Kriminella ungdomsnätverk växer enligt polisen

8:27 min

Kriminella ungdomsnätverk i Stockholm ökar, och rekryteringen kryper ner i åldrarna. För att komma undan straff anlitas pojkar från tolv år för att begå brott åt ledaren som är i 20-årsåldern. En vanlig inkörsport är narkotikahandel som ett extrajobb för att tjäna pengar till fika, bio och nya kläder. För Peter Svensson började det med en stulen cykel.

– Jag hade haft cykeln ett tag men så fick jag ett erbjudande av en äldre kille, han ville köpa cykeln och mitt svar blev ja. Istället för att tänka efter och tycka att något var fel så blev nästa fråga till killen om han inte ville köpa fler och bättre cyklar. Det ville han. Det var min väg in i kriminaliteten, säger Peter Svensson.

Han stal en cykel när han var tretton år gammal för han hade tre kilometer till skolbussen. När han blev erbjuden att sälja cykeln var det också ett erbjudande om något annat.

– Jag fick den bekräftelse jag hade saknat. Jag fick också någon form av tillhörighet för jag kände en gemenskap med de här killarna. Samtidigt hade jag fått höra i skolan att om jag inte gjorde bättre ifrån mig på proven så skulle jag inte ha någon framtid. Men här fick jag hela tiden höra hur duktig jag var. Jag fixade det hela tiden, och det eskalerade väldigt snabbt med brotten. Istället för att få höra att man var dålig och inte gjorde bra ifrån sig så var jag duktig. Jag tror att det blev min drivkraft, säger han.

Peter Svenssons väg in i kriminaliteten är inte ovanlig. Enligt polisen ökar de kriminella ungdomsnätverken. De finns i hela Stockholm, men är flest i socioekonomiskt utsatta förorter. Nätverken sysslar med narkotika, stölder, vapenbrott – allt som ger pengar. Ibland har de kopplingar till kända kriminella gäng, och polisen ser att rekryteringen växer.

Amir Srebrenikovic är gymnasielärare i Stockholm. När han praktiserade på en grundskola så kunde han se hur rekryteringen gick till, och skrev en uppsats om det. Han kallar modellen för "Boss - Flygare". Gängledaren, bossen, är i 20-årsåldern och rekryterar yngre killar som begår brott åt honom. Först anlitas killar i 17-årsåldern, som för att bevisa sig måste värva 15-åringar.

– Då kommer det farliga. När 15-åringarna väl har rekryterats får de i uppgift att rekrytera lägre ner i åldrarna eftersom om man är yngre än 15 år så registreras inte brotten. När man är 15 år och man går i nian, så kan man också umgås med de som går i sexan. Det betyder att du kan ha kontakt med de yngre personerna varje dag och det här inget konstigt eftersom ni går i samma skola.

– Det är det sättet som tillåter dem att rekrytera fritt. De tittar på 11-12-åringarna som har hamnat lite snett och säger: "Kom hit, du kan vara med oss. Det enda du behöver göra är de här små grejerna, för du måste ju bevisa att du kan vara med oss." På grund av tillhörighetskänslan är du nästan beredd på att göra vad som helst, säger Amir Srebrenikovic.

I Jakobsberg utanför Stockholm jobbar närpolisen Niklas Kraft. Här har gängen ökat de senaste tio åren, men inte längre.

– Det finns ett antal lite äldre killar, mellan 18-25 år, som ger uppdrag åt lite yngre killar som är beredda att bevisa vad de går för. Det kan vara grabbar mellan 12-18 år, säger han.

Här är det narkotika som gäller. Tolvåringar säljer cannabis och bland de äldre killarna är det vanligt med kokain och amfetamin. Det startar ofta med att man säljer droger på krita och hamnar i ett beroende till gänget.

– De här butiksrånen som vi har lite titt som tätt tyvärr, att någon springer in, maskerad, och rycker åt sig en kassa på 3 000 kronor handlar i nio fall av tio om ungdomar som har fått en hastig skuld som man måste reglera. Det är en följd av att man håller på med narkotika och sätter dig i skuld hos andra, säger närpolisen Niklas Kraft.

Skolan, fritidsgården och centrum. Alla ställen där ungdomar möts är potentiella rekryteringsplatser säger han.

– Det här är torget i Jakobsbergs centrum och här nere har vi ganska mycket ungdomar på kvällarna, framför allt på helgkvällarna. Sen finns det ungdomar som vi träffar varje kväll här nere, som alltid är här.

I ena änden av centrumet finns en rulltrappa ner till pendeltåget. Där står en grupp killar med svarta träningsoverallsbyxor med vita streck på sidorna. De röker och sparkar på smågrus.

– Här brukar de samlas, precis ovanför rulltrappan. När jag kom tillbaka till Järfälla, efter att ha varit i Upplands-Bro i tre år, så var det ett jätteproblem och det försökte vi jobba mot, säger Niklas Kraft.

Café Valvet är en fritidsgård för äldre ungdomar i Jakobsberg. Här gäller vårdat språk, inga fötter på möblerna, inget skojbråk och alkohol- och drogfritt. Nu är det lugnt, men föreståndaren Kattis Hallberg berättar att det fanns en orolig stämning när de öppnade i januari.

– Vi hade en känsla när vi startade att det händer saker här, men det gick över på några veckor. Ungdomarna som kom hit är inte vana vid att vuxna faktiskt deltar i deras samtal och verksamheten på det sättet som vi gör. Det har blivit mycket mjukare här inne. De förstod att vi förstod att det inte var okej. Jag tror också att det kan också ge en möjlighet att kliva av om man är inne på något som inte är så bra för en själv. Ni vet, dem på Valvet går till polisen om det är så. Jag tror att det ger en trygghet, en öppning, säger hon.

Den här eftermiddagen är det ett gäng killar som besöker Valvet. De flesta sitter och spelar kort. Men inte Allan. Han sitter istället och pluggar i en svart skinnsoffa. Han tycker inte att det är otryggt i centrum, utan att alla är som en stor familj. Allan vill bli polis, för han tycker att de arbetar på fel sätt.

– Jag tycker att polisen borde ta hand om det mer. För det känns som om de fokuserar på småsaker, som att ungdomar hänger i centrum, istället för att ta tag i drogerna och så. Både på de som säljer och de som använder det, säger Allan på Valvet.

I dag är Peter Svensson, som stal en cykel när han tretton år, inte längre kriminell. Cykelstölderna avancerade snabbt till rån, narkotikabrott och misshandel. Men efter ett halvt liv där brott var vardag bestämde han sig för att lämna det när han satt i en isoleringscell på ett fängelse.

– Där någonstans rasade min framtidsbild, min världsbild på att det kriminella var det rätta.

Via Fryshusets avhopparverksamhet Passus så lyckades han bli fri. Det har funnits sedan 2010 och åtta av tio som söker sig dit lyckas hoppa av. I dag jobbar Peter Svensson själv där. Här  kan man få hjälp med allt från myndighetskontakter till hur man lär sig gå på rätt sätt.

Men verksamheten slåss ständigt för sin överlevnad, och Peter Svensson tycker att vi måste försöka förstå vad som händer om de inte finns där för att ta emot de som hoppar.

– Det går att lämna kriminaliteten, men det är inte lätt just för en enskild individ som har skapat sig sin identitet i den världen. Vad händer om vi inte hjälper de här individerna? Ska våra barn växa upp och hamna i det här? Det är jätteviktigt att tänka på, säger Peter Svensson.