Joel Kinnaman som Robocop. Foto: Kerry Hayes.

Joel Kinnaman gör huvudroll i Hollywood

"Robocop är både spännande och politisk"
5:59 min

Joel Kinnaman är bra i Robocop tycker vår filmrecensent Björn Jansson som också sett Maria Bloms Hallåhallå, Bröderna Coens Onside Llewyn Davis och om Det Förflutna. 

Joel Kinnaman är bra i Robocop och han får visa ansiktet betydligt mer än Peter Weller gjorde i orginalet från 1987. För här är det inte bara action och poliskorridorer som upptog mycket av den första filmen. Här har Alex Murphy som den unge polisen heter, som förvandlas till Robocop, ett bredare känsloliv med en längtan efter att återförenas med familjen.

I nya Robocop finns också kritik mot USAs krigföring i andra länder, mot användandet av drönare bland annat. Något som vi får i både början och slutet av filmen. Men allra mest är det en spännande action, där vi följer Murphys förvandling till Robocop. Hans förvandling sker på initiativ från det stora företaget OCP som levererar robotar till militärenm, men nu vill in på den stora hemmamarknaden. Och det med en mänskligare polisrobot, som ska bekämpa de kriminella i nedgångna Detroit.

Jag gillar nya Robocop och tycker den är snäppet bättre än orginalet. Jag ger en fyra till Robocop med Joel Kinnaman i huvudrollen.

Hallåhallå, Disa är undersköterska på lasarettet i Falun och har inte riktigt släppt tankarna på sin exman, hon vet inte riktigt vad hon vill med livet. Så en dag träffar hon en babblande sjubarnspappa från Grycksbo.

Maria Sid, som kunde ses i TV-serien Livet i Fagervik spelar Disa och är i bild hela tiden och hon är så bra. Jag känenr för att redan nu och här dela ut årets första Guldbagge till årets kvinnliga huvudroll. Hon kan vara både feel-good och deprimerad och uppe i det blå och bädda sängar på sjukhuset, allt med samma självklarhet. Johan Holmberg är också kul att se som grycksbo-mannen. Över huvudtaget är Hallåhallå en vuxen komedi, med både vardag och värme. Jag ger en fyra till Maria Bloms nya film, som påminner en del om succén från 2004 Masjävlar.

Det förflutna är en iransk film av regissören Ashgar Fahradi, som tog hem en Oscar här om året med sin Nader och Simin, ocj´h liksom den filmen så är det här en film om relationer, vardagliga knutar och försök att nå fram. Ahmad och Marie separerade för fyra år sen, han flyttade tillbaka till Teheran men kommer nu till henne i Paris för att underteckna skilsmässopappren. Och vi sugs in i ett drama mellan de två och Maries nye man. Tonårsdottern från ett förhållande innan Ahmad mår dåligt och vill hemifrån.

Det förflutna är för den som vill se något vuxet, en vardaglig relationshistoria utan slut. I miljöer som känns på riktigt. Filmen är två timmar och kräver att man följer med, men här möter man också några människor inte bara några roller. Jag ger en fyra till Det förflutna, men som sagt man ska vara sugen på att hänga med.

Inside Llewyn Davis är en bagatell för att vara från Bröderna Coen. En film om en vecka i musikern Llewyn Davis liv i början av 60-talet. Han är folkmusiker, men trött på det allra mest banala. Och han gillar inte att ställa sig in för att få jobb, men han hankar sig fram, i alla fall till en början på NewYorks små syltor.

Inside Llewyn Davis har så många sköna miljöer, det är nog den allra största behållningen. Den har som vanligt när det gälelr BBröderna Coen, en skön och fyndig dialog. Men någonstans går historien lite upp i rök, intresset för den lite tväre Davis svalnar. Så betyget blir bara en trea, på gränsen till fyra.  

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".