1 av 2
Höga kustenbron, en del av världsarvet. Foto SR
2 av 2
Sandviken på Ulvön

Världsarvet åtta år senare

Det är nu åtta år sedan Höga kusten i Ångermanland togs upp på Unesco:s världsarvslista.

Men pengar för att förvalta den här prestigefyllda utnämningen får tas ur kommunens och länsstyrelsens redan hårt ansträngda kassa.

Det är FN-organisationen Unesco som upprätthåller en lista över världsarv och det står medlemsländerna fritt att nominera objekt till listan.

Därefter beslutar en världsarvskommitté huruvida objektet uppfyller de krav och kriterier som finns i konventionen.

Men med den här utnämningen följer ingen särskild budget, utan pengar för förvaltningen får tas ur kommunens och länsstyrelsens egna fickor.

Och det här har varit en begränsning för utvecklingen av världsarvet, säger Mats Henriksson som är länsarkitekt i Västernorrland.

- Jag tycker det är fel. Är det Sverige som stat och nation som nominerar någonting, tycker jag också att både pengar och ansvar ska följa med, säger han.

På andra håll i världen har man varit betydligt mer generösa från statens sida. I Sydafrika, som fick ett världsarv samtidigt som Höga kusten, avsattes 100 miljoner kronor för att jobba med utveckling och förvaltning av världsarvet, berättar Mats Henriksson.

År 2000 blev området upptaget på världsarvslistan och 2006 utvidgades världsarvet till att även inefatta Kvarken i Finland och heter sedan dess Världsarvet Kvarken/Höga kusten.

Det är den geologiskt sett, snabba landhöjningen efter den senaste inlandsisen som är orsaken till att Höga Kusten och Kvarken blivit utsett till ett världsarv.

Men det är inte bara pengafrågan, som så här åtta år senare kan ses som en brist.

- Vi har ju också organisationen som har varit lite darrig. Vem ansvarar för vad? Där borde vi redan från början ha hittat en tydligare organisationsstruktur mellan kommuner och länsstyrelse, säger Ulf Breitholz, utvecklingschef vid Kramfors kommun.

I Kramfors kommuns budget för 2009 framgår att Höga Kusten och turismen är ett av de fyra utpekade profilområdena inom kommunen. Där skriver man att turismen omsätter cirka 320 miljoner kronor per år och genererar ungefär 25 miljoner kronor i indirekta och direkta skatteeffekter. Men även om turismen ser ut att ha gynnats av världsarvsutnämningen, är det inte alla som är lika positiva.

- Man har ju märkt att det numera tar längre tid att få saker förändrade. Det är mer omständligt. Jag tycker i och för sig att det är bra att man satsar på turism, men det måste vara bra för oss åretruntboende också, säger Birgitta Nordlander som bor mitt i världsarvet.

Hon och hennes grannar har under en längre tid försökt få till stånd en renovering av en brant backe på vägen ut till Rävsön i Nordingrå, men sedan området blev ett världsarv uppfattar hon att det har blivit betydligt besvärligare.

Men Ulf Breitholz, utvecklingschef på Kramfors kommun, menar att en världsarvsutnämning inte medför några hinder för olika arbeten i världsarvet.

- Utnämningen i sig har inga ytterligare restriktioner än de som redan finns i svensk lagstiftning, när det gäller till exempel exploatering och strandskydd, säger han.

Men någon som faktiskt har fått erfara att Höga kusten numera är ett världsarv är Willy Sundberg i Härnösand. För elva år sedan var han med och startade Nordingrå Vind. En förening som skulle etablera vindkraft längs Höga kusten. Men för bara en månad sedan lades föreningen ned, eftersom de aldrig fick något tillstånd att börja.

- Det har funnits en osäkerhet att besluta om en sådan här verksamhet och det tror jag hänger ihop med att området blivit utsett till världsarv. I andra delar av landet har sådana här etableringar gått betydligt snabbare, säger Willy Sundberg.

Och Milly Lundstedt, världsarvssamordnare vid Länstyrelsen Västernorrland, bekräftar att man har en klar uppfattning i vindkraftsfrågan.

- Länsstyrelsen har en vindkraftspolicy som säger att vi inte ska ha etableringar av vindkraft i världsarvsområdet. Dessutom har det kommit nya undersökningar som säger att man inte behöver hålla sig till kusten, utan att inlandet är en likvärdig placering för vindkraft, säger Milly Lundstedt.

Marcus Olofsson Melinder
marcus.olofsson_melinder@sr.se

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".