Fatime Azemi som Jennifer i Flocken. Foto: Dan Jårma.
1 av 3
Fatime Azemi som Jennifer i Flocken. Foto: Dan Jårma.
Adèle Haenel och Kevin Azaïs i Kärlek vid första slaget. Foto: Njuta Films.
2 av 3
Adèle Haenel och Kevin Azaïs i Kärlek vid första slaget. Foto: Njuta Films.
Ett päron till farsa: Nästa generation. Foto: Fox Movies.
3 av 3
Ett päron till farsa: Nästa generation. Foto: Fox Movies.

Lysande skådespel i otäck verklighetsskildring

3:42 min

Den svenska filmen Flocken vann Kristallbjörnen vid Berlins Filmfestival. Nu är det Sverigepremiär och vår recensent Björn Jansson ger fint betyg.

Vi börjar med den svenska filmen Flocken som är otäckt verklighetstrogen. Den handlar om Jennifer som går i nian och blir utsatt för ett sexuellt övergrepp på skolans toalett. Det är Alexander, en kille hon brukar hångla med, som begår övergreppet.

Domstolen dömer efter hennes berättelse men det lilla samhället sluter upp bakom Alexander och trakasserierna växer i styrka och det är både Jennifer och hennes familj som råkar ut för mobbning och hot.

Flocken är långsamt berättad med ett nästan malande tryck. Det är realistiskt och ungdomarna i huvudrollerna är helt lysande. Liksom deras mammor.

Jag ger en fyra till Flocken. Det är ingen popcornsfilm, det här är allvar och väl berättat.

Fransk feelgood får vi i filmen Kärlek vid första slaget, och den som utdelar det är Madeleine, en tuff, fysiskt stark tjej som vill ta värvning i armén. Hon tror att en katastrof kommer att inträffa och att man måste förbereda sig för att kunna överleva.

Arnaud är mer osäker, sökande. Han ska jobba i familjeföretaget över sommaren men blir fascinerad av Madeleine och hoppar också på den två veckor långa förberedande utbildningen hos militären. Men veckorna blir inte som någon av de två tänkt sig. Det här är en annorlunda feelgood.

Jag ger en stark trea till Kärlek vid första slaget, en film som fascinerar.

Det har gått 30 år sen sist och nu kommer filmen Ett päron till farsa: Nästa generation heter. Och päronfarsans som ska ta sin familj, tvärs över USA i en albansk stadsjeep, ja i alla fall något som ska påminna om det.

Det blir förstås trubbel och problem längs vägen. Jag har kul, stundtals, men det är också många skämt man hört förut. Och historien haltar.

Så betyget hamnar på en tvåa, en hyfsat stark tvåa.

Och så en film som hade premiär förra fredagen, Mandarinodlaren. Året är 1992 och vi är i inbördeskrigets Georgien. Här slåss georgier, tjetjener, rysar, legosoldater och folk från trakten. Mitt i området bor två estniska äldre män.

En dag sker en eldstrid på deras marker och de tar hand om två skadade, en från var sida. De får var sitt rum och förbjuds att döda varann när de vårdas inne i huset. Och spänningen i huset stiger. Mandarinodlaren är välstämd, filmen har en handling som inte delar in i svart och vitt, det är bra skådespel och fina miljöer.

Filmen ger en bra bild av krigets meningslöshet. Och mitt betyg blir en fyra.

Vill du ha fler filmtips? Kolla in Björns filmguide

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista