Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
P4 Kronoberg granskar

Läs vår granskning av djurhållningen på Nils Posses Bergkvara gård

Publicerat tisdag 3 september 2013 kl 17.00
Hör tidigare anställda berätta, del 1
(5:58 min)
1 av 6
2 av 6
Med hjälp av öronmärkningen du kan se på bilden kan vi bekräfta att den inte längre finns kvar på gården. Kalvens nummer var 5927.
3 av 6
Denna kalv, som fick självdö i hagen, ska enligt tidigare anställda ha dumpats i skogen på order av Nils Posse efter att öronmärkningen skurits bort.
4 av 6
Kalven, alltså nummer 5927, har blivit utregistrerad med den ovanliga koden UUSN - försvunnen. Du ser beteckningen inringat till höger i bild. På listan ser du även nummer 0378 som är kon med misstänkt diskbråck. Även hon har utregistrerats som försvunnen.
5 av 6
En stillbild av den liggande kon med misstänkt diskbråck som kan ha utsatts för onödigt lidande på gården enligt länsveterinären. Se videon här intill.
6 av 6
En inzoomning av öronmärkningen.

Tidigare anställda på Bergkvara gård vittnar om brister i djurhållningen på den gård som ägs och drivs av Växjös borgmästare och kommunfullmäktiges ordförande, moderaten Nils Posse. Här kan du ta del av hela vår granskning och förutom tidigare anställda och Nils Posse höra polisen, länsveterinären och Jordbruksverket.

Håkan och Nicklas började båda att arbeta på gården i mars i år och redan då misstänkte dem att allt inte stod rätt till. De vittnar om hur nötkreatur magrade av allt mer under våren innan det var dags att släppa ut dem på bete, men trots att de såg flera djur som mådde dåligt så såg de aldrig att någon veterinär tillkallades under deras över fem månader på gården.

– De såg ut som ett ribbstaket, insjunkna med hängande öron och hopsjunken kropp. De såg inte pigga ut alls. Vi påtalade att vi skulle ta ut en veterinär men han menade på att veterinären inte kunde sin sak utan det kunde han bättre, säger Nicklas och fortsätter:

– Vi har haft tjurar och en av avelstjurarna magrade av och var fruktansvärt dålig i magen. Vi plockade in han i ladugården någon vecka för att se om han blev bättre men när han inte blev det åkte han bara ut med de andra djuren igen, det var inte mer med det. Då hade vi provat, tyckte han.

Men ni påtalade att han borde ha tillkallat veterinär?

– Ja, det gjorde vi. Man har en viss etik när man jobbat med djur i många år och det är bland annat att de inte ska lida.

– En ko hade vi som måste ha haft diskbråck eller något, vi får som sagt göra våra egna bedömningar för vi fick ingen veterinär, för hon kunde inte gå med bakbenen utan hon hasade sig fram på framskånkarna. Sedan åkte hon ut på bete, med vattnet på andra ändan av hagen. Hon kom ju inte åt vattnet märkte jag ju rätt fort för hon orkade inte gå så långt. Jag vet en gång, då låg hon ner i värmen, det var ju väldigt varmt i sommar, och då gick jag fram med 20 liters-hinkar till henne och då dök hon ner med mulen i vattnet och drack upp två sådana här spannar nästan utan att lyfta mulen, säger Nicklas som spelade in en video av när hon fick vatten.

Den videon kan du se här intill.

Sa Nils någon gång åt dig att du måste vattna kon?

– Nej, nej. Han hade ett ställe där vattnet stod och där skulle det stå. Det tog sådan tid för henne att flytta sig i och med att hon fick hasa sig fram och det var bara knotor och skinn i bakdelen på henne i och med att hon aldrig kunde röra sig, så hon måste ha mått rätt dåligt med, säger Nicklas och fortsätter:

– Vi hade en kalvning som också var fruktansvärd att bevittna för hon kunde inte få ut kalven. Jag tror att han höll på i över en timme, Nils, med hjälp av Håkan och Nils fru, med att försöka få ut kalven och till slut låg kon på foderbordet och tuggade fradga. Efter många om och men sköt han henne i huvudet i ladugården och avlivade henne. Men det var rent djurplågeri tycker jag att stå så länge med en ko som man tydligt ser far illa.

Inte heller då tillkallade man veterinär?

– Nej, han försökte så länge han orkade och sen sköt han henne.

Under de fem månader som Nicklas och Håkan arbetat på gården såg de alltså aldrig till någon veterinär, och det även om de själva vid flera tillfällen påpekade att djur var sjuka och mådde dåligt. Men det finns fler uppgifter kring djurhållningen på Nils Posses Bergkvara gård.

– Jag vet en situation då vi hade en kalv. Den blev speciell för den var så liten och vi tyckte den var jättesöt. Den var kalv till en mor som inte kunde idissla vilket resulterade i hon inte kunde producera så mycket mjölk som kalven behövde. Så kalven fick ersättning till det datum som han hade bestämt att de skulle ut på bete och då åkte de bägge två på bete och det gick bra en vecka ungefär och sen såg vi hur han låg och flämtade, den här kalven, han mådde inte bra. Då kontaktade vi Nils och sa att vi borde nog ta hit en veterinär eller till och med avliva kalven men då bara i princip skrattade han och sa att han hade sett det och att hoppet var ute för kalven och att det inte var mycket att göra. Sen två dagar efter var kalven död på betet så han fick i princip plågas ihjäl och självdö, säger Nicklas.

Den här kalven blir extra intressant i vår granskning av djurhållningen på Bergkvara gård. För det som ska ha hänt den här kalven, och flera med den, är helt emot alla regler som rör hur döda nötkreatur ska hanteras. Det är emot Jordbruksverkets föreskrifter och det är straffbart.

– Då skars öronmärket av från kalven och han lämnades åt skogen. Den skulle snittas så korparna fick lite hjälp, det var det man skulle göra i skogen.

Har du hört honom säga det?

– Jag har hört honom säga det, men inte just om den här kalven. Men att vi ska snitta dem till korparna, det har jag hört honom säga.

Just så - att man ska snitta dem till korparna?

– Ja, så att de får lite hjälp.

Hur många kan det ha handlat om under din tid på gården?

– Åtminstone tre kalvar, som jag minns i alla fall.

Såg du det här någon gång?

– Inte när de slängdes i skogen men att de var döda såg jag ju. Kadavret fick man ju se men inte den processen med den biten.

Var det Håkan som fick göra det?

– Ja.

Men att det var order om att det skulle ske, det vet du?

– Ja det har jag hört. Vi har ju morgonträffar där vi diskuterar vad som ska göras för dagen.

Då har Nils Posse pratat om att snitta för korparna?

– Ja, för att hjälpa korparna.

Två tidigare anställda vittnar alltså om brister i djurhållningen. Ni har hört om hur sjuka nötkreatur inte fått veterinärvård, och ni har hört om kalven som fick självdö i hagen. En kalv som en av de tidigare anställda, Håkan, säger att han fick order om att köra ut i skogen och sprätta för korparna. Men den kalven vara bara en av flera som dumpades på det här sättet, berättar dem.

Den första som Håkan fick vara med och dumpa var en kalv som var dödfödd.

– Det var någon gång i slutet på februari, början av mars. Den låg död innanför portarna i stallet. Det har jag ingen förnimmelse av om den var avlivad eller märkt eller någonting.

När var det du fick köra ut nästa kalv i skogen?

– Nästa kalv var en dubbelkalv som fått lunginflammation som Nils själv avlivat och han bad mig köra ut den i skogen. Och den hade också nummerlapparna skurits av på. Det var i april, kanske början på maj som jag körde ut den.

Hur gammal kan den här kalven ha varit när den avlivades?

Den kan ha varit tre, fyra månader.

Men sedan hände detta en tredje gång?

– Det var en kalv som föddes någon gång i slutet av mars.

Kalven Håkan pratar om är just den som vi berättat om, den som fick självdö i hagen på Bergkvara gård. Och det skulle också bli den tredje kalven som Håkan fick ta ut i skogen. En order som kom från Nils Posse när han fick samtalet om att kalven slutligen avlidit.

– Då sa han till mig att jag skulle ta med mig kalven ut i skogen och sprätta upp den så att rävar och korpar kommer åt den fortare.

Men två av kalvarna som du fått köra ut i skogen hade öronmärkning?

– Ja, det hade dem från början.

Och dem fick du skära bort?

– Den ena som var avlivad av Nils själv hade han själv skurit bort öronlapparna på men kalven som låg ute i hagen fick jag skära bort nummerlapparna på.

Vad gjorde du med dem sen?

– De la jag i bilen, sen vet jag inte var de tog vägen.

Var det ett och samma ställe som du fick köra kalvarna till?

– Nej det var två ställen. De har ett ställe utanför Bergkvara precis vid en hage som heter oxhagen där de har en plats för avfall med slaktavfall där de har dumpat en och annan kalv. Den andra var mellan flygplatsen och Långstorp, kan man säga, säger Håkan.

Att något konstigt hänt med flera kalvar kan vi också konstatera när vi kontrollerar djuren på Bergkvara gård i Jordbruksverkets nötkreaturregister CDB.

Där ska alla djur på gården registreras vid anskaffande eller födsel och avregistreras när de gått till slakt, sålts vidare eller dött. Ett nötkreatur som dör på gården ska alltid gå till destruktion, och ett nötkreatur som inte längre finns kvar på gården ska rapporteras ut ur registret som sålt, slaktat eller dött.

Men det finns ett undantag - UUSN, utgången utan SE-nummer. En kod som kan användas i undantagsfall av Jordbruksverket om ägaren ber om det i de fall där nötkreatur helt enkelt försvunnit.

Det kan handla om att de blivit stulna, sprungit bort eller blivit uppätna av rovdjur. Och det här är en kod som återkommer i registret.

Vid ett utdrag från den 20 augusti i år visar det sig att av de totalt sju djur som skrivits ut från registret på Bergkvara gård i år så har sex fått koden UUSN.

Bland dem sex så hittar vi dem - kalvarna. Den som föddes i början av året och som avlivades för att den hade lunginflammation. Och så kalven som föddes i slutet på mars och som fick självdö i hagen.

Dem vars öronmärkning skars bort - dem som drogs ut i skogen och sprättades för korparna.

Något som är förbjudet, säger Susanne Liljenström, handläggare på Jordbruksverket.

– Inte i någon del av Sverige får man lägga ut döda nötkreatur i naturen på det här sättet. Det finns alltid en smittrisk, man vet ju inte varför kalvarna har dött och de ska inte ut i naturen och kunna utgöra en risk för vilda djur, säger Liljenström.

Finns det någonting man som lantbrukare riskerar om man skulle göra så här?

– Det finns en lagstiftning som reglerar det här. Det är en EU-lagstiftning i grunden med sedan är det svensk lagstiftning som talar om vad man får för straff om man bryter mot lagstiftningen. Det kan bli böter, säger Liljenström.

Att lägga ut döda nötkreatur i skogen är alltså straffbart.

Men så var det kon, hon med diskbråck som inte kunde gå, ni vet. Hur gick det egentligen med henne?

– Den kon fick jag se låg på en släpkärra på gården i början av augusti. Jag såg att kon var borta så jag tog det som att den antingen självdött eller blivit avlivad, säger Håkan, tidigare anställd.

Du vet inte vad som hände sen?

– Nej, det vet jag inte alls.

Och det stämmer, kon med diskbråck finns inte längre kvar på gården. För när vi söker efter henne med hjälp av öronmärkningen vi kan se i videofilmen så hittar vi henne i nötkreaturregistret.

Hon är den senaste av de sex som i år utregistrerats som UUSN - utgången utan SE-nummer - försvunnen från Bergkvara gård.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".