Vit kvinna helt utan hår sitter i studion, ler. har en rosa tröja med en vit uppknäppt tjocktröja över.
Jessica Simonson lever med sin cancerdiagnos Foto: Lovisa Fischerström/SR.
Världscancerdagen

Jessica låter inte cancerdiagnosen bestämma

"Jag är väldigt glad för min cancer"
3:23 min

Jessica Simonson fick beskedet om bröstcancer relativt nyligen. Istället för att fråga sig varför just hon drabbats har hon valt att se det positiva.

Jessica Simonson hade på känn att bröstcancer skulle kunna drabba henne, hennes mamma drabbades i ung ålder och trots att mammografin inte visade något så kände hon en liten kula i bröstet som hon anade var något. 

– Tre månader senare så kände jag faktiskt en knöl och den växte väldigt snabbt och jag var väldigt trött.

Men trots att det inte kom helt oväntat så är ändå ett cancerbesked en omvälvande upplevelse.

– Man ställs verkligen öga mot öga med möjligheten att jag kommer inte vara kvar här om ett halvår eller ett år. Det var skitjobbigt.

Behandling

Sen var det läkare, provtagningar och biopsier och hon slussades fram och tillbaka för att undersöka hur behandlingen skulle gå till. 

– Till slut var det väldigt tydligt att det var en aggressiv och väldigt snabbt växande cancertumör. Den skulle bort omgående.

Den 24 september 2015 låg hon på operationsbordet då hela bröstet togs bort, vävnader och allting, en total mastektomi.

Jessica tyckte att det var skönt när allt var borta, tumören var borta och hon blev mycket piggare, orkade med samtal och att vara social utan att somna.

Inte rädd

Trots att allting gick väldigt fort och att det var en aggressiv cancertumör så var Jessica aldrig särskilt rädd. Hon tyckte mer att det var synd om hon skulle gå bort.

– Snarare så att vad synd om jag ska gå bort nu eftersom att jag har ett litet barn, jag var väldigt ledsen för hennes skull.

Jessica har fått cellgifter och ska behandlas under ett halvår för att verkligen försäkra sig om att det inte finns några cancerceller kvar någonstans i kroppen. Men att gå på cellgifter bryter inte bara ned de dåliga cellerna utan även de bra.

– Jag jobbar mycket med att stärka min kropp under cellgiftsbehandlingarna för man får en enorm skelettvärk. Du frågade mig nyss hur mår du idag, jag mår jättebra idag. Imorn kanske jag inte mår så bra. Det går verkligen upp och ned.

Jessica har valt att vara väldigt öppen på bland annat sociala medier om sin diagnos.

– Dels för att jag inte har något att dölja och dels för att jag inte orkar förklara mig för människor jag träffar på stan. Att vara ärlig med de goda sidorna såväl som de mörka sidorna tror jag är väldigt viktigt.

Glad för beskedet

Jessica gillar inte att säga att hon blivit drabbad av cancer. Hon tänker mer att hon fått cancer. Och hon känner inte heller att hon är orättvist utsatt eller frågar sig varför just hon drabbats.

Hon menar att hon lärt sig otroligt mycket om sig själv och lärt sig att uppskatta de små sakerna i livet så som att njuta av en god kopp te när den in smakar metall på grund av cellgifterna eller att se sina vänner sitta runt ett bord och prata och ha kul.

– Det jag kommer säga nu är väldigt kontroversiell, men jag är väldigt glad för min cancer.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".