Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Västernorrland

Recension av Sagan om den lilla farbrorn: "Dramatisk moll och sprallig dur"

Den ensamma farbrorn hittar en vän till slut, som är en hund. De blir goda vänner och rullar gärna runt bland löven tillsammans. Foto: Lia Jacobi

Sagan om den lilla farbrorn är baserad på en barnbok och spelas som en sådan.
Med fler bilder än ord och mer musik än text tas barn och vuxna med på ett känslostarkt äventyr, där kasten mellan svart och vitt är tvära.

Spelas i: Östersund, Fränsta, Härnösand, Hudiksvall, Kramfors, Sundsvall
Produktion: Teater Västernorrland
Regi: Elisabeth Frick
Manus: Lars-Erik Brossner och Tomas von Brömssen
Scenografi: Ulla Dahlström
Musik: Lars -Erik Brossner
Medverkande: Ingmar Virta, Jens Nilsson, Pia-Karin Helsing och Kristallkvartetten.


Tårarna rinner på den lilla farbrorn, som känner sig ensammast och fulast i världen. Han kan inte sova om nätterna. Alla han hälsar på vänder sig bort och stegen är tunga. Ingmar Virta gör en riktigt bra gestaltning av en farbror som är så sorgsen att det hugger till i hjärtat. Barnens nyfikna leenden försvinner och föräldrarna får glansiga ögon. Vi känner igen oss.

Men så en dag dyker en dreglande, busig vovve upp och farbrorn lyser upp som en sommardag. Någon väljer att vara med honom! Jens Nilsson, som spelar hunden, skakar på rumpan, slickar farbrorn tills han storknar av skratt och rusar runt som en virvelvind bland löven. Vilken inlevelse! Och de två vännerna behöver inte säga mycket till varandra. De förstår ändå; Hur fint det är att ha någon som bryr sig, att ha någon att dela upplevelserna med.

Det är en kravlös lojalitet där hunden försvarar sin husse mot dem som är dumma. Och farbrorn erbjuder hunden sin säng, medan han själv sover på golvet. Men helt plötsligt hittar hunden en ny vän och farbrorns avgrundsdjupa smärta är påtaglig. Jag är nog inte den enda som minns den där dagisrasten, när min bästa kompis hittade någon annan som var roligare att leka med.

Betyg: 4 av 5


Ibland blir det lite för ordlöst, lite för länge och de yngre ser sig omkring efter annat. Men känslorna är många och äkta. Musik och teater vävs ihop på ett fascinerande smidigt sätt. Musikerna får repliker medan farbrorn spelar flöjt. Den vältajmade Kristallkvartetten uttrycker spänning, glädje och sorg med dramatisk moll och sprallig dur. Det här är en föreställning för hela familjen och stort plus för att det blir ett lyckligt slut, så att vi slipper gå hem med en klump i halsen.

Aila Stefansdotter-Franck
aila_stefansdotter.franck@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".