God man
Johnny och Elisabeth Persson är gode män, bl a till Hejran Safarzadeh. Foto: Martin Arvebro/Sveriges Radio

Elisabeth och Johnny Persson har varit gode män i fyra år

Elisabeth och Johnny Persson har tagit hand om flera barn och unga de senaste fyra åren. Hejran Safarzadeh, 19, uppskattar den hjälp han fått från paret sedan han kom till Sverige.

Paret Elisabeth och Johnny Persson är båda gode män sedan fyra år tillbaka.

– Jag blev ombedd att bli god man till en trafikskadad kille. Dåvarande överförmyndaren frågade om vi var intresserade av en utbildning i Karlshamn som vi gick tillsammans, säger Johnny Persson.

Mycket har hänt under resans gång och paret har ansvarat för många ungdomar. 

– Man har lärt sig mycket, säger Johnny Persson.

Får mycket tillbaka
Han tror på en reklamkampanj för att få fatt i fler gode män.

– Man får försöka ragga folk via annonser och via andra folk. Behovet är jättestort här i Ronneby. 

Elisabeth Persson beskriver en god god man som någon som har empati och medkänsla för andra människor. Att man är beredd att ställa upp. 

– Man får ju oerhört mycket tillbaka. Det är ju en del tid man måste investera men det är verkligen värt det. 

Tomten skrämde
Hon menar att tiden innan uppehållstillståndet är svårast.

– Man kommer från ett helt främmande land, man kan inget språk, man vet inte hur man beter sig. Det är en massa konstiga saker som händer. Då är det värst och man är orolig och har svårt att kommunicera.

Elisabeth Persson menar att även om man gillar sin gode man har man svårt att prata med varandra på grund av att man talar olika språk. Allting sker via tolk i början.

Hon berättar om första julen med pojkarna. 

– Det var bra! Vi hade fem pojkar tillsammans och de kom hem till oss första julafton. Det var nog lite av en skräckupplevelse tror jag. Jultomte, massa barn och mycket mat. Lite förskräckta var de nog.

– Tomten höll på att skrämma ihjäl dem.

Någon att prata med
Hejran Safarzadeh, 19, är en av de som paret tagit under sina vingar. Han berättar hur det var att komma till Blekinge och få en god man.

– Det var faktiskt bra. Det är alltid bra att veta att man har någon som kan stötta när man behöver. Vi har inte våra föräldrar här, så när det gäller skola, andra organisationer och myndigheter så behöver man en myndig person som kan skriva under vissa papper.

– Och det är alltid bra att man har någon att vända sig till när man behöver prata med någon. 

Tung tid
Hejran Safarzadeh berättar att han tyckte att Sverige var spännande till en början eftersom allt var nytt. Han promenerade hit och dit och mötte nya människor och kulturer. Men det var inte lätt att komma från en stor familj där man bodde många människor tillsammans, till att vara ensam i Sverige. 

– Det var väldigt tungt när jag kom hit, men nu börjar jag vänja mig. 

Elisabeth och Johnny Persson har betytt - och betyder - mycket för Hejran Safarzadeh. Han litar på dem och kan prata med dem om nästan allt. 

– Men nu har jag mina egna kontakter också.

Han funderar på att bli polis eller socionom. 

– Jag vet att jag vill jobba med människor. 

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".