Kate Winslet i Wonder wheel. Foto: Scanbox Entertainment.
1 av 7
Kate Winslet i Wonder wheel. Foto: Scanbox Entertainment.
Ur filmen Tjuren Ferdinand. Foto: Fox Movies.
2 av 7
Ur filmen Tjuren Ferdinand. Foto: Fox Movies.
Timothée Chalamet och Armie Hammer i Call me by your name. Foto: UIP.
3 av 7
Timothée Chalamet och Armie Hammer i Call me by your name. Foto: UIP.
Frida Hallgren, Johan Petersson och Julius Jimenez Hugoson i Monky. Foto: Nordisk Film.
4 av 7
Frida Hallgren, Johan Petersson och Julius Jimenez Hugoson i Monky. Foto: Nordisk Film.
Från filmen Gordon och Paddy. Foto: TriArt.
5 av 7
Från filmen Gordon och Paddy. Foto: TriArt.
Hugh Jackman i The Greatest Showman. Foto: Fox Movies.
6 av 7
Hugh Jackman i The Greatest Showman. Foto: Fox Movies.
Juliette Binoche i Let the sunshine in. Foto: Folkets Bio.
7 av 7
Juliette Binoche i Let the sunshine in. Foto: Folkets Bio.

Listan: Så bra är julens biopremiärer

Filmpremiärer 22 december
4:46 min

Det finns något för alla i julhelgens premiärer - barnfilm, familjefilm, kärlek, musik och trassliga relationer. Tjuren Ferdinand floppar rejält – men Woody Allens Wonder Wheel är en riktig höjdare, enligt Björn Jansson.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Den dyraste huvudrollen i svensk filmhistoria är en animerad apa som dyker upp och tar över, i familjefilmen Monky, regisserad av Maria Blom som mest är känd för Masjävlar.

Monky är en film som börjar lite sorgligt vackert men som sedan blir ett ljusare mysterium när Gibbonapan dyker upp hemma hos familjen som håller på att ta sig igenom en sorg.

Apan är förstås välgjord, men i mina ögon inte så spännande. Jag gillar inledningen på filmen allra bäst. Men Monky är OK familjeunderhållning, ett ganska lugnt äventyr med både skratt och tårar.

Mitt betyg till Monky blir en trea.

Svensk barnfilm för de mindre är Gordon och Paddy. Filmen bygger på Ulf Nilssons böcker, med samma namn, som illustrerats av Gitte Spee.

Grodan Gordon är kommissarien som vill dra sig tillbaka och träffar musen som han ger namnet Paddy och som han vill ha som sin efterträdare. Det här är en mysdeckare för de minsta. Gordon har tre kakburkar på hyllan och sitter gärna och mumsar på en kaka och tar det lugnt. En värld utan brott är vad han drömmer om.

Linda Hambäck har regisserat och Stellan Skarsgård gör Gordons röst, Melinda Kunnaman gör Paddys. Teckningarna har gjorts efter att texten spelats in, på så sätt känns det både mer innerligt och mindre dubb-skrikigt. Bra, tycker jag.

Jag ger en stark trea till Gordon och Paddy. Handlingen är enkel för en långfilm, men den är å andra sidan gjorde för mindre barn.

En katastrof däremot är Tjuren Ferdinand. Det är inte Disney som gjort långfilmen, och några andra kopplingar till julafton än att man lånat namnet och en del annat från julaftonshöjdaren, finns inte.

Tjuren Ferdinand kallas Ferdis i filmen och hänger med en ständigt grimaserande och spattig get och tre lila igelkottar. Som vanligt när det är amerikanskt tecknat med mycket marknadsföringspengar visas den över allt under julen. Men den är skrikig och rörig, långt från julaftonstjurens tajming och coola röster.

Betyget blir en etta, filmen känns som en skymf mot den tjuren Ferdinand vi lärt känna.

Betydligt bättre är Woody Allens nya. Wonder Wheel heter den och här finns tajmingen, hantverket och de sköna replikerna. Dessutom med en Kate Winslet i högform i en av huvudrollerna.

Den här dramakomedin utspelar sig på 1950-talet, på nöjesfältet Coney Island, bland pariserhjul och skjutbanor.

Och det är kärlek, ett triangeldrama, det är gangsters och flaskor och Woody Allensk musik och sköna färger.

Jag ger en fyra i betyg till den här sköna bioupplevelsen.

Calle me by your name tar oss med till en sommar i Italien året 1983. 17-årige Elio möter 30-årige amerikanen Oliver.

Oliver jobbar med hans pappa över sommaren. Det är sol, bad, middagar utomhus, träden dignar av frukt, det är barbent, cyklar på grusvägar, vackra byggnader, skönhet. Elio är ung, prövande, vill älska och bli älskad. Call me by your name är en film om kärlek och en film om hur stark och flyktig den kan vara.

Jag ger en fyra till Call me by your name.

The Greatest showman är en amerikansk drama-musikal. Den är storslagen på ett ytligt sätt men den har en fascinerande historia i botten. Den om amerikanen P.T. Barnum som ville upp, han blev kär i den rika tjejen och ville minsann visa att också han kunde skapa ett liv i rikedom åt henne.

Och med lånade pengar drog han igång en cirkus som skulle väcka sensation. Den var en sorts freak show och han blev både välkänd och ökänd. Det här fördjupas knappast i filmen, när det bränner till börjar man att sjunga i stället och kör stora shownummer.

Barnum, som spelas av Hugh Jackman, lyckas också locka över svenska Jenny Lind till USA, hon som är ett av de stora sångnamnen. Men också det behandlas ganska ytligt i filmen. Vill man ha show är det här färgsprakande och gestikulerande, men till skillnad från till exempel en musikal som La La Land så är The Greatest Showman ganska tom på verklig spänning och berörande känslor.

Mitt betyg blir en svag trea, det är ändå välgjort i alla sin ytlighet.

Let the sunshine in bygger nästan helt på Juliette Binoches skådespel.

Hon spelar Isabelle som är frånskild men vill möta en ny man. Hon träffar en äldre bankir men tröttnar på hans självupptagenhet. Hon träffar en något yngre skådespelare som vill ha sex, men inte kärlek.

Hon träffar en mer anonym arbetare på ett diskotek, men avråds av en manlig vän från att träffa någon som inte hör till samma kretsar som hon.

Isabelle är konstnär. Och filmen känns lite som en fördom om fransk film. Den är pratig, det är otrohet och sex, alla jobbar med nåt konstnärligt.

Det som räddar Let the sunshine in är Juliette Binoche och mitt betyg blir en trea.

Läs och hör fler filmrecensioner på Björns filmguide.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".