Vindelälven-Juhtatdahka

Livet som skogsarbetarkocka kunde vara slitsamt

4:56 min

Skogsarbetarkockan och hennes liv i kojan med upp emot 20 skogsarbetare. Det ska jägmästaren Amanda Löfdahl föreläsa om i samband med invigningen av biosfärområdet Vindelälven-Juhtatdahka.

Den 17 augusti invigs biosfärområde Vindelälven-Juhtatdahka vid Renforsen i Vindeln. Men det sker en del aktiviteter även i Umeå. Bland annat på Kvinnohistoriskt Museum där de ska ha seminariet "Kvinnor längs Vindelälven".

"Hon förändrade livet radikalt för skogsarbetarna"

En av dem som ska föreläsa är Amanda Löfdahl. Hon ska berätta om sitt examensarbete från förra året som handlar om skogsarbetarkockans liv. Många av dem hon intervjuade kom från vindelälvsområdet.

– Hon var oftast en väldigt ung kvinna mellan 16 till 18 år. Ogift som växt upp på egenförsörjda jordbruksfastigheter som fick jobb som kocka i de här skogsarbetarkojorna.

I början av 30-talet konstaterade man i en statlig offentlig utredning att arbetslag med kocka jobbade bättre. Männen som jobbade i skogen som huggare, flottare och hästkörare kunde fokusera på det. Hushållet sköttes av kockan.

På 40-talet nåddes kulmen. Det finns uppgifter om att mellan fyra till 6000 unga kvinnor bodde och arbetade ute i skogsarbetarkojorna. En per koja. Men det är svårt att veta säkert då de inte betalade skatt. Men de var uppskattade.

– Hon förändrade livet radikalt för skogsarbetarna. Tidigare hade de lagat sin egen mat och det var ganska så ensidigt. Det bestod för det mesta av kolbulle och stora mängder kaffe och amerikanskt fläsk. Så för första gången kunde skogsarbetarna få riktigt lagad mat. Det blev en stor förändring för hälsotillståndet, säger Amanda Löfdahl.

"Det var bara ett enstaka fall då kockan kände sig ensam och lite utsatt av nån av männen"

Men nog var det ett speciellt jobb. Att som ung kvinna själv sköta hushållet åt mellan 15 och 20 skogsarbetare.

– Långt från samhället och borta under vinterns kalla månader. Arbetet var tungt, hon var oftast den som gick upp först på morgonen och lagade maten och sist i säng. Och det var knappa resurser. Det var en vedspis och enkla verktyg.

Samtidigt fick de sköta sig själva, och det var en viss frihetskänsla med det. Och männen betedde sig oftast bra mot dem.

– De behandlade henne med stor respekt och ville inte bli av med henne, säger hon.

Samtidigt skedde det en viss social kontroll i stugorna.

– Det var så att det inte skulle ske några närmanden. Det var oftast bybor eller familjemedlemmar som bodde i kojan och höll koll på varandra så det inte skulle hända nånting. Det var bara ett enstaka fall då kockan kände sig ensam och lite utsatt av nån av männen, säger Amanda Löfdahl som intervjuat 14 skogsarbetarkockor i samband med hennes examensarbete.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista