"Är hon bara dum i huvudet?"

Lyssna på krönikan
5:24 min

Jag blev invisad i ett rum tillsammans med informationschefen och kommunchefen stängde dörren. Sedan drog han ner persiennerna så att ingen från korridoren kunde se in. Han satte sig tillrätta i stolen framför mig och sa till sin kollega: Tror du att hon inte förstår, eller är hon bara dum i huvudet?

Veckans krönika handlar om korruption, upphandlingar och varför det är så viktigt att vi journalister granskar detta. Välkommen in.

Det var 2009 och jag jobbade då på tidningen Smålandsposten. Efter ett tips om att kommunchefen i en av länets kommuner struntade i lagen om offentlig upphandling och istället konsekvent anlitade ett och samma företag började jag att titta närmare på det. Och det stämde. Jag hade fakturorna framför mig och jag hade pratat med upphandlingschefen på kommunen som sa att hon aldrig fått veta något om dessa arbeten som köpts in. Hon visste inte varför och sa att det helt klart var flera fel som hade begåtts av kommunchefen. Jag ringde upp kommunchefen för en första intervju. Han ville inte prata med mig i telefon eftersom han inte ville att vårt samtal skulle bandas utan sa till mig att jag skulle personligen komma till hans rum i kommunhuset. Jag gick dit.

Han hade bett sin vän och informationschef i kommunen att vara med under intervjun. Och sedan stängde han dörren. Men det var när han drog ner persiennerna som jag började undra vad som var på gång. Nu i efterhand vet jag att allt handlade om en väldigt ful skrämseltaktik. Under en dryg timme satt jag och lyssnade på hur kommunchefen och informationschefen pratade över mitt huvud om hur jag antagligen inte förstod hur saker och ting låg till. De pratade om att jag antagligen inte kunde räkna. Att inget fel begåtts, men det förstod väl inte jag och så vidare och så vidare.

Till slut reste jag mig upp och gick. I ryggen hörde jag kommunchefen säga: Där fick vi tyst på henne.

Men vi publicerade artiklarna. Det dåvarande kommunalrådet stöttade sin kommunchef, trots att vi kunde visa svart på vitt att han brutit mot lagen om offentlig upphandling. Kommunalrådet hänvisade till att enligt den information han fått så kunde man tolka uppgifterna på olika sätt. När han fick frågan vem som gett honom den informationen svarade han att det hade kommunchefen själv gjort. Kommunchefen publicerade en artikel på  kommunens intranät där han anklagade mig för att komma med osanningar och han uppmanade till försiktighet när det gällde att tala med mig.

Utåt sett var det bara en person som jobbade i kommunen som stod på sig. Detta var fel. Och det var upphandlingschefen. Resterande höll kommunchefen bakom ryggen. Men utan att vilja uttala sig var det flera som sa till mig att ingen vågade säga något, för då blev man straffad av kommunchefen.

Upphandlingsexperter i landet slet sitt hår och undrade varför kommunen inte gjorde en arbetsrättslig utredning av kommunchefen. Fallet var klockrent.

Där skulle det hela kunnat ha tagit slut. Om det inte vore för att upphandlingschefen plötsligt först blev förflyttade från sitt kontor ner till ett rum i källaren. Senare anklagade kommunchefen henne för att några år tidigare köpt in en alldeles för dyr skrivare till kommunhuset. Han ville att hon skulle sluta och erbjöd henne åtta månadslöner. Hon tackade nej. Till slut kom det fram att allt handlade om det man tidigare hade hört i hissen off the record, hon blev straffad för att hon uttalat sig.

Den politiska kommunledningen ändrade då uppfattning och tog beslutet att kommunchefen var den som skulle sluta. Inte upphandlingschefen. Och så blev det.

Ni har under några dagar hört reporter Karin Ernstssons nyheter om Växjö kommun och hur anläggningschefen Christer Wånehed har rundat upphandlingsreglerna och köpt in entreprenörer för mångmiljonbelopp utan att ha upphandlat. Wånehed erkänner att han har gjort fel och kommunen startar idag en arbetsrättslig utredning. Ni är många som fortsätter att ringa till oss på vår tipstelefon 0470 – 10700 och hejar på och berättar om liknande fall även på andra ställen. Men ni är också några stycken som inte förstår varför vi gör dessa granskningar.

Orsaken är att de som köper in tjänster i kommunerna gör det för era pengar. Det är viktigt att det inte är enskilda företag som gynnas för att de känner rätt personer, har en släkting på rätt plats eller får ett jobb för att de bjuder på en resa. Era pengar ska gå till de företag, de tjänster som ger bäst utdelning. Och som är etiskt rätt.

Och det är ett av medias viktigaste uppdrag. Att kontrollera och granska så att era pengar används på rätt sätt. Och det kommer vi att fortsätta med. Vet ni fler platser där det inte går till på rätt sätt.

Hör av er till tipstelefonen eller till mig, Elisabeth Anderberg, nyhetschef 0470 - 726057

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".