Smiley gjord av suddigum, ring och tråd. Foto: Matilda Ljungkvist/SR
Suddigum, ring och tråd eller ett ansikte? Foto: Matilda Ljungkvist/SR

Veckans varfördådå: Varför letar hjärnan ansikten?

"Jag ser bilar som liknar folk jag känner"
5:07 min

Ett ansikte i gröten, Jesus på rostmackan och markiser som ögonfransar. Morgon redde ut varför hjärnan ser ansikten på oväntade ställen. 

Många känner säkert igen sig i att man ibland tycker sig se gubbar eller ansikten på oväntade ställen. Det kan vara i speciellt formade moln, en kratta med ögon-näsa-mun-liknande attiraljer - eller en bil. 

Fenomenet kallas pareidoli och kommer från grekiskans para som betyder "i stället för".

Morgonen tog hjälp av hjärnforskaren Helena Backlund Wasling för att reda ut varför hjärnan ser dessa humana drag på oväntade ställen: 

– Till att börja med är det viktigt för oss att registrera ansikten. Hjärnan har faktiskt ett helt eget specifikt område i tinningloben vars enda uppgift är ansiktsigenkänning. När vi ser tre prickar i triangelform så reagerar detta område, till skillnad från när vi ser prickar i till exempel diagonal form, säger Helena Backlund Wasling. 

Matilda Ljungkvist erkände att hon ofta tycker sig se bilar som liknar djur eller folk i hennes omgivning: 

– Det är jättemånga som erkänner att de tycker att bilar de ser ut att ha vissa ansiktsuttryck, att de ser arga ut. Och man kan ju undra om det är något biltillverkarna har koll på. Det kanske är så att de medvetet genom bilens utseende, säger hjärnforskare Helena Backlund Wasling. 


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".