1 av 2
Inga-Lill Fransson vid sina morföräldrars gravsten. Foto: Michelle Hallberg/ Sveriges Radio. Foto: Michelle Hallberg/ Sveriges Radio
2 av 2
Gravstenen som är Inga-Lill Franssons morföräldrars. Foto: Michelle Hallberg/ Sveriges Radio

Vem har rätten till gravstenen?

"Vi ville ha den i trädgården"
1:39 min

Vad händer med gravstenen när gravrätten går ut och inte förlängs? Inga-Lill Fransson vill själv behålla sina morföräldrars sten och placera den som ett minne vid deras gamla torp. Men det får hon inte. Inte när hon vill ha namnet kvar på stenen.

– Vi skulle velat haft den på en vacker plats i trädgården under en lönn som har funnits där i alla tider. Men det gick alltså inte att få ha namnet kvar, och då tyckte vi inte att stenen fick samma värde för oss, berättar Inga-Lill Fransson.

I trädgården?

Det går alltså att få ta hem en gravsten - men då får det inte synas att det är just en gravsten. Och den får inte stå på en plats där det för allmänheten kan uppfattas som att någon ligger begravd, när det inte gör det. Det berättar Mats Lindblad, chef på kyrkogårdsförvaltningen i Växjö.

– Det är inte lämpligt att ställa den i en trädgård, då det kan upplevas som att det är någon som är gravsatt på tomten. Man kan heller inte lägga den i en stenanläggning så att man kanske går på den med texten uppåt. Däremot kanske man skulle kunna tänka sig att man på ett dolt sätt har den i trädgården, men att det inte syns att det är en gravsten. Att man ändå har den kvar i trädgården och bara ser baksidan på den, säger han.

En symbol

En gravplats har man i 25 år - sedan får man en förfrågan om förlängd gravrätt, i fem år i taget. Inga-Lills morföräldrar har legat begravda vid Aneboda kyrkogård sedan 50-talet - så gravrätten har alltså förlängts tidigare - men nu vill Ingalill inte förlänga den mer, utan vill hellre förvara gravstenen vid morföräldrarnas gamla torp. Och Inga-Lill känner själv att det hade betytt mycket för henne att få ha stenen kvar - som ett minne.

– På något sätt vill man bevara för framtiden, det är lite som en symbol att de har funnits och deras gärning just på torpet där den hör hemma. Jag tycker att själva tillvägagångssättet är märkligt - att man en gång själv har köpt stenen och betalat för gravrätten. Jag undrar egentligen vem som äger stenen och var den kommer ta vägen, säger Inga-Lill Fransson.

Michelle Hallberg/Sveriges Radio
michelle.hallberg@sverigesradio.se

Fråga
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".