Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Lång väntetid kan påverka utredningar

"Det skulle inte ha blivit liggande så här länge"
1:50 min

Trots att ärendet skulle prioriteras blev det liggande i över två månader. Men förutom att Sanja och Moa tycker att det är jobbigt att ingenting händer efter misshandeln de utsattes för, så kan det påverka hela utredningen. I värsta fall så att ingen blir dömd.

– Ju längre tiden går, desto sämre kvalitet blir det i olika vittnesutsagor, förklarar Sven-Åke Lindgren, kriminolog vid Göteborgs universitet. Det kan ju betyda att man inte får personer knutna till gärningen och att man inte får personer fällda.

Det var i höstas Sanja, Moa och ytterligare en kompis blev misshandlade i centrala Göteborg/Brunnsparken

– Jag såg ju Sanja ligga på marken och bli slagen. Det tog några sekunder innan man hann reagera på vad som hände, berättar Moa.

De var tre tjejer som blev misshandlade, men värst gick det för Sanja:

– Första sparken som han sparkade mig med knäna... Jag blev avdäckad.

Men sedan dess, i november förra året, har egentligen ingenting hänt. Christina Lycke-Albin, biträdande chef på utredningsenheten i Storgöteborg, förklarar att de måste prioritera vad de ska ta tag i och vilka ärenden som ska komma först.

– Vår första prioritering är ärenden där det sitter människor frihetsberövade, de måste vi ta först. Men detta också ett högst prioriterat ärende och det har vi markerat i ärendet, att det är prioriterat. Det skulle inte ha blivit liggande så här länge.

Var ligger ansvaret för att det inte blivit någon kontakt?

– Vi som utredningsansvariga är ju ansvariga för att utredningsverksamheten fungerar, jag kan inte säga mer än så.

Christina Lycke-Albin påpekar att polisen ändå pratat kort med de inblandade på natten direkt efter misshandeln. Efter att Västekot/ P3N ställt frågor till polisen har tjejerna till slut också blivit kallade till förhör, men själva känner de fortfarande att polisen egentligen inte riktigt bryr sig.

– Det där är väl bara för ytans skull i så fall, tror Moa.

Hon är glad att det till slut händer någonting, men tror att det mest beror på att polisen inte vill få dålig publicitet. Utanför fönstret har snöslasket frusit till is igen och det är gråmulet. Moa ställer ifrån sig kaffekoppen och nickar mot Sanja.

– Att hon ska behöva vakna varje dag och tänka på detta och till och med behöva gå till en psykolog för att hon mår så dåligt över detta... Att vi inte ens kan få den respekten att de kan ringa till oss och tala om, ja, det som de har sagt till dig, det har de ju inte sagt till oss.

Åsa Welander
asa.welander@sr.se

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".