Hör hela Nils Posses svar

Lyssna på hela intervjun här
8:32 min

Bergkvara gård ägs och drivs av Växjös borgmästare och kommunfullmäktiges ordförande, moderaten Nils Posse. Här kan du läsa, och höra, hela P4 Kronobergs intervju med honom om djurhållningen på gården.

Vi har berättat om anställda som vittnar om hur djur farit illa utan att veterinär tillkallats, om hur en kalv fått plågas till döds i en hage och om hur kalvar dumpats i skogen. Vi har också i Jordbruksverkets register kunnat se att djur utregistrerats från gården som UUSN - vilket betyder att de är försvunna.

Igår gav vi Nils Posse chansen att lyssna på det material ni precis tagit del av. Det ville han inte göra. Men han ställde upp och svarade på de frågor vi hade.

Och han började med att förtydliga att från Bergkvara gård har inga djur försvunnit, trots att de fått den koden i registret.

– Nej, det betyder inte att de är försvunna.

Varför har de fått den koden?

– Det finns bara den koden att gå efter. Det finns inga djur som är registrerade som försvunna.

Men koden UUSN står ju för det, att de har blivit stulna, tagna av rovdjur eller sprungit bort.

– Okej, det är inte min uppfattning. Då är det en annan beteckning som inte är samstämmig, inte när man anmäler till CDB, då finns det andra och just den kategorin, att den skulle vara tagen av rovdjur har jag bara sett eller hört. Men det är kanske olika system som vi utgår ifrån men det är ju en detalj.

Vad har hänt med de här djuren? Varför har de inte registrerats som att de har gått till slakt, dött eller gått till destruktion?

– Jo, de har registrerats som att de har dött och det är väl överlag självdöda kalvar.

Den sista kon som utregistrerades som UUSN i registret är en ko som funnits sedan 2002. Hon utregistrerades den 6 augusti. Hon utregistreras också som UUSN, varför det?

Det stämmer inte, hon är lämnad till kadaverhämtning och jag har kvitto på det också. Så de stämmer inte, de här uppgifterna. Det är Svensk lantbrukstjänst som har tagit emot den. Alla andra vuxna kadaver är också Svensk lantbrukstjänst och det har jag också kvitto på.

Kalvarna då?

– Kalvar från smittfria besättningar är min uppfattning, att det är under förutsättning att de grävs ner, vilket de görs, får då grävas ner när det är kalvar, ofta då självdöda vid förlossningen, så grävs de ner i riktigt djup och sådana saker.

Ska vi lyssna på vad Jordbruksverket säger om vad man får göra med döda nötkreatur?

Ljudklipp spelas upp med citat från Susanne Liljenström, handläggare på Jordbruksverket, som svarade såhär på P4 Kronobergs fråga om vad som är tillåtet.

– Inte i någon del av Sverige får man lägga ut döda nötkreatur i naturen på det här sättet. Det finns alltid en smittrisk, man vet inte varför kalvarna har dött och de ska inte ut i naturen och utgöra en risk för vilda djur.

Är det någon gång tillåtet att själv ta hand om ett djur?

-- Det beror på vilket djurslag det handlar om men när det gäller nötkreatur är det inte tillåtet i de största delarna av landet men det finns vissa undantagsområden där man får gräva ner nötkreatur.

Så i Växjö och Kronoberg skulle det inte vara möjligt?

– Nej, där är det inte tillåtet.

Nils Posse, hörde du vad Jordbruksverket sa där?

– Ja, det gjorde jag. Antingen har lagen, vilket inte är osannolikt, ändrats men min uppfattning var att just självdöda kalvar från smittfri besättning får grävas ner. Jag står mitt kast om det nu skulle visa sig vara fel men det är i alla fall på det sättet som vi har behandlat kalvar, alltså under en viss vikt. Men andra djur för vårt vidkommande lämnas alltid till kadaver.

De kalvar det handlar om, som vi har hört om, är tre kalvar under våren. En som ska varit dödfödd och aldrig öronmärkt men sedan är det de här två kalvarna som faktiskt var öronmärkta och där säger vittnesuppgifterna att öronmärkningen skurits bort och man har tagit ut dem i skogen och sprättat upp dem för korparna på order av dig?

– Det är helt felaktigt, min order är att de ska grävas ned.

Nej, Nils Posse vill inte kännas vid att kalvarna sprättats för korparna och lämnats i skogen på hans order. Och när det gäller uppgifterna från de tidigare anställda att ingen veterinär besökt Bergkvara gård i år så bekräftar Nils Posse att det stämmer.

– Varit på gården? Ingen.

Är det inte ovanligt att en lantbrukare klarar sig utan veterinärbesök under så lång tid?

 – Det tror jag inte.

Vi har låtit länsveterinären se och lyssna på allt material som vi har. Han säger att det är flera tillfällen där du kan ha gjort dig skyldig till brott mot djurskyddslagen och djurplågeri, vad tänker du om det?

– Okej, det är inte min avsikt. Jag om någon månar om djur och det är därför vi hellre avlivar dem i förtid än försent.

Ett av de fall som länsveterinären tittat på rör kon som inte kunde gå. Men att hon skulle ha plågats i onödan vill inte Nils Posse kännas vid.

– Något plågeri...I det här fallet med kon så var det ju tyvärr så att hon hade sin kalv och det funkade rätt bra ihop med dem, hon var under ständig bevakning och vi alla som hade med detta att göra mådde ju dåligt av att se henne men kombinationen med kalv och ko gjorde att de fick vara kvar, annars hade du en ensam kalv. Men hon hade väldigt ont i benen, om det nu var något höftfel, men besvärad var hon men hon led inte.

Varför tog du inte ut en veterinär som fick titta på henne?

– Som jag sa, jag har redan svarat på din fråga där.

Men kan du förtydliga? Du säger ju själv att du inte vet vad det var hon led av. Är det då inte bättre att ta ut en veterinär som får konstatera vad det är som är fel på henne och kanske kan behandla henne?

– Det kan det vara i vissa sammanhang, det bedömde vi inte att det var här.

Nej, i fallet med kon som inte kunde gå bedömde Nils Posse att hon inte behövde veterinärvård på plats. Det räckte med konsultation över telefon.

Och så var också fallet med kalven som de tidigare anställda berättar om som fick självdö i hagen. Så här kommenterar Nils Posse den händelsen:

– Att den dog är inte så mycket att säga så något annat om. Men de påståenden är också fullständigt felaktiga. Det här är ju bara förtal och elaka påståenden av kanske någon hämndlysten, inte vet jag, men felaktiga påståenden är det i alla fall.

Så det var inte så att du fick veta, eller själv såg, att kalven mådde dåligt och valde att låta den självdö i hagen?

– Jag såg att kalven mådde dåligt och vidtog de åtgärder som man kunde göra i förhoppningen om att den skulle överleva men det lyckades inte.

Vad var det för åtgärder du vidtog?

– De som anses nödvändiga för att den skulle klara livhanken.

Vilka var det?

Det har jag ingen anledning att kommentera. Det kan jag göra till sakkunnig personal men inte här, nu. Jag vidtog de åtgärder som snabbats kunde rädda ko och kalv men de lyckades tyvärr inte.

Men du vill inte redogöra för vad du gjorde?

[Tystnad]

Hallå?

– Ja, jag har redan sagt det. Jag köper inte upprepade frågor. Du har redan fått svar på den frågan. Då hjälper det inte att du ställer den en gång till, du får inte svar på den, det var det första jag sa.

Slutligen, hur tycker du själv att djuren har behandlats på gården under våren och sommaren?

– Mycket väl, de mår väldigt bra här.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".