Alla samlade i De bedragna.
1 av 2
Alla samlade i De bedragna. Foto: UIP.
Henrik Lilliér som Becker i filmen Becker - Kungen av Tingsryd.
2 av 2
Henrik Lilliér som Becker i filmen Becker - Kungen av Tingsryd. Foto: Scanbox Entertainment

Coppolas drama om inbördeskrigets USA faller platt

Filmpremiärer 1 september
3:10 min

I Småland regerar Becker, tills danskarna dyker upp och Sofia Coppola gör kostymdrama. Men det är inget drama som övertygar. Björn Jansson sätter betyg på två biopremiärer.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Becker – Kungen av Tingsryd är gjord av Martin Larsson, som tidigare bland annat gjort Starke Man för tv, om kommunalrådet i Svinarp.

Här möter vi också en kung på den lilla orten, men Becker är företagaren, fifflaren, som har ett finger med i allt och styr. Så en dag kommer några danskar till Tingsryd för att sälja knark på orten. Då krockar Beckers värld med den större gangstervärlden.

Becker – Kungen av Tingsryd är inget drama, mer en komedi med actionhandling. Och det är lite töntigt, ganska grova karaktärer, även om Becker kan vara både hård och mjuk.

Till en början tänkte jag att det här är för enkelt, för mycket billig tv-produktion. Men så sitter jag ändå där och undrar hur det ska gå för Becker och hans lilla värld. Så mitt betyg till filmen blir en trea, en svag trea, men ändå godkänt om man inte har stora krav på skådespel och manus.

De bedragna är Sofia Coppolas nya film, hon som slog igenom brett med Lost in Translation med Bill Murray i Japan, och nu senast gjorde The Bling Ring om unga som bröt sig in hos kändisar och stal.

Hennes nya utspelar sig i södra USA, det är under 1800-talets inbördeskrig och på en internatskola för flickor tar man hand om en nordstatare som skadats i striderna. Kvinnorna och flickorna sköter om honom och blir allt mer fästa vid honom. Och dynamiken i gruppen förändras.

De bedragna är en remake på en film som kom för 46 år sen, då med Clint Eastwood som mannen som hamnar i kvinnornas vård. Och filmerna bygger på en roman.

Sofia Coppola har sagt att hon den här gången vill skildra berättelsen ur kvinnornas perspektiv.

Men det är en ganska händelselös historia fram till sista halvtimmen då den plötsligt blir nästan skräckfilmsartad. Överhuvud taget tycker jag att filmen är som att se filmad teater, med stora gester och mimik även i den stillsamma första timmen.

Och man kommer inte kvinnorna tillräckligt nära. Så mitt betyg till det här amerikanska dramat, med trånande blickar och lite blod mot slutet, blir bara en tvåa. Det är inte automatiskt bra bara för att det står Coppola i eftertexterna.

Men tilläggas kan att Sofia Coppola fick regissörspriset i Cannes för filmen – så smaken är olika.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".