Västernorrland

Delade meningar om skarvarna

Säsongen visar att skarvarna fortsätter att öka och fiskerinäringen vill ha mer omfattande skyddsjakt.
Nu reagerar även andra intressen.

Bert-Åke Wass, ordförande i Västernorrlands båtförening, styr sin båt mot Lilla Gistaholmen, en populär badö några hundra meter ut från Timrås kust.

Från holmen norrifrån syntes inte några skador men på den södra sidan hade trädstammarna börjat skimra i askgrått och trädkronorna var glesa. Skarvarnas silhuetter avtecknar sig mot himlen när de sitter högst upp i trädet.

Skarven har ofta beskrivits som en urtidsfågel och känns lätt igen när den sitter med utfällda vingar för att torka i solen, eftersom den saknar det speciella fjäderfett som andra sjöfåglar har.

Sedan 2002 beräknar Naturvårdsverket att skarvbeståndet har ökat från omkring 30 000 par till runt  45 000 par. För att hålla tillbaka ökningen tillåts i flera län så kallad äggarprickning som sker på vissa häckningsplatser, där alla ägg utom ett i varje rede förstörs med hjälp av en nål.

Göran Säwén från Medelpads ornitologiska förening är kritisk till metoden.

– Jag ser ingen större oro för skarven här i landskapet. Det finns kanske fyra öar som vi känner till att de finns på. Det finns ingen anledning att de skulle sprida ut sig på fler ställen i Medelpad, säger han.

Ivar Sundvisson länsfiskekonsulent på länsstyrelsen i Härnösand skulle hellre se en utökning av äggprickningen. Han tror inte att fåglarna skulle stanna kvar på samma ö om de inte blev störda av äggprickare. Han förordar hellre en allmän jakt på skarv till dess att ökningen är under kontroll.

Reporter Ingrid Engstedt Edfast
ingrid.engstedt-edfast@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista