Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
John Blivik tycker att de ensamkommande barnen får mer mening i sina liv.
Karlskronaläkaren John Blivik tycker att de ensamkommande barnen behöver få känna mer mening i sina liv. Foto: Mansoor Yosufzai, Sveriges Radio

Läkarlarm - flyktingbarn medicineras onödigt mycket

"Man trodde nog att det skulle lösa sig av sig själv"
5:10 min

Läkaren John Blivik oroas över de ensamkommande barnens situation. Medicin ger dem bättre hälsa, men det räcker inte, menar han.


John Blivik är chef för Kungsmarkens vårdcentral i Karlskrona. Han möter ensamkommande flyktingbarn i sin roll som läkare.

– Barnen verkar ofta likgiltiga och kan vara lite svåra att få kontakt med. Personalen från boendena som följer med dem hit till vårdcentralen berättar om sömnproblem och att barnen kan vara arga eller ledsna.  

Nu slår John Blivik larm om barnens psykiska hälsa.

– I dag upprättas en vårdplan för barnet, men det räcker inte. De behöver mer socialt stöd för att kunna känna mening i sina liv. De behöver bli sedda och få stimulans, säger han.

– Med riktiga utvecklingsplaner och socialt stöd hade det behövts mindre medicin, säger han.

Fotboll
Vi träffar 13-åriga Jawiel Yagobi på ett asylboende. Han bär på traumatiska minnen från kriget i Afghanistan. Medan han genomlider den tuffa och tärande väntan på besked om huruvida han ska få stanna i Sverige hoppas han kunna lära sig att simma och gå med i någon fotbollsklubb.

– Jag drömmer mardrömmar om nätterna om hur det var hemma i Ghazni där talibanerna styr. Jag vill bli psykolog när jag blir stor, eller professionell fotbollsspelare, säger han.

Medicin
John Blivik och hans läkarkollegor lyssnar på barnens berättelser och delar ut medicin för att lindra deras oro. Pillren skapar förutsättningar för ett bättre mående, men det räcker inte.

– Medicin kan vara bra för att komma ur en negativ spiral där man inte har någon initiativförmåga. Men i många fall skulle det definitivt gå att medicinera mindre om det kunde sättas upp planer och mål så att barnen kan känna mera mening i tillvaron, säger han.

John Blivik föreslår att boendena ska göra sociala utvecklingsplaner för varje barn. I planen ska det bland annat framgå hur de kan ta del av olika aktiviteter som de känner att de vill göra.

– Det är verksamhetens ansvar. Man trodde nog att det skulle lösa sig av sig självt, men det gör det inte. Barnen behöver vettiga uppgifter utifrån deras egna visioner. Det behöver avsättas tid att ta reda på vad barnen vill och hjälpa dem att genomföra det, säger han.  

Vårdplan
Åsa Ersborg är biträdande verksamhetschef på Västersjöns Integration AB som driver ett boende för ensamkommande barn på Fur. Hon ger delvis John Blivik rätt.

– Det finns vårdplaner som socialsekreterarna sätter upp och i dessa kan det kanske rymmas sådant som Blivik säger. Men visst, han har en poäng med att ungdomarna kunde bli mer delaktiga i att styra sina liv medan de är här, säger hon.

I dag är det graden av engagemang hos barnets gode man som avgör hur aktivt barnet kan vara.




Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".