Den här polishelikoptern letade efter två försvunna svampplockare väster om Härnösand. Foto: Ulla Öhman/SR

Polisen hittar försvunna personer bättre nu än förr

Polisen: Många väntar för länge med att anmäla
1:41 min

Sedan polisen började söka efter försvunna personer enligt en metod som utvecklats i Kanada så hittar man människor oftare och snabbare än förr. 

Ungefär 300 personer anmäls försvunna till polisen varje år i Västernorrland. Drygt hundra av dem hittas utan större spaningsinsatser, bara genom att polisen ringer runt till vänner och sjukhus. Men knappt 200 personer om året måste polisen sätta in sökinsatser efter.

De flesta hittas ganska snabbt men varje år gör polisen i Västernorrland 15-20 riktigt stora eftersök då man går in med stora insatser för att hitta människor som anmälts försvunna.

– Vi börjar alltid med ett närsök. Vi hittar väldigt ofta försvunna personer i hemmet eller väldigt nära hemmet, säger polisen Mikael Klein som jobbar mycket med eftersök.

– Men om tiden går utan att vi hittar personen så gör vi mer och mer informationssökning, det vill säga att vi försöker ta reda på så mycket som möjligt om honom eller henne, om problem, vanor, handikapp med mera för att kunna sätta oss in i den här personens sätt att tänka för att därigenom kunna komma på vart han eller hon har tagit vägen.

Numera använder sig polisen av en kanadensisk modell som visat sig mycket effektiv . Man utgår från statistiska fakta från tidigare försvinnande och med hjälp av den prioriterar man var man ska söka.

Olika grupper beter sig helt olika och därför har man 10-15 olika objektsprofiler som man arbetar med beroende på om den som försvunnit till exempel är svampplockare, jägare, psykiskt funktionshindrad, dement eller ett litet barn.

– Vi vet till exempel  att psykiskt funktionshindrade  brukar hittas inom en radie av sju kilometer från där dom senast sågs. Därför börjar vi med att rita en sju kilometers radie som vi ska söka igenom. Sedan gör vi mindre segment som vi  prioriterar. Vi vet att de inte gärna ger sig in i skogen utan om de hittar en stig eller väg så stannar de på den.  57 procent har hittats på  vägar eller stigar, 13 procent inomhus, berättar Mikael Klein. Det kan låta som mycket siffror - men det fungerar, säger han.

– Om det är sommar och varmt söker vi en längre tid; tills vi hittar dem eller tills det är konstaterat att vi inte kan hitta dem vid liv. Då dras resurserna ner och vi letar efter en avliden person. Men det är läkare som bestämmer hur lång den tiden är.

Tonåringar är en stor grupp bland dem som anmäls försvunna. Oftast kommer de till rätta efter en dag eller två och ofta hos kompisar eller pojk- och flickvänner där de sovit över. Risken finns därför att man inte tar försvinnandet på allvar när det handlar om tonåringar.

Andreas Brännlund var bästa kompis med Härnösandspojken Olle Högbom som försvann efter en klassfest  i Sundsvall 1983. Han berättar att polisen till en början inte alls tog försvinnandet på allvar:

– Vi blev väldigt arrogant mottagna. Polisen sa att Olle är arton år och han kommer väl hem.  Olles far och vi kompisar  försökte  förklara att det här är ingen vanlig situation men vi fick inget gehör av polisen.

Mikael Klein hos polisen säger att sökrutinerna har förändrats och att man numera har sådana rutiner att man inte avfärdar någonting.

– Förr väntade man längre innan man satte in större sökinsatser men numera börjar polisen söka mycket snabbare. Vi vet att ungefär hälften av de som av någon anledning avlider under ett eftersök gör det efter ett dygn så det finns ingen anledning att vänta.

Många väntar för länge med att anmäla, säger Annica Odelind hos polisen. Och de flesta anmälningar kommer på kvällen efter att vänner eller anhöriga först har letat själva. Men det är bättre att ringa för tidigt än för sent. Så fort man upplever att någon är försvunnen så kan man ringa polisen även om man fortsätter att leta själv. 

Medan det är mörkt så gör polisen ledgångssök, det betyder att man har en polis i varje bil som kör gator och vägar fram och tillbaka ända fram tills det börjar ljusna på morgonen och man kan intensifiera sökandet.

– Svampplockare som försvunnit finns ofta i ett särskilt område som anhöriga vet om och där kan man sätta in helikopter. Polisen kan också köra ut bilar och sätta igång sirener eller skjuta upp varningsbloss så att den som är vilse vet åt vilket håll de ska gå, säger Annica Odelind.

– Barn som är försvunna i en tätort kan ibland hålla sig undan av fri vilja och även gömma sig för polisen. De kan en glassbilstrudelutt locka fram dem, säger Mikael Klein.

– Dementa personer är oftare svårare att hitta eftersom det är svårt att förutse hur de ska gå. Där har vi ofta hjälp av media och av taxichaufförer som har sett någonting.

Så här många försvann i Västernorrland

2009    190 st
2010    176 st

2011    207 st
2012    183 st

2013    193 st

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".