Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ingemar Johanssons begravning

Många ville hedra Ingo

Publicerat fredag 13 februari 2009 kl 10.43
1 av 3
Längst fram i den fullsatta Vasakyrkan stod Ingemar Johanssons ljusa träkista. Foto: Erik Abel/Scanpix.
2 av 3
3 av 3

Redan ett par timmar före begravningsakten på fredagseftermiddagen samlades de första sörjande i Vasakyrkan.

Flera hundra personer väntade utanför Vasakyrkan när portarna öppnade för allmänheten. Trängseln uppför trappan och upp mot porten blev enorm. Alla ville in och säkra en plats. Den närmare kretsen kring Ingemar Johansson kunde avvakta utanför och gå in i kyrkan i lugn och ro. En av alla som kommit till begravningen var Bernt Långö.

– I mitten av 1950-talet åkte Ingemar Johansson runt och gick uppvisningsmatcher på amatörtävlingar i Sverige. De delade ut priser också, och vid ett par tillfällen fick jag ta emot det ur hans hand. Det kändes fantastiskt, han var ju en stor boxare, säger han.

På plats fanns också Steffen Tangstad, den norske före detta Europamästaren som precis som Ingemar fick en chans till VM-titeln. Tangstad förlorade dock sin match.

– För mig betydde Ingemar mycket, sade Tangstad som kom till Göteborg redan på torsdagen för att vara med på begravningen.

Björn Rosengren, advokat och hedersordförande i Svenska boxningsförbundet, var också med på begravningen.

– Jag som många andra satt uppe och lyssnade den där natten Ingemar blev mästare. Han är den störste vi har haft.

– Ingemar var min bäste vän. Det blir tomt utan honom, sade en klart rörd Caldeborn, säger Stig Caldeborn som också var i kyrkan.

Det väderlynniga Göteborg visade sig från sin bästa sida under ceremonin, kanske för att visa sin uppskattning för en av de största idrottsmän staden någonsin haft. I god tid före akten var Vasakyrkan, Göteborgs näst största kyrka, helt fylld av folk.

Bakom bänkarna och längs väggarna stod besökare upp. Längst fram i Vasakyrkan stod Ingemar Johanssons ljusa träkista. Där låg vita rosor och liljor och runt om fanns kransar och buketter. Strax bakom två svartvita porträtt av honom.

Begravningen förrättades av prosten Bengt Inghammar och besökarna, både släkt, vänner och allmänhet, fick bland annat höra Evert Taubes ”Så skimrande var aldrig havet” och ”Inbjudan till Bohuslän”. Per-Åke Jarnedal är gammal boxare och vän till Ingemar. Vissa av hans minnen var hårdare än andra.

– Ja, det hände väl att han delade ut en och annan snyting och jag fick väl in nån också ibland. Men han var ju steget före, och väldigt snabb för att vara så stor. Men hans berömda höger har jag aldrig fått känna på, det var värst när han slog i magen.

På buketterna satt hälsningar och bland dem en från idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth med skriften ”Du gjorde en hel nation stolt”. Bland de andra kransarna fanns bland annat hälsningar från Ingemar Johanssons gamla klubb, Redbergslids BK, med texten ”Once a champ, always a champ”.

Sveriges olympiska kommitté hade skickat blommor, precis som gamle storstjärnan i tennis Janne Lundqvist och boxningspromotorerna Mogens Palle och Bertil Knutsson. Raymond Patterson, Floyd Pattersons bror, hedrade Ingemar Johanssons genom en gåva till hans fond.

TT/Eric Öbo

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".