Persson och Schibbye: Tragiskt att Etiopien vann

3:31 min

De två journalisterna mötte den svenska pressen på hemmaplan idag. De berättade att de planerar för en publicering av vad de arbetat med under sin tid i Etiopien, men de sa också att det blivit svårare för andra journalister att följa i deras fotspår.

– Det här arbetet kommer att pågå så länge vi lever, sa Schibbye i sin inledning av presskonferensen. Budskapet var att de 438 dagar de suttit i fånglägret inte lyckats stoppa journalistiken de arbetat med.

– Reportaget som jag och Johan skulle göra om olja, kom snarare att handla om bläck, sa han.

Något ska de publicera, berättade de två vid den välbesökta presskonferensen i Stockholm. Men de kommer inte att besöka Etiopien igen.

– I slutändan vinner Etiopien i och med att journalister inte kommer våga åka dit; man riskerar att någon skjuter huvudet av en, eller riskerar 20 års fängelse. Så Etiopien vann tragiskt nog, sa Johan Persson.

Frågorna var många och under drygt en timme berättade de två om skenavrättningar, gripandet, tiden i fängelset och om iscensatta filminspelningar.

De berättade om det dramatiska gripandet.

– Vi satt med en tolk och en soldat under ett träd, resten av ONLF-soldaterna fanns runtikring oss. När den etiopiska armen anföll sprang alla från platsen, berättar Schibbye.

Då båda blev skottskadade och de oroades främst för att Johan, som hade en kraftig skada i armen, skulle drabbas av blodförgiftning. De greps 1 juli, men hölls kvar i öknen, trots sina skottskador till den 4 juli, innan de fick träffa ambassadören.

– De här dagarna var väldigt jobbiga, jag var rädd för att jag skulle få blodförgiftning, jag blödde mycket och hade ett hål i armen, vi försökte få dem att ta oss till sjukhus.

De fick också frågor om de filmer som senare användes mot dem i rättegången. Inspelningarna gjorde under dagarna efter gripandet.

– Vi tänkte att vi skulle vara med på film för att vi ville ha bevisning för att vi var där; om de skjuter oss, sa Martin Schibbye med gråten i halsen.

– Vi var oerhört rädda att de skulle skjuta ihjäl oss och skylla på att det var ONLF som försökte frita oss. De här dagarna var jävligt jobbiga, sa Johan Persson.

– Den som skötte trådarna var presidenten i Somalia-regionen. Han ringde och sade vi är inte nöjda med era insatser i dagen filminspelningar. Han ställde krav på att vi skulle erkänna att vi är terrorister, berättade Schibbye.

Som en del i förhörsmetodiken utsattes de också för skenavrättningar. Schibbye berättar om att en ny förhörsledare skickades, som tog med dem i ut i ökenlandskapet.

– Plötsligt beordrade han att bilen skulle stanna, tog tag i min skadade arm och ryckte ut mig, skrikandes "I'm no more mister nice guy", berättar Schibbye.

De fick sedan gå en bit innan en soldat siktade på Schibbye, för att sedan avfyra ett skott mot en buske intill.

– Jag tänkte att; jag kommer att dö här. Det är ett sådant otänkbart scenario, berättar han.

Johan Persson hade då förts åt ett annat håll och hörde skottet.

– Jag trodde att de hade skjutit Martin. Jag blev hotad till livet flera gånger, berättar han.

De berättade också om tiden i fängelset; hur de ägnat sig åt att intervjua sina medfångar och ansträngt sig för att få i sig mat och hålla fysiken i trim.

– Vi tvingade oss själva att äta och träna så mycket som möjligt. Och vi pratade väldigt mycket om allt möjligt, berättade Johan Persson.

– I alla celler sitter politiker och journalister som är åtalade för terrorism. Vi hade hamnat mitt i en etiopisk "crackdown" om att tysta oppositionella, sa Schibbye.

Det kan komma att bli en publicering med deras material i tidskriften Filter, som tidigare varit inblandad i deras uppdrag, men det är oklart hur.

– Jag och Johan har pratat mycket om ifall vi har blåst det här reportaget. Vi kanske inte bär hem den berättelse vi åkte för att berätta, men vi kommer hem med något annat. Vi wallraffade i fängelse, sa Martin Schibbye.

Om situationen i Etiopien säger de att domen mot dem är en internationell skandal; att de dömdes för att ha intervjuat en part i konflikten. Påståendet att en del tyckte att de var lite korkade som åkte in i Ogaden, besvarar de så här:

– Bolaget har funnits sedan 2006, men ingen journalist har försökt göra det vi gjorde. Det som triggade oss mest till slut var att aktien steg så mycket utan att någon skrivit om hur det var på plats, därför var vi tvungna att vara det. Vi såg det som vårt ansvar, sa Schibbye.

– När vi skulle lämna fängelset hävde sig en medfånge fram, tog flera slag för att komma fram, för att be oss att berätta för världen vad vi sett, sa Martin Schibbye.

Nils Lindström, Julia Milder

Ekot

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista