Magnus Falkehed och Niclas Hammarström. Foto: Janerik Henriksson/TT.

Lättade journalister berättade om fångenskapen

Lyssna på hela presskonferensen
34 min

På torsdagen landade frilansjournalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström i Sverige efter att ha släppts av sina kidnappare i Syrien. På en presskonferens berättade de om sin upplevelse i fångenskap. Lättnaden gick inte att ta miste på.

– Tack för... Så kul att vara här! Så kul att se er, sade Magnus Falkehed samtidigt som de båda journalisterna tog plats framme vid podiet på presskonferensen vid Arlanda Flygplats klockan 19 på torsdagskvällen.

Niclas Hammarström och Magnus Falkehed var märkbart lättade över att vara hemma. Det kunde alla de närvarande reportrarna på presskonferensen se. Det lyste i ögonen på dem, speciellt när de berättade om tiden i fångenskap och vilken hjälp de hade haft av varandra för att stå ut med situationen, en situation som innehöll både hot om avrättning och löften om frigivning.

– Ja, det hände ju ganska ofta. De satte en pistol i huvudet på en eller en Kalashnikov och sa att de skulle skjuta en, berättar Niclas Hammarström.

– Med eller utan ögonbindel. "Skjuta er", det var något som återkom regelbundet. Ena stunden var det att vi snart skulle hem och andra stunden handlade om att de skulle skjuta oss. Så gick det fram och tillbaka hela tiden, säger Magnus Falkehed.

– Vi var ju varandras stöd, vi sov i samma rum och vi delade i stort sett säng vi hade ju en madrass på golvet. Det var väldigt kallt och för att hålla värmen så låg vi ju och höll om varandra i stort sett. Och när jag var ledsen och grät så tröstade Magnus mig, och tvärtom. Så vi försökte tänka positivt, säger Niclas Hammarström.

De beskriver en tid hos kidnapparna där de tvingades vara minutiöst planerande kring i stort sett det mesta. Till exempel hygien, de bestämde sig tidigt för att inte bli sjuka, så de tvättade sig och kläderna ordentligt. Mat, allt de fick skulle ätas upp, ingenting fick lämnas kvar, berättar de.

De hade gått en överlevnadskurs före resan till Syrien och övat precis ett sådant här scenario. Och när det sedan hände på riktigt så beskriver Niclas Hammarström upplevelsen så här:

– Vi var ju väldigt rädda. Jag minns att jag satt i bilen och skakade som ett asplöv. Ändå så var jag ganska lugn på något sätt eftersom jag visste vad som skulle hända. Vi fick ett visst lugn i kroppen ändå, säger Niclas Hammarström.

– Det var en stor hjälp att redan ha tränat det. Det gjorde att vi kunde tänka framåt eftersom vi visste att ok, nu är vi i det här momentet. Man sitter ned i ett mörkt rum med ögonbindel, och så vet man att de nu troligtvis kommer att ta av oss våra kläder och ge oss nya. Och när det händer så kan man ta det ganska lugnt, säger Magnus Falkehed.

Någonting som fick de båda journalisterna att hålla hoppet vid liv var den lilla kontakt de trots allt fick ha med Sverige.

– Vi hade vid ett par tillfällen en stabil röst på svenska som sade: "vi jobbar på högvarv för att få er loss". Och det levde vi på i en vecka, berättar Magnus Falkehed.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".