1 av 3
"Det gungade till och jag for rakt ner, genom armeringen" berättar Tord Boija i tingsrätten i Härnösand idag. Han är en av betongarbetarna som skadades allvarligt vid broraset i Älandsbro i maj 2008.
2 av 3
3 av 3
Tord Boija från Njurunda berättade inför tingsrätten idag om hur raset gick till. Ingen av de åtalades advokater hade några frågor till honom. Foto Ulla Öhman
Härnösand

Det gjorde fruktansvärt ont

Tord Boija: Jag for rakt igenom med fötterna ner i backen
1:32 min

– Snacket gick på bygget att det såg lite klent ut. Men man tänkte väl att de gör som man ska. Det sa en av de broarbetare som skadades allvarligt vid brobygget över Älandsfjärden som nu får sitt rättsliga efterspel.

Idag berättade de tre arbetare som skadades vid broolyckan i Älandsbro sin historia i Ångermanlands tingsrätt.

Vid broraset omkom två personer och tre skadades.

Föll rakt igenom armeringen
När det rasade stod Tord Boija från Njurunda uppe på bron och slangade ut betong i gjutformen:

– Det skakar och formen gungar upp och ner. Det var väl därför det kom som en överraskning när det gungade lite extra och jag föll rakt ner igenom armeringen.

Slår ner med fötterna före
Tord faller rakt ner och det sista han ser är en hur en arbetskamrat samtidigt faller baklänges.

Sedan slår han i marken med fötterna först och det svartnar till, men bara några sekunder tror han.

Fruktansvärt ont
– Det gjorde fruktansvärt ont från bröstet och nedåt men jag kunde ändå se att ingenting såg brutet ut och att jag kunde röra mig lite.

Han bärs bort av några arbetskamrater som är oroliga över att det ska rasa ner mer betong. Han tas i ambulans till Sundsvalls sjukhus.

Ser  sina arbetskamrater
När Tord ligger på marken ser han sina arbetskamrater och förstår att det är en allvarlig olycka. En av dem är alldeles tyst och han förstår att han har oerhörda smärtor.

En av sina arbetskamrater som också rasade ner ser han inte till men han förstår när han ser hur de som rusar fram börjar gräva i bråten från raset.

Borde inte kunna hända
Tord fick en bestående skada i sina ryggkotor och har varit sjukskriven längre. Nu jobbar han, men inte i samma jobb.

– Jag kan inte längre jobba med något fysiskt, säger han.

– Det är så tragiskt allting efteråt. Det finns inga vinnare, bara förlorare. Det här borde inte ha kunnat hända.

Rätten får bedöma skuldfrågan
Han vill inte ha några åsikter om ifall Skanska bör dömas för brott mot arbetsmiljölagen.

– Det får rätten bedöma, säger han. Själv önskar han att han kunde slippa den film i hjärnan som visar upp det som hände gång på gång.

Det såg klent ut
Hans arbetskamrat, en yngre man som också skadades allvarligt vid raset, vill inte uttala sig i media men är märkbart berörd när han berättar för tingsrätten om det som hände den där majdagen 2008.

Han berättar lågmält att han och hans arbetskamrater tidigare hade diskuterat gjutformen och knektarna som håller konstruktionen uppe:

– Det såg klent ut, men man tar ju för givet att det ska hålla.

Har svårt att andas
Om själva raset säger han att det kändes overkligt

– Jag hann inte reagera. Formen bara försvann under fötterna på mig.

– Plötsligt ser jag mina egna fötter mot himlen. När jag slår i backen svartnar det för mig och när jag tittar upp igen så sitter jag nedanför slänten och har svårt att andas och kan inte röra mig.

Gick tillbaka till samma jobb
På sjukhuset konstateras att han bl a har frakturer i bröstkorgen och ryggen. Mjälten och lungan är också skadade.

Men efter ungefär två månaders sjukskrivning och semester så går han tillbaka till jobbet och fortsätter gjuta på samma bro.

– Jag tror att träknektarna var för veka säger han. När jag kom tillbaka till jobbet så var det förstärkt

Tidigare publicerat om samma ämne

.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".