Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Recension av Stockholm voices

Aila: "Hade gärna sett lite mer jazzhänder"
3:10 min
Lite vals, några musikalinfluenser och en massa jazz. Stockholm voices imponerade på Sundsvallspubliken. Foto: Aila Stefansdotter-Franck

Finstämd samklang och starka, studsande soloinsatser. Stockholm voices leker sig igenom välkända jazzfavoriter och möts av stående ovationer.

Spelas i: Sundsvall, Härnösand,
Örnsköldsvik, Hudiksvall, Skellefteå, Östersund
Arrangemang:
Sångare: Gunilla Törnfeldt (sopran), Maria Winther (alt), Alexander Lövmark (tenor), Jakob Sollevi (baryton)
Kompmusiker: Klas Lindquist (altsaxofon och klarinett), Calle Bagge (piano), Niklas Fernqvist (bas) och Daniel Fredriksson (trummor)
Egna arrangemang: Gunilla Thörnfäldt, Mikael Skoglund skrivit.


Visst ser du också det framför dig? En rökig bar på Manhattan, New york. Nersuttna, röda sammetsfåtöljer, tunga draperier med guldfransar, en gammaldags, fyrkantig mikrofon. Du låter blicken glida över rummet, förbi hattar, mustascher och såna där blanka, välsprejade och vågiga frisyrer. Du hör isbitar som ramlar runt i glaset under tillverkningen av en old fashioned cocktail.

Ja, precis det tänker jag också. När de fyra stämmorna i Stockholm Voices smälter samman i körsång, eller avlöser varandras solon är det lite som att resa. Bakåt i tiden, över Atlanten. Någon knäpper med fingrarna, stampar med foten och guppar med huvudet. En annan svänger med höfterna och blundar leendes. Det är mjukt och släpande till en början. De fyra vokalisterna andas slumrande ut tonerna genom Come rain or come shine med fint ackompanjemang av de andra musikerna. De gör melodiska konstpauser och det finns en värme och högtidlighet i sången som får mig att tänka på julkören i Kalle anka.

Det är en avslappnad show som tänder till här och där – inte minst i solosången. Vänlig, stark, som de textraden går i Monicas vals. Gunilla Törnfeldt studsar sig genom Night and day inför hejarop och visslingar. Och Jacob Sollevi säger att han får bilder i huvudet när han sjunger Sing sing sing och det märks för något har hänt med energin på scenen.

Ögonen glittrar mer, det blir mer attityd i uttrycket, mer strupdjupt riv i rösterna under andra halvan av konserten. Alla ler bredare och det spritter lekfullt i benen. Klas Lindqvists snygga saxofonslingor får publiken att tjuta av lycka och det blir till och med lite allsång på slutet.

Betyg 4 av 5


Det hade varit kul att se ett ordentligt tryck och ös redan från början, gärna med lite mer jazzhänder och scenuttryck. Men även om den rökiga 1940-talsbaren är en lång resa härifrån får vi kika in ordentligt genom det immiga fönstret.

Aila Stefansdotter-Franck
aila_stefansdotter.franck@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".