".