Ur filmen När Marnie var där. Foto: TriArt.
1 av 6
Ur filmen När Marnie var där. Foto: TriArt.
Ben Affleck och Henry Cavill i Batman v Superman: Dawn of justice. Foto: Fox Movies.
2 av 6
Ben Affleck och Henry Cavill i Batman v Superman: Dawn of justice. Foto: Fox Movies.
Nia Vardalos och John Corbett i Mitt stora feta grekiska bröllop 2. Foto: UIP.
3 av 6
Nia Vardalos och John Corbett i Mitt stora feta grekiska bröllop 2. Foto: UIP.
Ur Härifrån till Flåklypa. Foto: Folkets Bio.
4 av 6
Ur Härifrån till Flåklypa. Foto: Folkets Bio.
Fredrik och MonaLisa i MonaLisa story. Foto: TriArt.
5 av 6
Fredrik och MonaLisa i MonaLisa story. Foto: TriArt.
María Nieves och Juan Carlos Copes i Our last tango. Foto: NonStop Entertainment.
6 av 6
María Nieves och Juan Carlos Copes i Our last tango. Foto: NonStop Entertainment.

Det kan vara årets bästa familjefilm

"Underbar i sina detaljer"
6:16 min

Japanska Studio Ghibli gör det igen - ett tecknat mästerverk. Vår recensent Björn Jansson har sett När Marnie var där.

Vi börjar med filmen som förstås är en av årets mest uppmärksammade i USA... Batman möter Superman i Dawn of Justice. Filmen är två och en halv timme lång och här bygger man upp för en sammandrabbning mellan de två superhjältarna. Och när de långt in i filmen står där öga mot öga och ska ha ihjäl varann, så blir det upptakten till ett evighetslångt bombastiskt slagsmål. Dom dödar föstås inte varann, en ny fiende dyker upp och då blir det buller och rök och hus som smulas sönder och blixtar och ja, jag börjar efter ett tag vrida på mig... det blir tråkigt när de pucklat på varann en bra stund. Och jag längtar efter Christopher Nolans Batman-filmer, eller varför inte Tobey Maguires lite töntiga Spindelman, eller Robert Downey Juniors kaxiga Ironman... ja, det finns många superhjältefilmer som klår dom här i personlighet och spänning. Mitt betyg till Batman möter Superman blir en svag trea.

Betydligt bättre tycker jag om När Marnie var där. Ännu en tecknad pärla från japanska Studio Ghibli, som gett oss Min vän Totoro, Spirited Away och en rad andra mästerverk. Här handlar det om Anna som sänds iväg från staden för att få lite lugn och ro och frisk luft i en by vid havet. Där hittar hon ett hus som verkar övergivet, stor och vackert, och hon börjar drömma om huset och besöker det i ensamhet. Snart möter hon Marnie, och verklighet och dröm går in i varann, nuet och minnena lätas ihop. När Marnie var där är underbar i sina detaljer, och i att den låter allt få ta sin tid. Så småningom växer en stark historia, med både sorg och kärlek fram. Jag ger en femma till filmen som alla kan se, När Marnie var där.

Mitt stora feta grekiska bröllop 2 är inte årets roligaste komedi, men efter en transportsträcka så sitter jag där och följer den stora grekiska släkten utan att snegla på klockan. Visst har man hört ett och annat skämt förut, men det är lättsam underhållning som jag tycker får oförtjänt dålig kritik av en del andra recensenter jag sneglat på. Historien är krystad, när vi möter den feta grekiska släkten den här gången är det morfar som upptäcker att hans vigselbevis inte är undertecknat, alltså måste mormor och morfar gifta sig på nytt. Och turerna kring det och tonårsdotterns frigörelse är det som skämten snurrar kring, plus Toula och Ians försök att få igång romansen igen. De två som gifte sig i första filmen och nu är i medelåldern. Mitt betyg till Mitt stora feta grekiska bröllop 2 blir en svag trea.

Flåklypa Grand Prix från 1975 är en av Norges största filmsuccéer, en uppföljare har gjorts och nu kommer en tredje film om Flåklypa och grannbyn som man ligger i fejd med. Och det är dags för ett nytt lopp där man ska tävla om vem som är bäst, och ibland tar man till osportsliga metoder.

Det är dockor, ungefär som i Wallace och Gromit som vi får se i Härifrån till Flåklypa och det är knotigt, charmigt och kul. En familjefilm med udda hjältar och småskurkar, lätt spännandeoch orginellt. Mitt betyg blir en hyfsad trea.

MonaLisa story är en imponerande dokumentär av Jessica Nettelbladt. Hon följer MonaLisa under åtta år, Monalisa som är slav under heroinet och droger, allt annat får vika när det är som värst. Det är nära filmat, vi slipper de skitiga toaletterna men får se gräl, tårar och påtänd vilsenhet. Det är starkt och mitt betyg blir en stark trea, och filmjobbet som lagts ned är värt ett högra betyg än så.

Our last tango berättar historien om tangoparet som dansade i 50 år, de blev stjärnor i tangons hemland Argentina. Men vid sidan av dansgolvet var inte livet lika lätt och när de skiljdes åt även på dansgolvet, så slutade de prata med varann. Det här återberättas med filmade sekvenser med unga dansare som får spela upp deras liv, och det saknar de känslor som fanns mellan de två stjärnorna som både älskade och hatade, på och vid sidan av dansgolvet. Det finns även intervjuer gjorda idag med de två tangostjärnorna, som nu passerat 80 och då blir det intressantare. Jag ger en trea i betyg till Out last tango.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".