Foto taget bakifrån på en man som står vid en mur. Foto: Jan-Erik Henriksson/TT (ARKIV)
Foto: Jan-Erik Henriksson/TT (ARKIV)
#flykt

Kurdisk ung man: Så flydde jag undan IS

"Jag valde att fly för att inte tvingas ut i krig"
5:39 min

Rabaz Mirani är en av tusentals personer som tvingats fly kriget i Syrien. Det var en dramatisk flykt på smala vägar i trånga lastutrymmen. 

Han är drygt 180 centimeter lång och välformulerad. Har mörkt hår och ljusa ögon. Ansiktet är barnsligt och täckt av finnar.

Rabaz Mirani tillhör den kurdiska minoritetsgruppen i Syrien. En grupp som är extra utsatt och förföljd.

- Livet innan kriget var fridfullt. Eller ja, förvisso fanns inte rättigheter, säger Rabaz Mirani medan han rynkar på ögonbrynen, men vi hade i alla fall fred.

Sedan kom den arabiska våren. Och därefter kom IS.

Hade han fötts i Sverige så hade han börjat gymnasiet för ett par veckor sedan. Rabaz Mirani ställdes för drygt tre månader sedan inför en annan prövning.

Kriget hade ställt nya krav på invånarna. Alla män från 16-års ålder och upp till 40 tvingades in i militären. Antingen tog han som nybliven 16-åring ställning för någon av dem stridande parterna, eller också så skulle han dödas. Rabaz Mirani hade två veckor på sig innan han skulle bli inkallad.

- Vi tvingades söka en tillflyktsort och nu är vi spridda över hela världen, säger han med darr på rösten och glöd i blicken.

Levde på vatten och kex

Ett beslut fattades snabbt i samråd med hans far - och inom en vecka hade de agerat. 16-åringen skulle lämna landet med hjälp av flyktingsmugglare.

Färden gick otaliga timmar i en skåpbil på slingriga vägar från byn i Syrien till Istanbul i Turkiet. Där satt Rabaz Mirani fast i en vecka innan nästa gäng flyktingsmugglare tog över.

Rabaz Mirani berättar att han och fyra andra killar satte sig i lastutrymmet i en grå lastbil och fick höra vredet vridas om bakom dom.

- Färden var ett helvete. Vi hade svårt att andas. Ingen talade med oss eller öppnade den låsta dörren, säger Rabaz Mirani.

Under resans gång hade dem haft begränsat med vatten och enbart kex att äta. Kissade och bajsade gjorde dom i behållare, stanken var förfärlig.

När de släpptes av hade de ingen aning om var de var eller hur länge dem hade rest. Eftersom att det var mörkt så saknade de all tidsuppfattning, det var först när dem kom fram som de fattade hur långt de hade rest. De hade rest i två och en halv dag fick de senare förklarat för sig.

- I all hast placerades vi i väntande taxi-bilar som snart rullade i väg. Efter drygt en halvtimma så läste jag på en skylt, Malmö, säger Rabaz Mirani.

Drygt tre timmar senare nådde dom slutdestinationen - Göteborg.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".