Kollegor vittnar i dråprättegång

1:02 min

En undersköterska vittnar om att läkaren gav flickan flera sprutor medan en annan undersköterska inte kan minnas att flickan fick någon medicin alls. Idag vittnade kollegor men också en släkting till flickan om kvällen på sjukhuset då flickan avled och som har lett till åtal mot barnläkaren.

En undersköterska minns att den lilla flickans anhöriga vid flera tillfällen bad läkaren om mer medicin, eftersom de upplevde att barnet hade ont.

-De var oroliga och tyckte att det var jobbigt att tiden bara gick, säger hon.

Hon uppfattade att läkaren gav barnet sprutor två-tre gånger under kvällen. Vad de innehöll vet hon inte. Läkarens advokat frågar om det var koksalt för att spola nålen, vilket kvinnan svarar att det kan ha varit.

Åklagaren pressar undersköterskan på varför hon tidigare sagt att läkaren inte gett någon spruta alls, något hon förklarar med att minnesbilderna klarnat.

Mammans bror minns också flera vädjanden om medicin. Han såg läkaren hålla i en spruta.

-Hon sade att det var något liknande morfin, säger han i rätten, utan att komma ihåg att sprutan gavs.

Däremot drar han sig till minnes att barnet dog kort därefter.

Idag har också en andra undersköterska som var med i sjukhussalen den kvällen, vittnat. Hon kan däremot inte minnas att någon alls ska ha gett barnen någon medicin.

Läkarens försvaraadvokat Björn Hurtig kallade också ett eget vittne, en sjuksköterska som hade hand om barnet vid ett annat vårdtillfälle. Hennes roll är att bevisa att flickan fått tiopental, det narkosmedel som hittades i dödlig koncentration i barnets blod, tidigare.

-Jag drog själv upp tiopental i sprutan, vittnade hon för rätten.

Nästa vecka förhörs en lång rad medicinska experter med olika förklaringar till hur den dödliga koncentrationen kunde hittas i flickans blod.

TT

Emelie Smedslund

P4 Radio Stockholm

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.