Författaren Anna Benson var i Bryssel under terroratacken, Foto: P4 Stockholmunder terroratacken. Foto: P4 Stockholm
Författaren Anna Benson var i Bryssel under terroratacken. Foto: Johan Kindmark/Sveriges Radio

Anna var bara meter ifrån bomberna

"Vi sprang för våra liv"
8:14 min

Det som skulle vara en helt vanligt morgonflygning mellan Bryssel och Stockholm för Anna Benson och hennes sambo förvandlades till något hon aldrig kommer att glömma.

Anna Benson och hennes sambo skulle ta flyget från Bryssel till Stockholm. Då detonerade två bomber på flygplatsen Zaventem och kaos utbröt. Såhär 24 timmar senare försöker Anna sätta ord på tankarna.

– Det snurrar mycket i huvudet, vi kom hem igår kväll och det var väldigt svårt att sova. Det finns väldigt starka bilder på näthinnan som förmodligen för alltid kommer etsa sig fast, säger Anna Benson.

Vad tänkte du?

– Att det lika gärna skulle kunna ha varit vi som legat där på bårarna. Jag reste med min sambo och vår lilla hund och när vi sprang där alla tre, så sprang vi verkligen för våra liv. Man fattade inte riktigt vad som hände. Taket rasade in, vi såg blodiga kroppar, bortsprängda armar och deformerade ben och vi hamnade mitt i det här, säger Anna.

Anna och hennes sambo tar sig sen till Bryssel centrum med hjälp av två byggarbetare som dom får fatt i och mer eller mindre tvingar att köra bort från flygplatsen. Deras mål är att ta sig till tågstationen för att därifrån ta sig ut från Bryssel. Då får dom, i taxin, beskedet att en tredje bomb har detonerat i tunnelbanan.

– Vi för löpande besked i taxin på radion och till slut stänger dom alla tågstationer och tunnelbanor. Allt går väldigt fort. Man hör sirener överallt. Under de tre timmarna som vi är inne i Bryssel så är det som att vara i en krigszon. Insatsstyrkor och poliser överallt och man undrar hela tiden vad som händer, säger hon.

Då inser Anna att hon måste bort. De kastar sig in i en taxi och övertalar chauffören om att köra därifrån. Han får en summa pengar och kör Anna, hennes sambo och en sydafrikans kvinna till Rotterdam som är två timmar bort.

Kan du beskriva känslorna under taxiresan?

– Den sydafrikanska kvinnan är väldigt cool. Jag kommer aldrig glömma henne. Men själv hinner jag inte reflektera så mycket över vad som hänt. Vi pratar lite om vad som kunde ha hänt men jag är fortfarande väldigt lösningsorienterad. Man ville bara komma hem, hem, hem.

Tårarna kom först senare igår kväll.

– Man ville bara hem till sin säng och till sitt hem. När vi kom hem så släppte allt. Som tur var så hade vi varandra, jag och min sambo.

Anna har fortfarande svårt att riktigt reflektera över vad som hänt.

– Det som etsat sig fast är att känna sig så utelåsta som vi gjorde. Man låste alla byggnader, människor som ville ut kom inte ut och människor som ville komma in kom inte in. Att känna sig så utelåst och inte välkommen kändes ofattbart och jag kan bara tänka mig hur det är för människor som är i detta ständigt. Det måste vara och var för mig en fruktansvärd känsla.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".