Per Elofsson hårdsatsar igen

Om precis ett år börjar vinter-OS i Turin.

Då ska Per Elofsson vara med i leken igen.
-Det är mitt mål i dagsläget, säger den forne skidkungen i en TT-intervju.

Tvivlarna är många. Även i Per Elofssons närhet är det få som tror att den före detta skidkungen ska komma tillbaka.

Ingen skidstjärna har kommit tillbaka efter två förlorade år. Men Per Elofsson tror själv att han på nytt ska kunna bli den store skidåkare han en gång var.

Frågan är bara när.
-Det krävs väldigt mycket att komma tillbaks. Men jag är inställd på att göra det. Absolut, jajamen, säger han med övertygelse i rösten.
-Sen om det blir till nästa år eller om det blir ännu nästa år, det vet jag ju inte.

Och i ambitionen att komma tillbaka är det inte bara Turin, där OS invigs den 10 februari nästa år, han ser framför sig. Utan många år.
-Men huvaligen, man är ju ung. Jag tycker att det är så himla kul att träna. Om bara kroppen fungerar och gör framsteg hela tiden så vill jag givetvis fortsätta. Jag gör det för min egen glädjes skull.

Den 27-årige Umeåbon, världens mest firade skidåkare för några år sedan, är också övertygad om att han har den mentala styrkan att komma tillbaka. Trots att han efter diagnosen överträning och utbrändhet varit ur spår i två säsonger.
-Jag har blivit betydligt starkare mentalt. Man har lärt sig se livet från en annan vinkel. Det har gjort att man har fått större livserfarenhet och en trygghet i att det finns ett liv också vid sidan av skidåkningen.

Ingen återvändo
-Jag kände efter säsongen 2001 att jag inte riktigt kunde återhämta mig, sen under OS-säsongen kände jag att jag inte hade något överskott, och det blev bara värre och värre. Efter 2002 var jag otroligt sliten. Det är en långvarig process där kroppen under en längre period är överbelastad. Det tar ungefär 2-2,5 år innan du kommer till den här brytpunkten där jag kände att jag måste vila, det finns ingen återvändo.

Orsaken till genomklappningen var inte att han tränade för mycket. Utan vilade för lite.
-Det blev egentligen aldrig någon vila. Det var så mycket runt omkring med media och sponsorer. Även om det är fysisk vila, så är det inte mental vila. Och kroppen och knoppen sitter ihop.

Livet vid sidan har inneburit stora förändringar under den här tiden. Framför allt har han stadgat sig, blivit parhusägare och sambon Jenny Gustafsson väntar parets första barn någon av de sista dagarna i februari. Faktorer som omgivningen sett som tecken på att han tappat fokuseringen på skidåkningen.
-Nej, jag tror snarare tvärtom, att det är bra att man har någonting att lägga energin åt på sidan om. Annars har man ju bara haft skidorna som har snurrat i huvudet hela tiden.

Prat om vikten

Och med tanke på att Per Elofsson för närvarande ligger runt tio kilo över ”matchvikten” 75 kilo, så är det inte konstigt om han innan träningen kom i gång igen var rund över både kinder och bak.
-Om det blir spekulationer hit och dit, det är ingenting jag kan göra någonting åt. Folk fokuserar på fel saker. Här är en kille som gör allt i sin makt för att återhämta sig. Och kroppen behöver hämta hem lite reserver när den varit så sliten under en lång period. Det viktigaste borde väl vara att den där killen mår bra och att han återkommer så fort som möjligt till sin idrott.

Hur är din fysik nu jämfört med den gamla goda formen?
-Det jag framför allt inte har i dagsläget är tempoträningen. Jag har inte riktiga speeden, inte riktiga uthålligheten.
-Man kan säga att jag har tagit tillbaka knappt hälften på det jag har tappat.

Som så många andra skidåkare har Per Elofsson tränat mest efter eget huvud. Men överträningskraschen fick honom i gungning. Idrottsmedicin på universitetet i Umeå och professor Karin Henriksson-Larsén hjälper till med tester och träningsupplägg.
-Att hamna i en sån situation, givetvis blir man osäker. Om kroppen vill vara med igen. Om det ska funka. Nu känner jag att jag är på fötter igen och framför allt att jag har mycket mer säkerhet i kroppen, jag få normala indikationer på hur träningen svarar och inga konstiga följder efter jag har tränat.

Tyder signaler

Överträningen då, är du inte rädd för att hamna i samma situation igen, i takt med att träningsdosen ökar?
-Den tanken har jag faktiskt inte haft. Det är klart att man har respekt för det man har gått igenom. Men samtidigt har man också lärt sig att tyda signalerna och därför har man en erfarenhet som inte många har.

Hur mycket tränar du nu?
-Jag försöker köra två pass per dag, fast det andra passet blir inte lika intensivt, inte lika långt. Jag har börjat köra små korta intervallpass och börjat bygga upp snabbhet och mjölksyratålighet också. Vi gjort tester på Idrottsmedicin ungefär var sjätte vecka, det har blivit tre nu och allting pekar åt rätt håll. Men jag kommer nog inte upp i några 800 timmar, inte i år.

Tävlingsmässigt, är du lika hungrig i dag?
-Jag är jäkligt sugen på att tävla, det kan jag säga. Det är en speciell sak det där att få ställa sig på startlinjen och uppleva de där kickarna som man saknar i den vanliga tillvaron.

Under resans gång, har du funderat på att lägga av?
-Det är klart att man har bättre eller sämre dagar. Men jag har aldrig tänkt tanken fullt ut tror jag.

Snart är det VM, rycker det i benen?
-Jo, det gör det, absolut. Men då sitter jag klistrad framför teven. Jag hade helst av allt velat vara pigg och rask och fulltränad, men nu är det andra tider och det får ta den tid det tar. Jag har ingen brådska.

Peter Wikström/TT

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".