Svårt för förföljda att få hjälp

Så kallad stalkning - att människor upprepade gånger förföljs och trakasseras av en och samma person - är ett stort samhällsproblem. Enligt en undersökning från BRÅ, Brottsförebyggande rådet, har nio procent av svenskarna någon gång drabbats. Men det är svårt för den som är förföljd att få hjälp då ”stalkning” i sig inte är brottsligt. Roger och hans pojkvän i Stockholm har blivit förföljda av en man i snart fyra år, men nyligen sa tingsrätten nej till att ge förföljaren besöksförbud.

- Jag tror att han störde sig på att det var två killar som hade flyttat ihop under honom. Det är det här man känner, var dyker han upp nästa gång? Ska man få en kniv i ryggen eller ska man bli nedputtad framför på tunnelbanan. Det ska mycket till innan rättssamhället agerar, menar Roger. 

Sedan Roger och hans sambo flyttade till Fruängen 2004 har bland annat deras ytterdörr slagits sönder, strömmen kapats och föremål kastats in genom bevinkastet. Någon ringer dessutom dag som natt för att sedan lägga på luren.

Roger är övertygad om att det är deras dåvarande granne, en 49-årig man, som trakasserar dem på grund av deras sexuella läggning. Och enligt Roger har mannen flera gånger dykt upp utanför deras bostad, trots att paret nu har flyttat.

Av minst femton anmälningar mot mannen har alla utredningar utom två lagts ned på grund av brist på bevis.  I det ena fallet dömdes mannen för ofredande och misshandel  efter att ha slagit Roger i ansiktet och kallat honom bögjävel.

I det andra, nu pågående målet, står mannen åtalad för ofredande, sedan polisen spårat en mängd samtal till Rogers telefon till mannens atelefonbonnemang.

Om mannen får besöksförbud och ändå fortsätter förfölja paret kan han dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Men åklagare Ashraf Ahmed, sa nyligen nej till parets ansökan om besöksförbud. Att förfölja någon är inte ett brott i sig, säger han.

- Jag måste kunna bevisa att det har skett ett brott riktat mot dem, eller att det finns risk att det kommer att ske. Och det kan inte jag visa, det finns ingen risk i nuläget, menar jag. Jag kan inte utfärda ett förbud på att jag ser en person gå på andra sidan gatan eller något sådant. Det måste ju vara något som är riktat mot dem personligen, säger Ashraf Ahmed.

Roger säger att han lever i ständig skräck. Han går aldrig ut ensam, och har flera gånger fått poliseskort från tunnelbanestationen till sitt hem sedan mannen följt efter honom.

- Kan man inte få gå utanför sitt hem utan att vara orolig? undrar Roger.

- Det här är bara någonting jag kan iaktta, men varför ska han finnas på platser just där vi befinner oss? Jag tror att jag kommer leva med den här rädslan hela livet, säger Roger.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".