En stor svart hackspett med röd hjässa sitter på en trädstam. Spillkråka, Dryocopus martius
1 av 5
Spillkråka (Dryocopus martius) har den kraftfullaste trumningen av våra hackspettar. Foto: Andreas Eichler
En grågrön hackspett på en tunn trädstam. Gråspett, Picus canus.
2 av 5
Gråspetten ropar oftare än den trummar, men trumningen är snyggt jämn, tät och ganska lång Foto: Andrey Tsvirenko/CC BY-SA 3.0/via Wikimedia Commons
En brunspräcklig fågel sitter på marken
4 av 5
Göktytan, hackspetten som varken ser ut som en hackspett eller trummar. Foto: Martien Brand/CC BY 2.0/Wikimedia commons
En gröngrå hackspett med röd hjässa sitter på marken
5 av 5
Gröngölingen trummar inte lika ofta som många andra spettar, och sitter gärna på marken och letar myror. Foto: OhWeh/CC BY-SA 2.5/Wikimedia Commons
Lördag 17 mars 2018

Fågelsånglektion #14: Större hackspett, spillkråka, gröngöling, gråspett, mindre hackspett, göktyta

Fågelsånglektion #14: Ropande hackspettar
5:04 min

Hackspettar trummar inte bara ut sina känslor, de ropar också. En del rop hörs året runt, andra hör våren och parningstiden till.

Både spillkråka och gröngöling ropar ut sina vårkänslor med långa gälla tonräckor. Spillkråkan har den kraftigaste rösten, men sådant kan vara svårt att avgöra i fält. Bästa sättet att skilja dem åt är nog att lyssna på frasens start. Spillkråkan börjar långsamt och arbetar sig igång, som ett tungt lokomotiv som måste kämpa för att komma upp i fart. När den väl är igång är det raka spåret, mekaniskt taktfast. Gröngölingen håller samma höga tempo från start, men sjunker ibland litegrann (skillnaden är hårfin) i tonhöjd mot slutet av strofen.

Får man syn på fågeln är det förstås lätt att skilja dem åt, spillkråkan är kolsvart och gröngöling övervägande grön. Att spillkråkan finns i så gott som hela landet medan gröngölingen bara finns i södra halvan av riket kan också vara bra att veta.

I Svealand och södra Norrland tillkommer gråspetten vars rop faller tydligare i tonhöjd än gröngölingens och dessutom ofta stannar upp lite i tempo. Det är som om den tappar självförtroendet och inte riktigt vet hur den ska avsluta frasen.

Två lite tunnare vårrop hörs från hackspettfamiljens minstingar: mindre hackspett och göktyta. Här finns en klar risk för sammanblandning, men i början av säsongen (mars/april) är det sannolikt mindre hackspett medan göktytan hörs senare (i maj). Den mindre hackspettens räcka av pipanden är ganska raka till sin karaktär (pi-pi-pi-pi-pi...) medan göktytans toner är lite gnälligare och lite mer glidande (piu-piu-piu-piu ...).

Även här gäller förstås att det är bra att försöka få syn på fågeln om man känner sig osäker på ljudets arttillhörighet. Till utseendet är göktyta (brunspräcklig) och mindre hackspett (svart-och-vit-brokig) inte alls lika.

Förutom ovan nämnda vår-läten finns också andra hackspettrop, som hörs året runt. Vi får i förbigående bekanta oss med några av de vanligaste, den större hackspettens allroundläte och spillkråkans flyg- respektive jag-har-just-landat-i-ett-träd-rop.

Fågelsångpedagog: Mats Ottossson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".