Härnösand/Västernorrland

Att vårda den man älskar

foto Jessica Gow/Scanpix
1 av 2
foto Jessica Gow/Scanpix
Barbro Jansson är anhörigkonsulent i Härnösand. Foto Örjan Leek
2 av 2
Barbro Jansson är anhörigkonsulent i Härnösand. Foto Örjan Leek

Att bli anhörigvårdare till den man älskar kan vara svårt. Ilska och trötthet och dåligt samvete för att man kanske tappat bort kärleken på vägen är svåra känslor som många som vårdar en anhörig brottas med. Man måste våga prata om det, säger anhörigkonsulenten.

Publicerat måndag 8 oktober 2012 kl 13:15

Det finns alla möjliga typer av anhörigvårdare. Det kan vara vuxna barn som vårdar en gammal förälder. Det kan vara föräldrar som vårdar vuxna barn med sjukdom eller funktionshinder. Men den vanligaste anhörigvårdaren är ändå en kvinna i 80-årsåldern som vårdar sin sjuka make, säger Barbro Jansson som är anhörigkonsulent i Härnösand.

– Man får bli arg. Det är ingen situation som man har valt utan man växer in i rollen att ta hand om sin andra hälft som man har lovat att älska i lust och nöd. Man får inte sova på nätterna, man blir väldigt trött och jag säger till de anhöriga att man får ha de här tankarna, det är inte förbjudet.

Om kärleken var stark innan den ena parten blev sjuk så kan det vara lättare att ta hand om och vårda. Men om kärleken höll på att tappas bort redan innan så kan det vara väldigt jobbigt att bli anhörigvårdare, säger Barbro Jansson.

Många har svårt att ta emot hjälp. Man skäms för att man inte klarar allting själv och det kan vara oerhört svårt att komma fram till beslutet att man behöver avlastning och behöver lämna ifrån sig sin anhöriga för att själv orka med.

– Förr blev anhörigvårdarna ofta sjuka själv, de fick hjärtinfarkter för att de var så ansträngda. Nu tycker jag ändå att vi upptäcker dem tidigare och vi erbjuder dem hjälp och avlastning.

– Utan anhörigvårdarna skulle samhället kollapsa, säger Barbro Jansson och därför är det så viktigt att ge rätt stöd och stöttning till varje individ. Det är också viktigt att veta när man ska släppa taget och tillexempel börja med växelvård.

Det kan krävas många och långa samtal för att komma fram till beslutet att lämna ifrån sig sin anhöriga. Att prata med andra anhöriga kan vara det som gör att man själv orkar fatta ett beslut.

– Det är en sak att vi konsulenter säger att de behöver avlastning men det är ofta bättre när vi sitter i grupp och någon som redan har avlastning berättar för de som ännu inte fattat beslutet. Man förstår bättre när någon själv har varit i samma situation och man kan se att det får fördelar när man accepterar hjälpen.

– Det är svårt att ens prata om att man kan behöva hjälp, säger Elisabeth Johansson. Hon vårdar sin sjuke sambo som är glömsk men ändå ganska pigg och fortfarande kan gå ut själv.

– Han vill inte att vi ska tala om hemhjälp utan när jag behöver åka bort så tycker han att han kan klara sig själv. Och jag vill ju inte nedvärdera honom och säga att han inte kan men samtidigt blir jag väldigt orolig eftersom jag vet att han behöver hjälp. Det är en svår avvägning eftersom jag vill respektera att han är en egen person med egen vilja.

Dela

Användarkommentarer

Kommentera

Nedanstående kommentarer kommer från användare av sverigesradio.se och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar Sveriges Radios regler för kommentering

Visa fler