Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Girigheten vann över förståndet

Publicerat fredag 12 april 2013 kl 17.23
Lyssna på krönikan
(5:13 min)

Vi får ofta höra att förklaringen till att varför politiker ska ha förmånliga villkor är på grund av att de ska kunna locka folk till att bli politiker över huvudtaget.

Tänk om man skulle tänka så när det gäller exempelvis undersköterskor också.

Veckans krönika handlar om när girighet springer förbi förståndet. Välkommen in.

I veckan har ni hört nyheterna om politikerna i Regionförbundet södra Småland och deras förmånliga pensionsvillkor. Villkor som de själva tagit beslut om att de ska ha.

Och detta är inte första gången vi tar upp förmåner som politiker får efter egna beslut. Och om dessa förmåner är rätt eller fel låter jag vara osagt och lämnar till er att bedöma. Vi bara berättar om hur det har gått till.

Vad jag däremot tänkte ta upp är den förklaring vi ofta får från politiker när vi tar upp detta ämne. Enligt politikerna så är det svårt att rekrytera nya politiker. Det är svårt att få folk att ställa upp, ofta på sin fritid, men också svårt att få dem ställa upp i en osäker bransch om vi ska kalla den så. Man vet ju faktiskt inte när man går från att sitta i en betalande majoritet till att hamna i en mindre betald, eller obetald opposition.

Politiker får också klä skott för de beslut som är tagna, de är väl bevakade av media och har ett stort ansvar.

Därför måste man locka med vissa förmånliga villkor och arvoden. Att det sedan kommer till del för dem som faktiskt beslutar detta är ju en annan sak, konstigt vore det ju annars.

Då tänker jag så här: Hur vore det om politiker skulle besluta om att samma sak ska gälla för exempelvis en grupp som undersköterskor på ett äldreboende. Tänk om de skulle sätta ner foten och säga: Hörrni, vi höjer lönerna, ger dem möjlighet att gå i pension vid 50 och på så sätt kan vi locka folk till detta yrke, vi ökar statusen och får en större säkerhet på marknaden.

För jag skulle vilja se dessa politiker gå in i deras yrkesroll på de premisser som finns idag. Det är en enorm press på att det ska hinnas göra mycket på kort tid för ett kommunalt boende, annars finns rädslan över att ett privat alternativ kommer in och tar över. Det privata alternativet har samma krav på sig och att det ska gå med ekonomisk vinning dessutom, annars får man inte plats på marknaden. Alla kämpar de för att vara i majoritet.

Media bevakar dessa äldreboende ganska hårt. Framförallt eftersom det handlar om mycket pengar som pumpas in i dessa verksamheter och för att det handlar om människor. Det är din och min gamla mamma, mormor eller annan släkting som bor där. Och reglerna ska följas. Gör de inte det, ja då är det oftast undersköterskan som får klä skott i slutänden och är den lösning som ledningen har – vi gjorde oss av med den personal som inte följde de regler vi satt.

Och då ska vi veta att det är väldigt ovanligt, om inte osannolikt, att undersköterskor har några avtal skrivna som säger att de har x antal år fullt betalt om de får gå från sin arbetsplats. Det är inte heller troligt att de kan gå tidigare i pension, eller ta något annat uppdrag.

Undersköterskor är såklart inte den enda yrkesgrupp jag kan tänka mig skulle gynnas av att få lite fina förmåner och en trygghet om något går fel.

Tanken är egentligen inte fel. Det låter ganska rimligt att man vill öka statusen inom ett yrke eller uppdrag som är tufft. Men det som klingar falskt är ju när man beslutar om att öka statusen på sitt eget uppdrag genom att höja arvoden, löner eller besluta om förmånliga villkor. Och jag håller med om att politikeryrket eller politikeruppdraget är ett mycket viktigt uppdrag. Men jag hoppas å det yttersta att de flesta politiker väljer det eftersom de har ett samhällsansvar och inte för att det finns fina pensionsvillkor att hämta hem. På samma sätt som att vi har tusentals personer i vårt län som ägnar nästan heltider till olika föreningsverksamheter. Helt gratis. Eller som faktiskt till och med får betala för det i form av föreningsavgifter med mera.

Så avslutningsvis, tanken är ganska förståndig. Men när ni förverkligar tanken på er själva så känns det som om girigheten tog över.

Eller vad tycker du? Hör av dig till mig Elisabeth Anderberg så mycket du vill på 0470 - 726057

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".