Närbild på dykarbagge i vattnet
1 av 6
En hona av arten bred gulbrämad dykare (Dytiscus latissimus) hämtar luft vid vattenytan. Foto: Johannes Bergsten, Naturhistoriska riksmuseet
En man visar upp en låda ur en insektssamling. Lådan innehåller stora svarta dykarbaggar.
2 av 6
Barndomsintresset för dykare och andra insekter håller i sig. Nu är Johannes Bergsten entomolog på Naturhistoriska riksmuseet. Foto: Mats Ottosson/Sveriges Radio
Närbilder på sugproppar på dykarhanes ben och fåror på dykarhonas täckvingar
3 av 6
Sexuell kapprustning under vattnet. Hanens ben har sugproppar och honans täckvingar har fåror för att hindra hanarnas grepp. Foto: Johannes Bergsten /Naturhistoriska riksmuseet
En man ligger på knä på en våt klippa och fångar skalbaggar
4 av 6
Vissa dykare behöver inte mer vatten än en tunn film för att leva sitt liv, som arterna i släktet Africophilus. Här fångar Johannes Bergsten sådana i Kenya. Foto: Olof Biström
En man och ett stort antal afrikanska barn står i grunt vatten med håvar
5 av 6
Hjälp i form av nyfikna barn brukar dyka upp när Johannes fångar dykarbaggar. Här på Madagaskar. Foto: Rasa Bukontaite
En man sitter på huk i vätan på marken i en regnskog
6 av 6
Insamling av dykarbaggar i peruanska Amazonas. Foto: Niklas Apelqvist, Naturhistoriska riksmuseet
Lördag 10 februari 2018

Dykare – levande undervattensfarkoster

Inledningen av parningen är som en rodeoritt
6:07 min

Dykarbaggarna är helt anpassade till ett liv under vatten med sina strömlinjeformade kroppar och bakben som formats till paddlar. Men honornas fårade täckvingar har ett annat syfte: att hindra att parningssugna hanar får fatt i dem.

Redan som barn var Johannes Bergsten fascinerad av de vattenlevande skalbaggarna i familjen dykare (Dytiscidae). Särskilt av de riktigt stora arterna som har vackert gulkantade täckvingar och halssköldar.

Idag är han entomolog på Naturhistoriska riksmuseet med dykare som specialområde och världen som arbetsfält. I synnerhet till Madagaskar har han gjort ett flertal expeditioner för att studera och samla dykare.

Någonting som fascinerat honom särskilt mycket med dessa skalbaggar är de sexuella konflikterna mellan hanar och honor som tar sig uttryck i fårorna på honornas täckvingar och sugkopparna på hanarnas fötter.

Hanarna vill enkelt uttryckt para sig mycket oftare än vad honorna vill. Vitsen med honans fårade täckvingar är att hanen inte ska kunna hålla sig fast under parningens inledning, utan ramla av. Och vitsen med hanens sugkoppar är att hänga kvar.

– Det vi tror är att detta ingår i en slags kapprustning mellan könen för att ha större kontroll över parningen.

Dykarna är vattenlevande rovdjur som andas med luft som hämtas vid ytan och förvaras under täckvingarna. Även larverna är mycket kapabla rovdjur.

Trots anpassningen till ett liv i vatten kan dykarna flyga, oftast nattetid. Det är så de sprider sig från vatten till vatten. Vid sådana tillfällen kan de dyka upp på de mest otippade ställen, i trädgårdar, på bilrutor och så vidare.

Reporter: Mats Ottosson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".