Nina och Elida har precis hämtat upp dottern från förskolan
Nina Mrzic och Elida Kindh hämtar upp hennes dottern från förskolan i centrala Göteborg Foto: Ida Mikko

Ninas mammadröm hotas av sega utredningar

"Jag kan äntligen pussla ihop med med mitt liv men får inte klara besked"
4:31 min

För Nina som själv inte kunnat bekosta att både vara ledig från jobb, resa och betala behandlingen så finns snart alltså en möjlighet till att skaffa barn på egenhand.


Nina Mrzic är en av de ensamstående kvinnor som från första april får söka assisterad befruktning i Sverige. Socialstyrelsens prognos är att 800 kvinnor i Sverige som tidigare kanske sökt sig till Danmark nu kommer vända sig till den svenska vården. Men mörkertalet tros vara stort och vem som kommer ta ansvar för den nya patientgruppen är ännu oklart.

Nina har själv i dagarna besökt läkare för att börja utreda om hennes endometrios gör att hon måste få provrörsbefruktning istället för insemination.

- Jag har trott att jag inte kunnat bli gravid och dom har inte kunnat utreda det på grund av att jag är ensamstående.

Vi möter upp henne och kollegan Elida Kindh när de hämtar upp Elidas dotter från förskolan. Elida är frivilligt ensamstående mamma och fick söka sig till Polen via Finland för att själv få sin provrörsbefruktning. För henne hade det underlättat ofantligt fått sin vård på svenska.

- Att inte behöva samordna sin vård på tre olika språk och samtidigt att läkarna i Sverige inte skulle behöva tveka på om det är lagligt att behandla mig under processen, säger Elida Kindh

Processen med assisterad befruktning och kanske främst provrörsbefruktning, kan vara väldigt ansträngande och innebära stora hälsorisker för kvinnorna. Hittills har man enbart genomfört den på par sen 1983 i Sverige och Sahlgrenska tillsammans med de andra universitetssjukhusen är de enda i Sverige som får utföra provrörsbefruktning med både donerade ägg och spermier.

När man 2003 öppnade upp för att lesbiska par också skulle få rätt till assisterad befruktning så underskattade man hur många som skulle söka vården. Då, liksom nu, var mörkertalet stort. Och kötiden hamnade plötsligt på 4 år.

Vad som händer nu är ännu oklart. Västra Götalandsregionen ska fortfarande besluta om den är enbart via Landstinget som man ska erbjuda ensamstående landstingsfinansierad vård eller om man låter kvinnorna finansierad behandlingen själva. Nina hoppas själv på att hon kommer in i landstingets kö innan det är för sent.

- Jag får inga klara besked om när jag skulle kunna få min behandling. Om jag inte kommer in i Sahlgrenskas kö så vet jag inte hur jag ska få min behandling i tid innan jag nått maxgränsen för åldern.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".