Ingvar Carlsson håller presskonferens. På bordet framför honom en tidning med rubriken "Olof palne död, skjuten i natt". Blodspår och blommor på trottoar. Foto: Anders Holmström/TT.
Vice statsminister Ingvar Carlssons presskonferens efter mordet. Foto: Anders Holmström/TT.
Palmemordet

Lyssnarnas berättelser om Palmemordet

0:41 min

Många av P4 Västerbottens lyssnare har hört av sig och berättat hur de fick beskedet om att Olof Palme mördats.

Minns du vad du gjorde när du fick höra att Olof Palme skjutits ned på öppen gata? Ja många tycks göra det. Här är några av berättelserna vi fått av lyssnarna idag:

Annelie Jakobsson

”Jag va 20 år, bodde i Lycksele, klev upp tidigt för att delta i en Lotta-kurs. På radion spelades väldigt konstig musik sedan sa dom att Palme var död, nyvaknad tyckte jag de var konstigt att skämta om nåt sånt men de va ju på riktigt. De va marknad den helgen och planen va ju naturligtvis att gå ut på lokal den kvällen men allt blev inställt på grund av mordet, mins att vi va ganska besvikna, vi trodde inte Palme skulle ha haft nåt emot att vi roade oss.”

Ulf Mannberg

”Vi skulle döpa vår äldsta pojke den helgen. Vi vaknade upp och slog på tv:n. Och jag satt i kortkalsongerna och tittade sömndrucket. Det var helt skumt; det var stadsbilder och massa poliser som rörde sig och det var tråkig musik. Det var en skum stämning och det tog flera minuter med grunnande: Vad är detta?.Till slut rullade de fram en textrad längst ner om att Sveriges statsminister var mördad.

Det kändes konstigt att en sådan sak hände i Sverige. I dagens läge kanske man inte skulle reagera på samma sätt, men då kändes det konstigt.”

Per-Olof Borgström

”Jag och min sambo hade legat över i fritidshuset. Vi startade radion på morgonen och nu säger de det här (att Palme mördats reds. anm.). Vi trodde de sagt fe, men det var ju rätt. Det var nästan så man flög i taket.

Vi skull ner och jobba i Lycksele. Jag var bilförsäljare och vi skulle ner och jobba i Lycksele. Vi åt ingen frukost för vi kunde inte äta, vi var spyfärdiga. Det var otroligt hemskt. Vi for på jobbet och den dagen pratade man inte något mycket om bilar kan jag säga. För folk som kom var det bara ett enda som fanns i huvudet och det fortsatte så hela dagen.

Det rörde om något väldigt. Med våra ögon var det en hemskt viktig man och det är ju en statsminister alltid. Jag tyckte bra om Palme.”

Per-Ivar Skogqvist

”Jag gjorde lumpen i Boden och vi visste att vi skulle göra slutövning så man visste ju inte om dom skulle komma mitt i natten! På morgonen vaknade vi som vanligt och fick höra att Olof Palme hade blivit mördad! Min direkta tanke var att det här var en del av ett scenario för att göra slutövningen "realistisk"Efter frukosten gick jag till Markan och där var tv:n igång med extra utsändningar! Först då förstod jag att det var på riktigt! Det blev något av en chock för man levde i samma naiva tro som dom flesta att sånt här händer inte i Sverige !”

Måd Östberg

”Min pappa kom inrusande på morgonen och var mycket upprörd Vi hade inte hissat flaggan på halv stång?. Min man och jag fattade ingenting, varför flagga på halv stång??...Sen ringde svärfar och sa att vi måste ner till stadshuset på kvällen för att hedra Palme i ett fackeltåg. Flaggan kom på plats och vi gick i fackeltåget i snöglopp.”

Christina Johnsson

”Jag jobbade på posten i Bygdsiljum den våren och pendlade från Kalvträsk - där jag bodde då. På lördag morgon den 1 mars, var jag på väg till jobbet och lyssnade på radion - men dom spelade bara sorgemusik och jag förstod inte varför. När jag kom till jobbet (tror det var vid 08-tiden) fortsatte jag att lyssna på radion där och då blev det en extra nyhetssändning - som sorgset meddelade att vår statsminister Olof Palme hade blivit skjuten på fredagkvällen den 28 februari.

Alltid när jag jobbade där i Bygdsiljum, så kom folk in från samhället på posten bara för att surra och prata med mig (även om de inte hade nåt postärende). Det brukade vara en väldigt glad och trevlig stämning, men den här lördagen blev det tvärtom - det blev en väldigt tryckt stämning över oss alla - både mig och alla postkunder. Det kändes kusligt på nåt sätt.”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista